med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
I regeringens proposition 1991/92:75 föreslås en rad
förändringar inom svensk lärarutbildning.
Satsningar på det grundläggande utbildningsväsendet är
bland de främsta insatser för framtiden som måste ske i vårt
samhälle. Vi finner det angeläget att understryka vikten av
detta. Varje strävan att säkerställa kvalitet och
utvecklingskraft i vårt skolsystem måste ses som en
gemensam infrastrukturell angelägenhet.
Inledningsvis kan dock konstateras att regeringen har
valt att vara återhållsam med sina insatser för norra Sverige.
Detta gäller såväl utbyggnad av grundskollärarlinjen med
inriktning mot årskurserna 1--7 som utbildningen med
inriktning mot årskurserna 4--9. De resurser som satsats i
norra Sverige koncentreras till Umeå universitet.
Regeringen har uppenbarligen inte strävat efter en nationell
balans vad avser utbyggnad av grundskollärarutbildning.
Andra regioner än mellersta Norrland har prioriterats.
1. Behovet av en satsning på Mittsverige
Då de av regeringen redovisade problemen kring
framtidens lärarrekrytering är allvarliga inte minst i
mellersta Norrland är det väsentligt med snara satsningar på
lärarutbildning även i denna region. Regeringens rädsla för
att satsa på den mellannorrländska regionen är svår att
förstå, särskilt som högskolan i Sundsvall/Härnösand visat
goda resultat både vad avser rekrytering (distansstuderande
inräknade) till och modernisering av lärarutbildningen inom
ramen för sin utbildning av grundskollärare med inriktning
mot årskurserna 1--7. Högskolan är därtill
kompetensmässigt väl rustad för att även ge lärarutbildning
med inriktning mot årskurserna 4--9.
Den region där högskolan i Sundsvall/Härnösand har
primärt ansvar för lärarutbildning och som ofta benämns
Mittsverige består av Västernorrlands och Jämtlands län
samt norra Hälsingland. Regionen har många
interregionala samband och består av drygt 400.000
innevånare. Förutom de utmaningar som den aktuella
lågkonjunkturen medför pågår en omfattande
strukturomvandling inom näringslivet i Mittsverige. De
snabbt förändrade villkoren för basnäringarna i landet slår
särskilt hårt i denna region.
Vi betraktar en utbyggnad av lärarutbildningen som
fundamental i sammanhanget. Lärarutbildning måste ses
som en del av den infrastrukturella basen. Denna är av
särskild betydelse i en region utsatt för genomgripande
strukturomvandling. Kompetensnivån inom befolkningen
måste höjas. En satsning på utbyggnad av
grundskollärarutbildning i Mittsverige bör därför ses som
en betydelsefull nationell angelägenhet.
2. Högskola med erfarenhet av effektivt
resursutnyttjande, okonventionella grepp och bra
kompetensbas inom lärarutbildning
Vid högskolan i Sundsvall/Härnösand har man tidigt
förstått de strukturella problem som här redovisats. Den
har sedan sin tillkomst 1977 medvetet satsat på att effektivt
kunna bidraga till kompetensutvecklingen i regionen och
skapa en kultur för högre utbildning och forskning genom
flexibla och ofta okonventionella sätt att möta olika
problem. Detta har resulterat i att högskolan idag har en
intressant profil med angelägna och kvalificerade program
för högre utbildning och forskning inom samtliga
utbildningssektorer.
Lärarutbildning är inget undantag från högskolans
principiella ambitioner att hålla hög effektivitet och
kvalitet. Exempelvis har man här mött den för norrländska
läroanstalter relativt vanliga svåra rekryteringssituationen
bland ungdomsstuderande med satsningar på andra
målgrupper med nya undervisningsformer.
Högskolan i Sundsvall/Härnösand bedriver sedan läsåret
1989/90 framgångsrikt en ny form av
grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna
1--7 som blivit mycket eftertraktad. Tack vare detta grepp
fyller högskolan sina platser på grundskollärarlinjen mycket
väl och har t.o.m. kunnat göra överintag. Inför vårterminen
1992 kunde över 100 nybörjare antas till de planerade 60
platserna.
Utbildningen ges som distansutbildning och rekryterar
från hela landet. Denna form har visat sig passa för många
olika kategorier av människor vid sidan om de traditionella
studentgrupperna. Metoden ger bl.a. intressanta
möjligheter till särlösningar för människor med speciell
bakgrund.
Regeringen betonar i sin proposition vikten av att
grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna
4--9 endast skall ges vid högskolor med god och bred
vetenskaplig miljö. En sådan miljö finns enligt
propositionen vid högskolorna i Karlstad, Växjö och
Örebro och vid universiteten. Emellertid bör här
uppmärksammas att högskolan i Sundsvall/Härnösand idag
har samma omfattning i sin verksamhet och motsvarande
vetenskapliga kompetensbas som de högskolor som före
högskolereformen år 1977 var universitetsfilialer. Det borde
därför inte råda någon tvekan om möjligheterna för denna
högskola att anförtros utbildning för grundskollärare med
inriktning mot årskurserna 4--9.
Högskolan i Sundsvall/Härnösand har en hög andel
forskarutbildade lärare, i jämförelse med övriga nya
högskolor, enligt UHÄ:s senaste verksamhetsberättelse (27
% september 1990). Endast högskolan i Östersund har
högre andel enligt UHÄ:s redovisning. Sedan tidpunkten
för underlaget till denna statistik har högskolan i
Sundsvall/Härnösand anställt ytterligare ett relativt stort
antal forskarutbildade lärare.
Idag har högskolan den största teknisk-
naturvetenskapliga sektorn av samtliga nya högskolor.
Flera forskningsprogram med anknytning till sektorn är
dessutom etablerade. Det samhällsvetenskapliga utbudet är
relativt brett. Disputerade och forskande lärare finns i
samtliga de ämnen som konstituerar ämnet
samhällskunskap i skolan. Inom humaniora gör högskolan
idag prioriterade insatser och utvecklingen är gynnsam.
Ämnet historia är starkt med egna forskningsprogram. En
språkinstitution är under uppbyggnad, vilket bl.a. sker i
nära samarbete med utländska universitet.
Den intressanta utvecklingen som skett vid högskolan i
Sundsvall/Härnösand under senare år synes ej ha beaktats i
regeringens övervägande beträffande lokalisering av vare
sig grundskollärarutbildningen för årskurserna 4--9 eller
utbyggnaden av grundskollärarutbildning med inriktning
mot de tidigare årskurserna. Vi ser detta som en allvarlig
brist i det förslag som nu föreläggs riksdagen eftersom
konsekvenserna skulle bli att mellersta Norrland hamnar på
efterkälken vad avser angelägna satsningar på
lärarutbildning.
3. Sammanfattning
I Mittsverige är en satsning på utbyggnad av
grundskollärarutbildning en vital angelägenhet. Regionen
är utsatt för allvarliga strukturella omdaningsproblem.
Skolväsendets roll är central i detta sammanhang och
därmed grundskollärarna.
Högskolan i Sundsvall/Härnösand är idag väl skickad att
utöka sin kapacitet avseende grundskollärarutbildning både
med inriktning mot årskurserna 1--7 och 4--9. Högskolan
har sedan 1988/89 klarat rekryteringen till den tidigare
grundskollärarutbildningen på ett ovanligt bra sätt, t.o.m.
med överintag under innevarande läsår. Forskarutbildade
lärare och forskning finns numera etablerade inom
naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora, d.v.s.
de ämnesområden som konstituerar basen för den nya
grundskollärarutbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att etablera
grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna
4--9 vid högskolan i Sundsvall/Härnösand,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utöka antalet
platser vid grundskollärarutbildningen med inriktning mot
årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall/Härnösand.
Stockholm den 11 mars 1992
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Bo Holmberg (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)