Antalet hästar ökar i Sverige. Det är främst ridsporten
som röner ett allt större intresse från såväl unga som äldre.
Bland unga flickor är ridsport en av de allra största
fritidsverksamheterna och tävlingsverksamheten ökar. Ofta
förhindras en ytterligare ökning på grund av brist på
ridanläggningar, kompetenta ledare och annan personal.
Av prognoser, som gjorts av hästhållningens
yrkesnämnd, framgår det att dessa brister kommer att
kvarstå och förvärras ytterligare om inte utbildningen
utökas och görs mer tillgänglig för den som vill bygga på en
tidigare grundutbildning.
Det gäller flera olika yrkeskategorier som ridlärare,
ridinstruktörer, stallchefer, körinstruktörer, trav- och
galopptränare och hovslagare.
Utbildningen är i dag splittrad och svår att överblicka för
den som skall välja yrkesbana inom hästhållning eller
ridsport. Utbildningarna har olika huvudmän och det finns
inget självklart samband mellan dem. Det gör att många
ungdomar med ett brinnande hästintresse ändå tvekar att
välja det som yrke.
De olika utbildningarna bör föras in i ett mer
heltäckande och sammanhållet utbildningssystem. En
sådan sammanhållen organisation hindrar inte, enligt vår
mening, att utbildningarna även framgent med fördel kan
bedrivas på olika orter och i samverkan med olika
organisationer inom hästsport och hästhållning. En form
skulle kunna vara den av hästsportens egna organisationer
planerade stiftelsen som är tänkt att samordna utbildning
och anläggningar för hästsportens behov. Den förra
socialdemokratiska regeringen förberedde en sådan
stiftelsebildning och det finns också en del medel avsatta
som nu bör aktiveras.
Gymnasieskolan bör kunna ge en tillräckligt
dimensionerad grundutbildning inom
naturbruksprogrammets ram. Den skall sedan kunna
byggas på med olika slags specialiserande kurser och högre
utbildningar.
Skolverket, som har i uppdrag att utarbeta kursplaner
för de olika programmen inom gymnasieskolan och
Komvux, bör presentera ett sammanhållet program för den
gymnasiala utbildningen för hästhållning och ridsportens
behov.
Hovslagarutbildningen bedrivs i dag på enbart en ort
(Skara). Det gör den särskilt känslig. Det är angeläget att
den kan bedrivas vidare för att trygga tillgången till
kompetenta hovslagare. Det är viktigt ur
djurskyddssynpunkt att det finns tillräcklig tillgång till
välutbildade hovslagare. Riskerna för att det annars växer
upp en marknad för outbildade hovslagare är uppenbar,
vilket skulle kunna leda till sämre hovvård och avsevärda
risker för skador på hästarna.
Hästbranschen och ridsporten har tillsammans tagit ett
stort ansvar för yrkesutbildningen inom sina verksamheter.
Det har varit till stort gagn för utvecklingen och vi tror att
det finns mycket att vinna på ett fortsatt nära samarbete.
Dock måste samhället ta ett större ansvar än nu för
finansieringen för att bereda alla lika möjligheter att välja
en utbildning inom denna sektor.
Fördelningen av statsbidragen bör ses över med avsikt
att bättre än i dag uppnå rättvisa mellan olika slags
utbildningar. Bidragstäckningen för utbildningar inom
hästhållning och ridsport är låg, och fördelningsgrunderna
bör därför bli föremål för en översyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sammanhållen och
heltäckande organisation för utbildning inom olika yrken
för hästsport och hästhållning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
fördelningsgrunderna för statsbidrag för de hippologiska
utbildningarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt utbildning av hovslagare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stiftelse med branschens
organisationer för att tillfredsställa utbildningsbehov inom
hästhållning och hästsport.
Stockholm den 21 januari 1992
Eva Johansson (s)
Jan Fransson (s)