Gotland är bland de län i Sverige som har den lägsta utbildningsnivån. En bidragande orsak till detta är att vi länge saknade högskoleutbildning i länet. Den högre utbildning som nu finns, och som för övrigt bör utökas till en egen högskola, kräver behöriga sökande. Det finns en stor grupp gotlänningar vars enda grundutbildning är folkskola på sex, sju eller åtta år. Många av dem är inte äldre än att en vidareutbildning är klart realistisk och motiverad. Även bland yngre finns många som av olika anledningar inte har den grundskoleutbildning de haft teoretisk möjlighet att skaffa sig. Sjukdom, skoltrötthet, mobbning eller ett starkt idrottsintresse kan vara orsaker till att ungdomar lämnar skolan i förtid eller med bristfälliga kunskaper.
För dessa grupper erbjuder samhället en andra chans. Den kommunala vuxenutbildningen, komvux, ger möjligheter till grundläggande skolutbildning också för vuxna, på Gotland för totalt ca 1 000 människor om året. På köpet upplever de flesta förbättrat självförtroende, utökade sociala kontakter och vidgade perspektiv. Den som träffar före detta och nuvarande komvuxelever slås ofta av hur vetgiriga, ambitiösa och motiverade de är. Dessutom, och det är enligt min mening inte oväsentligt, verkar de ofta ha roligt.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att sektorsbidraget till komvux minskas med 350 milj.kr. Det innebär att denna andra chans försvinner för ett stort antal människor. Regeringen, som säger att den vill skapa Europas bästa skola, rustar nu ner den vuxenutbildning som förmodligen är till och med världens bästa. Det är ologiskt, osolidariskt och dumt.
Komvux har utvecklat en pedagogik anpassad för vuxna elevers behov och förutsättningar. Studietiden är komprimerad och inslaget av självstudier större än i ungdomsskolan. Därmed blir kostnaden lägre och produktionsbortfallet mindre. Det är bl.a. av studieekonomiska, praktiska och pedagogiska skäl svårt för vuxna att hoppa in i ungdomsklasser. Om man läser enstaka ämnen blir studietiden dessutom orimligt sönderhackad och ineffektiv.
Av de komvuxstuderande på grundskolenivå fortsätter de flesta, på Gotland omkring 70 %, till gymnasienivå. Risken att få många avhopp mellan dessa båda nivåer om gymnasieutbildning enbart erbjuds inom ungdomsskolans ram är uppenbar. I dagens arbetsmarknadspolitiska situation kan man utan tvivel räkna med att minskad intagning på komvux innebär fler arbetslösa. Det borde vara en självklarhet att utbildning är bättre än arbetslöshet både ur privat och samhällsekonomisk synpunkt.
För ett län med låg utbildningsnivå och svag studietradition är den kommunala vuxenutbildningen av ännu större betydelse än i landet i övrigt. Den har också visat sig vara ett flexibelt instrument för tillfälliga och specialiserade utbildningar av stor nytta för arbetsmarknaden. Som ett exempel kan nämnas lokaliseringen av en välbehövlig lärarutbildning på Gotland hösten 1991. Många var intresserade men alla hade inte kompetens att söka utbildningen. Komvux specialdestinerade resurser till en grupp presumtiva lärarstuderande som blir ett välbehövligt tillskott av utbildade lärare i den gotländska skolvärlden.
Det är och bör vara en statlig angelägenhet att möjliggöra fortsatt kommunal vuxenutbildning på Gotland liksom i landet i övrigt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att inte genomföra föreslagen besparing på den kommunala vuxenutbildningen.
Stockholm den 22 januari 1992 Ulla Pettersson (s)