Studiehjälpen innehåller olika stödformer för ungdomar
i gymnasieskolan. Den har varit föremål för översyn som
redovisas i rapporten Från studiehjälp till
ungdomsstudiebidrag.
Regeringen tar nu endast upp två delförslag i
budgetpropositionen. Det ena gäller avskaffande av
lånemöjligheten och det andra en begränsning av
månadsbeloppet i vissa fall. Det är beklagligt att regeringen
inte tar ställning till förslagen i sin helhet eftersom en del
förändringar är beroende av just helhetslösningen.
Beträffande lånemöjligheter för gymnasieelever så delar
vi dock regeringens principiella uppfattning att ungdomar
skall kunna genomföra gymnasiestudier utan att behöva
skuldsätta sig. Det är föräldrarnas underhållsskyldighet och
samhällets ansvar att detta mål nås. Därför motsätter vi oss
inte denna del av förslaget. Riksdagen har vid flera tillfällen
medverkat till att reglerna stramats upp. Detta har lett till
att endast ca 1 000
elever av gymnasieskolans ca 270 000
har utnyttjat lånen. Det har främst gällt elever som
av sociala skäl flyttat hemifrån samt på senare år relativt
många ensamma flyktingbarn.
Det är viktigt att dessa elever får stöd och hjälp både i
studiesituation och livssituation. Ansvaret för att så blir
fallet bör klargöras. Det måste poängteras att kommunen
både enligt den nya skollagen och i sista hand
socialtjänstlagen skall medverka till att studierna kan
genomföras på ett bra sätt. Det är inte rimligt att just dessa
grupper skall skuldsätta sig för sina gymnasiestudier.
Riksdagen bör därför, i samband med att
lånemöjligheten avskaffas, uttala att dessa elever måste
garanteras stöd på annat sätt.
En annan del av studiehjälpen är
inackorderingstillägget. Det är också föremål för
förändring. Ansvaret förs fr.o.m. 1 juli 1992
över till kommunerna. Detta är en angelägen
åtgärd, då stödet bättre kan anpassas till lokala
förhållanden och faktiska kostnader. Stödet har tillkommit
för att ungdomar som måste bo inackorderade på
studieorten inte skall behöva avstå från utbildning av
ekonomiska skäl. Det har varit ett bidrag till familjens
merkostnader.
I samband med att kommunerna nu övertar ansvaret är
det viktigt att understryka det socialförsäkringsutskottet vid
sin behandling av frågan uttalade i betänkande
1990/91:SfU12, nämligen att elevernas rätt att välja
utbildning inte får begränsas. Regeringen bör därför noga
följa konsekvenserna av det kommunala ansvaret för
inackorderingstillägget.
Sammanfattningsvis föreslår vi, i avvaktan på
ställningstagande till övriga delar av studiehjälpen, att
riksdagen uttalar sig om ansvaret för stöd och hjälp till de
elevgrupper som i fortsättningen inte får låna pengar inom
studiehjälpens ram, samt att riksdagen uppmanar
regeringen att noga följa konsekvenserna av det
kommunala ansvaret för inackorderingstillägget vad gäller
elevernas rätt att välja utbildning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvaret för stöd och hjälp till
vissa grupper i gymnasieskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av det kommunala
ansvaret för inackorderingstillägget.
Stockholm den 22 januari 1992
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Widar Andersson (s)
Monica Widnemark (s)