Innehåll 1.
En skola för alla3 1.1
Skolan är hela samhällets angelägenhet3 1.2
Skolan skall sätta eleven i centrum 3 1.3
Alla skolor skall ha hög kvalitet3 1.4
Skolan skall utbilda4 1.5
Skolan skall fostra4 2.
Nationellt och lokalt ansvar för skolan5 3.
En ny läroplan för en skola som ger lust till lärande,
goda kunskaper, ansvarskänsla och vidsynthet5 3.1
Miljöfrågor6 3.2
Internationell förståelse6 3.3
Vår kunskapssyn7 3.4
Ämnessamverkan7 3.5
Årskurslöst arbetssätt7 3.6
En skola med valmöjligheter7 3.7
En demokratisk skola -- elevers och föräldrars
inflytande8 3.8
Samverkan skola -- barnomsorg9 4.
Betyg10 5.
Lärarutbildning10 6.
Skolans finansiering10 7.
Privata skolor11 8.
Stimulansbidrag för förbättring av den fysiska miljön
i skolan12
Hemställan13
Den svenska skolan erbjuder i dag en utbildning för alla
barn -- oavsett var de bor och oavsett social eller ekonomisk
bakgrund -- en utbildning som hittills har stått sig väl vid
internationella jämförelser. De senaste årens reformer på
skolområdet har syftat till att göra skolan ännu bättre. Den
socialdemokratiska skolpolitiken syftar till att ge alla elever
rätt till den bästa utbildningen. Grundskolan,
gymnasieskolan, högskolan och vuxenutbildningen måste
ses i ett sammanhang. Ingen länk i denna kedja får tillåtas
brista, om resultatet för alla barn och ungdomar skall bli
gott.
1. En skola för alla 1.1.
Skolan är hela samhällets angelägenhet
För såväl individen som samhället är det av central
betydelse att kunskapsnivån hos den enskilde är hög. Det är
också av nationellt intresse att garantera en likvärdig
utbildning i hela landet. En likvärdig utbildning innebär att
geografiska, sociala eller ekonomiska faktorer inte skall
hindra elevernas utbildningsmöjligheter. Skolan skall leva
upp till högt ställda kvalitets- och kunskapskrav.
Skolan skall därutöver ha en socialt utjämnande effekt.
Eleverna ska få erfarenheter och kunskaper som ger varje
individ -- oavsett bakgrund -- största möjliga förutsättningar
att göra egna val och ställningstaganden beträffande
framtida utbildnings- och yrkesval. Dessutom bör skolan
göra eleverna väl förberedda och orienterade om vad
vuxenlivets hela medborgarroll innebär.
1.2. Skolan skall sätta eleven i centrum
Varje elev ska mötas av respekt och engagemang. Varje
individs unika möjligheter skall tas till vara. Det innebär
bland annat att klass, kön och etnisk bakgrund inte skall
utgöra ett hinder för barnens möjligheter att utveckla sina
individuella förutsättningar.
Den svenska skolan är en skola tvärs över sociala
grupper och klasser. En skola av hög och likvärdig kvalité
möter eleverna oavsett social bakgrund. Elever med olika
bakgrund möts också i klassrummet och på skolgården.
Detta är en tillgång för individen, men också för samhället.
Skolan har bidragit till att minska de sociala spänningarna.
Det skall vara en uppgift för skolan också i framtiden.
1.3 Alla skolor skall ha hög kvalitet
Vi tillbringar alla en stor del av våra liv i skolan. Tidigare
sågs skolåren enbart som en förberedelse för vuxenlivet.
Numera tillmäter vi dessutom barn- och ungdomstiden ett
egenvärde. Barn och ungdomar har rätt till en harmonisk,
trygg och utvecklande ungdomstid. Det innebär att skolan
skall vara lustfylld, glädjerik och trygg. Skolmiljön skall
leva upp till högt ställda kvalitetskrav. Det innebär också att
barn och ungdomar har rätt till välutbildade och engagerade
förebilder. Lärarna är, tillsammans med föräldrarna,
barnens viktigaste förebilder och ledsagare. I denna roll har
lärarna rätt att kräva stöd från samhälle och föräldrar.
Den socialdemokratiska skolpolitiken syftar till att ge
alla elever rätt till den bästa utbildningen. Vi avvisar
regeringens låga ambition i budgetpropositionen där man
talar om att reglera en lägsta kvalitet på utbildningen.
1.4. Skolan skall utbilda
Skolans huvudsakliga uppgift är att ge kunskaper och
färdigheter. Grundskolan skall förbereda eleverna för deras
roll som samhällsmedlemmar och deltagare i kultur- och
arbetslivet.
I dag vet vi att barns möjligheter och förmåga till
inlärning har ett nära samband med deras allmänna
välbefinnande, deras motoriska utveckling, deras psykiska
hälsa och deras sociala situation. Dessa kunskaper har
integrerats i den svenska skolan och påverkat det
pedagogiska arbetet och inriktningen. Den svenska skolans
ambition är att alla elever skall utvecklas och ges
förutsättningar för ett kunskapsinhämtande som har sin
utgångspunkt i deras förmåga och önskemål. Grunden för
ett livslångt kunskapsinhämtande läggs i skolan.
Vad som i avsnitten 1.1--1.4 anförts om rätten till en
likvärdig utbildning bör riksdagen ge regeringen till känna.
1.5. Skolan skall fostra
I dag växer de flesta barn upp i familjer där bägge
föräldrarna arbetar. Barn och ungdomar tillbringar mycket
av sin tid utanför hemmet i olika former av samhällsomsorg.
Därför måste dessa institutioner bidra till barnens fostran.
Det är viktigt att det finns en genomtänkt och gemensam
syn på vilka värderingar och vilket förhållningssätt som skall
vidarebefordras till den uppväxande generationen. Skolan
kan inte och skall inte vara neutral i värderingsfrågor.
Svensk skolas bärande princip är respekten för alla
människors lika värde. Solidaritet med och engagemang för
medmänniskor är värderingar som skolan skall förmedla.
Skolan skall bidra till att eleverna sluter upp bakom det
demokratiska samhällssystemet och sprida insikten om att
detta kräver ett ansvarstagande och ställningstagande från
alla medborgare.
Skolan skall förmedla en respekt för oliktänkande, för
varje individs egenart och för kulturella skillnader. Den
skall ge kunskaper och insikter om bakgrunden till
skillnaderna. Skolan skall bygga på jämställdhet och dess
ideal skall vara det aktiva medborgarskapet.
Skolan ska bemöta mobbing, främlingsfientlighet och
rasism. Nu måste det arbetet intensifieras. Det är viktigt att
ta vara på erfarenheterna som redan finns ute på skolorna.
Vi vill anslå centrala medel för en kampanj inom skolans
område med mottot ''Rör inte min kompis''.
Anslaget ska användas för framställning av material,
förmedla tips och idéer. Det ska också inspirera skolor och
kommuner att med egna medel för lokal skolutveckling
genomföra insatser bland elever och skolpersonal på detta
tema. Tio milj.kr. för detta föreslås i en annan motion.
Skolan och arbetslivet ses alltför ofta som skilda bitar av
samhället. Ändå är skolan omgiven av arbetsmarknaden
och består dessutom av olika arbetsplatser. Detta ger både
innehåll och utgångspunkter för undervisningen. Skolan
bör ge eleverna många och varierande besök i arbetslivet
för att underlätta deras framtida val av utbildning, men
också för att ge kunskaper om hur arbetsmarknaden ser ut
och fungerar.
Om skolan skall kunna förmedla kunskaper och insikter
om arbetslivet behövs en aktiv medverkan från bland annat
parterna på arbetsmarknaden. Det är viktigt att känna till
relationerna på arbetsmarknaden, sambanden mellan
parternas agerande och samhällsekonomin och inte minst
medlemmarnas ansvar för sina organisationer.
Regeringens förslag om att slopa anslagen till
löntagarorganisationernas verksamhet med
skolinformatörer och för information om utbildning och
rekrytering av handledare är, mot den här bakgrunden,
obegripligt. Ett fortsatt stöd är av stor betydelse och bör
behållas. Vi föreslår i en annan motion att fyra milj.kr.
anslås till denna verksamhet.
2. Nationellt och lokalt ansvar för skolan
Den socialdemokratiska regeringen inledde en
reformverksamhet av skolan syftande till att decentralisera
beslut om skolan, riva upp byråkratiska hinder och öka
utrymmet för lokalt beslutsfattande samt föräldrars och
barns valmöjligheter. Kommunaliseringen av skolan
är en viktig grund för det fortsatta utvecklingsarbetet av
skolan. Det är glädjande att också de partier (m, fp och c),
som motsatte sig den s.k. kommunaliseringen numera tycks
ha acceperat den som en nödvändig grund för det fortsatta
reformarbetet. Det främsta nationella styrmedlet för skolan
är läroplanen. Den socialdemokratiska regeringen
påbörjade arbetet med att skapa en klarare och tydligare
läroplan genom att tillsätta en läroplanskommitté med
uppgift att lägga fram förslag till en ny läroplan för skolan.
Det nationella ansvaret kommer också till uttryck
genom lärarutbildningen och fortbildningen. Där
påbörjade den förra regeringen ett arbete syftande till att
påvisa och stärka sambanden mellan lärarutbildningen och
skolan.
Ett nytt statsbidragssystem utarbetades som
fortfarande betonar det nationella finansieringsansvaret
men samtidigt överlåter till kommunerna att ansvara för
fördelningen av resurserna så att enskilda barns och skolors
behov beaktas bättre.
Ett nationellt utvärderingssystem utvecklas och
utformas så att det kan ge en samlad bild av skolans
verksamhet och stärka den likvärdiga skola som i vår
omvärld möts med mycket stor respekt.
3. En ny läroplan för en skola som ger lust till lärande,
goda kunskaper, ansvarskänsla och vidsynthet
Den borgerliga regeringen har beslutat om nya direktiv
till läroplanskommittén. Det parti som utbildningsministern
och skolministern företräder har länge gjort anspråk på att
ha monopol på kunskapsbegreppet. Skolan skall förmedla
(inte ge) kunskaper.
Den som mot den bakgrunden tror sig kunna finna nya
kloka tankar i direktiven om vilka kunskaper våra barn
behöver för att möta framtiden blir besviken. Regeringens
direktiv handlar nästan uteslutande om ämnes- och andra
utbildningsorganisatoriska frågor.
Det är förvisso intressant att notera att den konstruktion
av gymnasieskolans timplan som riksdagen beslutade om i
våras och som då kritiserades starkt av moderater och
folkpartister nu ska utgöra modell också för grundskolan.
Detta är bra för det syftar till ett större personligt
engagemang, en ökad valfrihet i skolan och en garanterad
minsta undervisningstid för den enskilde eleven.
Genom det sätt på vilket de enskilda ämnenas ställning
behandlas i direktiven negligerar och underkänner
regeringen den omfattande pedagogiska forskning som
framhållit och tydliggjort skillnaderna mellan ämnena som
vetenskapliga discipliner och skolämnen. Regeringen har
ett endimensionellt synsätt på kunskaper som inte har
någon annan bevekelsegrund än den ämnesindelning som
återfinns i högskolan. Lång praktisk och teoretisk
erfarenhet som vi erhållit genom forskning visar också att
kunskaper måste anpassas till barns utveckling.
Skolämnena som funktion eller kunskap syftar till att ge
eleverna ämneskunskaper men också att förbereda dem för
att anpassa sig till, fungera i och förstå den omgivande
vardagen. Detta synsätt som idag återfinns i den nuvarande
läroplanen (Lgr 80) och t.ex. i den ämnessamverkan som
utvecklats till elevernas gagn är oändligt mycket mer än
''kunskaper som är beständiga över tiden''. Utvecklingen i
andra länder, t.ex. Frankrike, går också mot ökad
ämnessamverkan.
3.1 Miljöfrågor
En flexibel syn på skolämnen och kunskapsbehov är en
nödvändighet i vårt föränderliga samhälle. En viktig fråga
som den förra regeringen lyfte fram i sina direktiv var
miljöfrågorna och deras betydelse för vårt samhälles
långsiktiga överlevnad. I de nya direktiven har
miljöfrågorna tonats ner väsentligt och de experter som
engagerats av kommittén skiljts från sina uppdrag. Vi anser
att detta är olyckligt och anser att regeringen snarast bör
vidta åtgärder för att miljöfrågorna återigen lyfts fram i
läroplansarbetet.
3.2 Internationell förståelse
Regeringen talar i budgetpropositionen om behovet av
förändringar inom utbildningsväsendet med anledning av
den internationella politiska utvecklingen. Den europeiska
integrationen ställer krav på anpassning och
utbildningsministern kräver att ''utbildningens kvalitet
måste kunna mätas och mäta sig i internationella
jämförelser''.
Vi socialdemokrater ser också de utbildningspolitiska
möjligheterna som öppnar sig genom EES-avtalet. Vi vill
dock inte använda internationaliseringen som skäl för att
vrida klockan tillbaka till en skola enbart inriktad på
''mätbara kunskaper''.
Däremot ser vi starka skäl för att lyfta fram
internationaliseringen i klassrummet. Världen har kommit
närmare, och den senaste tiden har geografin och
nutidshistorien förändrats mest varje dag. Samtidigt ökar
behoven av kunskap om andra religioner och
samhällssystem. Internationalisering är något som starkare
bör lyftas fram i läroplansarbetet.
3.3 Vår kunskapssyn
Skolan skall ge barn och ungdomar kunskaper och
färdigheter för vuxenlivet. Med en begränsad tid till
utbildningens förfogande är avvägningen mellan ämnen,
färdigheter och utrymmet för personlig utveckling
nödvändig.
Grundskolan skall ge eleverna grundläggande
baskunskaper, väl befästa genom träning. Men den skall
också ge elever möjlighet till förståelse, bakgrund och
överblick. Om inte kunskapskraven förklaras och ges ett
sammanhang minskar motivationen för lärandet.
Skolan får aldrig nöja sig med ytliga, lätt mätbara
kunskaper utan måste alltid gå på djupet. Eleverna skall
kunna tillämpa sina kunskaper och därför måste inlärningen
ha en praktisk utgångspunkt.
Barns förmåga till utveckling och kunskapsinhämtande
har ett nära samband med deras psykiska välbefinnande,
trygghet, motoriska utveckling m.m. Förutsättningarna för
kunskapsinhämtande ökar om man tar hänsyn till barnets
hela situation. Barn lär sig på så många olika sätt. Av detta
följer att metoderna för kunskapsinhämtning kan ha stora
variationer. Det betyder också att skolan måste ta vara på
barnens alla uttrycksmedel. Bland skolans personal måste
det finnas kunskaper om hur barns inlärande påverkas av
deras allmänna situation.
3.4 Ämnessamverkan
I direktiven till läroplansutredningen sägs att ämnena
skall förstärkas. Det torde innebära att den nuvarande
blockläsningen upphör. Möjligheterna till blockläsning har
varit ett sätt att stimulera samverkan mellan olika ämnen.
En väl fungerande samverkan mellan olika ämnen ger
eleverna sammanhang och perspektiv. Därigenom bidrar
den till att öka elevernas motivation.
Det är för att underlätta den formen av inlärning som
blockämnesundervisningen har införts. Det stora
problemet har dock varit att lärarna, framför allt på
högstadiet, anser att de saknar relevant utbildning för
denna form av undervisning. Den nya
grundskollärarutbildningen ökar dock förutsättningarna för
blockundervisning. Blockläsning integrerar ämnen och
syftar till att öka elevernas motivation för fördjupat
kunskapsinhämtande. Det är en pedagogisk metod som tar
fasta på våra kunskaper om barns lärande.
3.5 Årskurslöst arbetssätt
I allt fler skolor prövas så kallat årskurslöst lågstadium.
Det syftar till att ge eleverna en undervisning som är
anpassad till deras individuella förutsättningar. Det är en
pedagogisk metod som tar fasta på barns behov att vara
motiverade för att kunna inhämta kunskaper. Arbetssättet
kan naturligtvis också användas för andra årskurser.
Utvecklingen mot årskurslöst arbete är en
skolorganisatorisk fråga som med lätthet kan ske inom
ramen för det nuvarande sektorsbidraget till skolan.
3.6 En skola med valmöjligheter
Centrala mål för den svenska skolan -- som vi skisserat
dem tidigare i denna motion -- är elevens
utvecklingsmöjligheter, höga kvalitetskrav och mångfald.
För att leva upp till dessa mål bör enskilda skolor ges
möjlighet till profilering av sin verksamhet. Det kan t.ex.
gälla idrott, teknik, miljö eller olika former av kulturell
eller internationell inriktning. Det kan också finnas ett
intresse för olika skolor att utveckla de pedagogiska
metoderna.
Elevernas valmöjligheter ökar på detta sätt. Det samma
gäller lärarnas möjlighet till utveckling och deras
förutsättningar att utveckla sin egen yrkesroll. En ökad
mångfald skapar också förutsättningar att utveckla och
fortplanta bra pedagogiska metoder. En skola som
profilerar sin verksamhet har dessutom större möjligheter
att skapa sammanhållning och engagemang. Det kan
utvecklas till en kreativ ''campus-anda'' på skolan.
Med större profilering av olika skolor följer också behov
av information om olika skolor och om rätten att välja
skola. Kommunen skall så långt det är praktiskt och
ekonomiskt möjligt tillgodose elevers och föräldrars önskan
om placering vid viss skola. Utgångspunkten måste dock
vara elevens närhet till skolan. Vi anser i likhet med vad
som framgår av skollagen att elevers berättigade krav att gå
i en skola nära hemmet inte får åsidosättas.
3.7 En demokratisk skola -- elevers och föräldrars
inflytande
Skolan är en viktig del av samhället. Den ska hjälpa
barnen att förstå och vilja vara med och ta ansvar för det
samhälle de lever i. Det kräver många och öppna kontakter
mellan skolan och andra verksamheter. Ansvaret för att det
blir så åvilar både skolan och andra.
''Lyssna på oss'' heter en bok med brev från barn till oss
vuxna. Vi tycker att den uppmaningen ska tas på allvar.
Eleverna ska ha inflytande över skolarbetet. Det måste
självklart utformas så att man tar hänsyn till barnens
mognadsgrad och möjligheter att axla det ansvar som
inflytandet måste ge. Det viktigaste inflytandet gäller
vardagsarbetet i klassrummet. Varje elev måste få
bestämma sin arbetstakt utifrån sina förutsättningar. Det är
förutsättningen för en bra inlärningssituation som tar
hänsyn till att eleverna är olika.
Eleverna bör också ha inflytande över arbetssätt och
urval av kunskapsstoff. Ett demokratiskt arbetssätt skapar
engagemang och lust att lära och ger eleverna viktiga
insikter i konsten att utveckla och befästa vår demokrati.
Sådana insikter kan bara ges genom att demokratin
tillämpas i vardagsarbetet. I det avseendet är alla andra
läromedel än verkligheten verkningslösa.
Ett sådant förhållningssätt i klassens arbete kan
sannolikt aldrig beslutas fram. Det är en fråga om att
lärarna i sin utbildning och fortbildning måste ges kunskap
och egen erfarenhet av ett demokratiskt arbetssätt som de
kan föra vidare. Det är en fråga om att bedriva
utvecklingsarbete i skolan som ger viktiga erfarenheter och
stöd i demokratiarbetet. Det är viktigt att understryka detta
i läroplansarbetet och arbetet med att utforma
lärarutbildningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Riksdagen beslutade under förra riksmötet att stärka
elevernas ställning i beslut som rör deras skola. Det är
viktigt att det beslutet följs upp så att det får en reell
innebörd för eleverna.
Föräldrarna är viktiga för barn och ungdomar. Det är så
naturligt att vi många gånger glömmer att säga det. För små
barn är föräldrarna, utöver sin roll som fostrare, förebilder,
försörjare och mycket annat, också deras företrädare. Det
gäller bl.a. i skolan. Föräldrarnas inflytande över barnens
skolgång är därför viktigt. Riksdagen har tidigare beslutat
om en flexibel skolstart och uttalat sig för ökade möjligheter
att välja skola, där de praktiska förutsättningarna
föreligger. De är viktiga steg i arbetet med att öka
föräldrarnas inflytande. Men det är inte tillräckligt.
Om föräldrarna ska känna sig delaktiga i barnens
skolgång måste man därutöver ha inflytande över det arbete
som utförs under skolåret. Man måste få relevanta
informationer om både sitt eget barns skolarbete och vad
som händer i klassen. Föräldrarna måste ges ökade
möjligheter att, inom de ramar läroplanen ger, vara med i
beslut om inriktning och arbetsmetoder i skolan.
Formerna för en sådan medverkan kan inte beslutas
centralt. Det måste göras utifrån de förutsättningar som
finns i varje kommun eller på varje skola. Men det är
viktigt, inte minst mot bakgrund av att regeringen i sin
första proposition om skolan inte alls diskuterar
föräldrainflytandet, att målen slås fast. Det kan lämpligen
ske i det läroplansarbete som pågår. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
3.8 Samverkan skola -- barnomsorg
Aktuell forskning visar att barnens språkliga utveckling
grundläggs mycket tidigt och att den är avgörande för deras
möjligheter att tillägna sig kunskaper och färdigheter i
skolan. Det går inte att dela upp barnets utveckling i en del
som hör till dess fritid och en annan som utgörs av teoretisk
inlärning. Alla som arbetar med barn måste således göra det
utifrån en helhetssyn på barnets utveckling.
Nästan alla barn deltar i någon form av samhällelig
barnomsorg. Förskolan och skolan är på varandra följande
led i samhällets insatser för barns utveckling. Kommunerna
har dessutom det samlade arbetsgivaransvaret för både
skolans och barnomsorgens personal. Det är således fullt
naturligt att barnomsorgen och grundskolan nu bör få ett
gemensamt måldokument, något som är än mer berättigat
sedan flexibel skolstart införts.
Ett gemensamt måldokument leder till att samarbetet
kan fördjupas. Barnens kunskapsutveckling och
färdighetsträning stimuleras. Behovet av ett gemensamt
måldokument för barnomsorg och skola bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Det är viktigt att fritidsverksamhet och skola
samarbetar. Fritidsverksamheten skall erbjuda barnen en
trygg och ombonad miljö, den skall stimulera barnens
fritidsintressen och hjälpa barnen med deras läxor. Vi
konstaterar att allt fler kommuner nu organiserar sin
fritidsverksamhet i samverkan med skolan. På det sättet gör
man både ekonomiska och verksamhetsmässiga
vinster. Det tidigare nämnda måldokumentet har
naturligtvis betydelse för en fortsatt utveckling också på
detta område.
4. Betyg
Arbetet i skolan ska ge eleverna kunskaper och
färdigheter. För att följa hur eleverna når en given
kompetensnivå fordras att läraren bedömer hur elevernas
kunskaper och färdigheter förhåller sig till uppställda mål.
Den socialdemokratiska regeringen tillkallade i oktober
1990 en betygsberedning som skall avskaffa de relativa
betygen men finna andra betyg från och med grundskolans
högstadium. Vi ogillar den borgerliga regeringens
tilläggsdirektiv till betygsutredningen. Det finns inga
sakliga skäl för att ge betyg tidigare. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Betyg och betygsättning är en utvärdering av hur den
enskilde eleven lyckats i sitt skolarbete och vilka kunskaper
och färdigheter eleven inhämtat. Det är en information till
den enskilde eleven och dennes föräldrar och
vårdnadshavare. Den utvärdering av verksamheten i skolan
som varje lärare, skolenhet och kommun skall göra syftar
däremot till att ge kunskap om tillståndet i skolan och
därmed till att förbättra underlagen för resursfördelning
och utveckling. Betygssystemet kan därför aldrig ersätta en
utvärdering av skolans verksamhet.
5. Lärarutbildning
Nu examineras de första grundskollärarna. De har
genomgått en avsevärt förlängd utbildning. För att skapa
bättre förutsättningar för lärarutbildningen höjdes
behörighetskraven och utbildningstiden förlängdes. Det
krävs tre års gymnasiestudier samt höga speciella krav för
olika fördjupningar och specialiseringar.
Gemensamt för grundskollärarlinjens båda inriktningar
är metodiken, pedagogiken, specialpedagogiken,
språkansvaret och praktiken. Här har utbildningen över
hela linjen kunnat fördjupas, och inriktas både i de
teoretiska avsnitten och i de praktiska mot det kommande
yrket. Genom varvning av utbildningens olika delar kan
teori, metodik och praktik befrukta varandra, och
därigenom ge utrymme för ett gott yrkeskunnande.
Parallellt med denna utbildning har det skett en bred och
djup fortbildning av lärare i grundskolan som bl.a. syftar till
att avdramatisera stadieövergångar, bredda ämnesområden
och fördjupa ämneskunskaperna.
De nyexaminerade grundskollärarna har fått en
specialiserad utbildning mot de åldrar och
ämnen/ämnesområden som de valt. Skolans förändring har
ju lett till att många lärare på det nuvarande högstadiet har
undervisat i ämnen de inte har utbildning i. Detta kommer
vi bort ifrån med de nya lärarna. De har sådant djup och
sådan bredd att de inte behöver ''kvacka''.
Samtidigt som den första kullen grundskollärare söker
sig ut på arbetsmarknaden annonserar regeringen att en ny
utbildning skall införas. Bakom uttryck som ''hög
kunskapsnivå'', ''förhindra läraryrkets isolering'',
''karriärvägar'' och ''lärarcertifikat'' döljer sig inget annat än
den gamla ämneslärarutbildningen.
6. Skolans finansiering
Från och med den första juli 1991 infördes ett nytt
statsbidrag till skolväsendet, ett så kallat sektorsbidrag. Det
är dels elevrelaterat med en geografisk anpassning, dels
relaterat till den sociala situationen i kommunen. Det nya
statsbidraget motsvarar väl de önskemål och krav som
företrädare för det lokala skolväsendet framfört under lång
tid. Det bidrar dessutom till en mer flexibel och mindre
byråkratisk skola.
I diskussionen om valfrihet i skolan talar den borgerliga
regeringen om behovet av en så kallad ''skolpeng''. Trots att
regeringen har gjort frågan om ''skolpengen'' till ett av sina
stora huvudnummer, sägs inte mer än en halv mening i
budgetpropositionen.
Dagens system, där varje kommun tilldelas ett anslag för
alla former av utbildning, möjliggör en stor flexibilitet.
Behovet av stöd varierar och förändras under utbildningens
gång. En ''skolpeng'' som statiskt relateras till eleven blir
därför fel och strider mot den decentralisering av det
ekonomiska ansvaret för skolan som beslutats av riksdagen.
Kommunerna har nu ansvaret för att fördela och prioritera
resurserna så att varje skola och varje elev får de medel som
behövs för att uppnå bästa möjliga resultat. En av riksdagen
beslutad ''skolpeng'' griper in i det kommunala självstyret
och bidrar även till att kommunerna kan undandra sig sitt
lokala ansvar för skolan. Detta får inte ske.
I moderatstyrda kommuner har det numera blivit vanligt
att kalla det bidrag som går ut till skolorna ''skolpeng''. Det
är naturligtvis fritt att ge elevbidraget en annan benämning,
men om det innebär att resurstilldelningen till skolorna
ändras genom att ingen eller mindre hänsyn tas till elevers,
klassers och skolors olika behov, så kan vi inte acceptera
detta. Ett sådant system skulle slå mycket hårt mot alla
elever som behöver särskilda insatser utöver vad
genomsnittsresursen kan ge.
Om man å andra sidan skulle väga in elevers behov,
beräknat individ per individ, i ''skolpengen'' uppstår grava
integritetsproblem. Någon tjänstman eller styrelse ska
bevilja extraresurser till individuella elever -- elever skulle
direkt åsättas prislapp. Utan att träda den kommunala
beslutsrätten för när vill vi varna för vad regeringens och
borgerliga kommunalpolitikers tal om ''skolpeng'' kan
komma att leda till. Vi anser att denna fråga noga måste
följas av riksdagen.
7. Privata skolor
Det omfattande decentraliserings- och
avregleringsarbete som genomförts inom skolområdet de
senaste åren, under den socialdemokratiska regeringen,
innebär att kommunerna nu har stor frihet att inom de
ramar som riksdagen angivit besluta om sin
skolorganisation. Möjligheterna att anordna skolor med
alternativ pedagogik, en specifik intresseprofil eller
annorlunda organisation och styrelseformer är givna. Det är
både viktigt och nödvändigt för skolans fortsatta utveckling
att kommunerna utnyttjar dessa möjligheter. Vi är
övertygade om att detta också kommer att ske. Detta
bedömer vi vidare kommer att begränsa behovet av
alternativa skolor med annan huvudman i framtiden.
Regeringen aviserar i budgetpropositionen en
proposition om medel till fristående skolor i vår.
Regeringens syn på fristående skolor -- eller ''privatskolor''
som framstår som en mer adekvat beteckning, -- och
kopplad till den, ''skolpengen'', inger stora farhågor för
utvecklingen framöver. Vi vill därför framhålla vissa
principiella utgångspunkter i synen på
statsbidragsberättigade skolor.
Från och med skolåret 1992/93 skall elever i privata
skolor räknas in i underlaget för sektorsbidraget till
kommunerna. Enligt riksdagens beslut skall kommunen
därefter fördela resurserna efter behov till samtliga
skolor, såväl offentliga som privata. Privatskolor får inte bli
ett medel för kommunerna att undandra sig ansvaret för
skolan och för elevernas utbildning. Dessa skolor måste
därför i princip räknas in i den kommunala
skolorganisationen och i kommunens skolplan presenteras
som en del av utbildningsutbudet.
Läroplanen speglar det svenska samhällets
grundläggande värderingar om demokrati, tolerans och
människors lika värde. De privata skolorna skall följa
läroplanen för att godkännas. De skall därmed också följas
upp och utvärderas enligt samma principer som det
kommunala skolväsendet. Skolverket ska vara den
myndighet som ansvarar för godkännande och uppföljning
av privatskolor. Det skall vara möjligt för alla elever i en
kommun att få information om och välja utbildning i en
privatskola. Detta innebär att den privatskola som tar emot
statliga och kommunala bidrag inte får upprätta
diskriminerande antagningsregler. Om undantag önskas
från denna princip måste detta underställas den kommunala
skolstyrelsen eller det organ som beslutar om bidragen till
privatskolorna. En speciell fråga för privatskolor är
avgifterna. I privatskolor med statsbidrag som blir
likvärdigt grundskolornas blir inte avgiften en avgörande
finansiering utan ett sätt att mycket effektivt utestänga vissa
elever och därmed åstadkomma segregering av eleverna.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte därför en
utredning med uppgift att dels redovisa konsekvenserna av
ett fortsatt avgiftssystem och dels överväga vilka krav som
staten bör ställa på privatskolor som en följd av den ändrade
bidragsordningen. Vi avvaktar utredarens förslag men vill
redan nu säga att vi har en mycket restriktiv inställning till
avgifter i privatskolor. I avgifternas vara eller inte vara
återfinns trovärdigheten i valfriheten, en valfrihet för alla
barn och deras föräldrar.
8. Stimulansbidrag för förbättring av den fysiska miljön
i skolan
I samband med kommunaliseringen av lärartjänsterna
infördes ett stimulansbidrag för förbättring av den fysiska
miljön i skolan. Det har kommit att få stor betydelse för
den, på många håll, absolut nödvändiga upprustningen av
skolmiljön. Ansökningarnas omfattning visar på stora
behov ute i kommunerna. Många kommuner har litat på
riksdagens besked om ett flerårigt stöd, och påbörjat ett
långsiktigt arbete för bättre skolmiljöer.
Regeringen har nu föreslagit att statsbidraget ska
avskaffas. Det innebär att många viktiga projekt avbryts i
brist på pengar. Med vetskap om kommunernas svåra
ekonomiska problem innebär detta sannolikt att mycket få
miljöförbättrande åtgärder kan genomföras under de
närmaste åren. Samtidigt är arbetslösheten bland
byggnadsarbetare på väg upp till en skrämmande hög nivå.
Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag att avskaffa
stimulansbidraget för förbättring av den fysiska miljön i
skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en likvärdig utbildning,
2. att riksdagen beslutar om extrainsatser i skolan på
temat ''Rör inte min kompis'',
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolans arbetslivsorientering i
samverkan med arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiven till
läroplanskommittén,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöfrågorna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationell förståelse,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kunskapssynen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten att välja skola,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett demokratiskt arbetssätt,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka elevernas ställning i
beslut som rör deras skola,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen för föräldrainflytandet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett gemensamt
måldokument för barnomsorg och skola,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiven till
betygsberedningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidragen till skolan,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privatskolor,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till
avskaffande av stimulansbidraget för förbättring av den
fysiska miljön i skolan.
Stockholm den 22 januari 1992
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Ingvar Johnsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Lena Öhrsvik (s)
Inger Hestvik (s)
Anders Nilsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrika Messing (s)