med anledning av prop. 1991/92:76 Vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena, m.m.
De senaste decenniernas högskolepolitik har präglats av
en klar ambition från samhällets sida att finna former för
akademisk frihet i forskning och undervisning i
kombination med krav på effektivitet, samhällsnytta och
samhällsrelevans. Genom den socialdemokratiska
regeringens politik är nu en genomgripande
decentralisering av ansvar och befogenheter på väg att
genomföras. En ökad självständighet för högskolan ställer
samtidigt ökade krav på utvärderingen som ett instrument
för att garantera samhällets insyn i verksamheten.
Den föreliggande propositionen utgör inte något
genomarbetat fullföljande av de senaste årens
decentraliseringssträvanden. Förslagen underbyggs inte av
några analyser, vare sig av behoven av förändring utifrån
dagens högskoleverklighet eller av de konsekvenser som
förväntas bli följden av föreslagna förändringar.
Det finns därför starka skäl att ifrågasätta om regeringen
i sin beredning av dessa frågor verkligen uppfyllt
regeringsformens krav enligt paragraf RF 7:2: ''Vid
beredningen av regeringsärenden skall behövliga
upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle
lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig''.
Enligt vår uppfattning kan inte riksdagen av
propositionen sluta sig till att regeringens förslag är
tillräckligt beredda i den mening, som regeringsformen
förutsätter. Särskilt allvarligt är detta beträffande
antagningen av de studerande.
1. Uppdelning av UHÄ i två myndigheter
Effekterna av regeringens förslag att slopa UHÄ synes
mycket oklara. Den egentliga innebörden av förslaget blir
ju att en myndighet omvandlas till två. Skälen härtill är inte
särskilt väl underbyggda. Så sent som våren 1991 beslutade
riksdagen om en ny begränsad organisation av UHÄ. Detta
beslut innebar att UHÄ skulle frånträda
planeringsfunktionen och koncentrera sig på antagning och
utvärdering. Ingenting ha framkommit från juni till
december som motiverar en ny struktur. En given
konsekvens av propositionens förslag är dock att oro och
osäkerhet skapas. Det dröjer nu ytterligare minst ett år
innan de viktiga funktionerna hos de centrala
högskolemyndigheterna kommer att fungera normalt.
Högskolan befinner sig i en dynamisk
omvandlingsprocess. Konsekvenserna av riksdagsbesluten
våren 1991 har ännu inte fått fullt genomslag. Vidare finns
det skäl att avvakta regeringens och riksdagens
ställningstagande till pågående utredningsarbete t.ex.
högskoleutredningen under rektor Håkan Westlings
ledning innan beslut om nya förändringar av
myndighetsstrukturen inom högskolan genomförs. Om
regeringen efter en genomarbetad analys av behovet av
centrala funktioner inom högskolan finner att det är
behövligt att förändra myndighetsstrukturen kan det vara
lämpligt att återkomma med förslag i nästa
budgetpropositionen, då treårsprogram för högskola och
forskning skall läggas fast.
Regeringen önskar att dess förslag skall ses som ett led i
decentraliseringsprocessen. Man undanhåller då
informationen att konsekvensen i långa stycken är att
uppgifter förs från ämbetsverk till departement, alltså
centraliseras till regeringskansliet. I budgetpropositionen
har man därför föreslagit en förstärkning av resurserna till
utbildningsdepartementets förvaltningskostnader med 4 milj.
kr. Upgifterna som centraliseras hänför sig till
förändringar i planerings- och uppföljningssystemet.
I en högskoleorganisation där ansvaret decentraliseras
allt starkare blir uppföljning och utvärdering allt
viktigare. Dessvärre tycks regeringen ha en mycket
inskränkt syn på utvärdering.
Enligt vår mening bör riktmärket för utvärderingen
vara, att verksamheten åtnjuter största möjliga förtroende
inom samhället som helhet. För detta är det alltid ett
nödvändigt villkor, att verksamheten respekteras av
relevanta ämneskolleger världen över. Samtidigt är
uppfyllandet av detta allmänna villkor inte tillräckligt.
Samhällsperspektivet måste lyftas fram tydligare.
Utvärdering bör utgöra ett av instrumenten för att
garantera samhällsinsyn och bevara samhällets förtroende
för universitet och högskolor. Detta kräver att olika
samhällsintressen beaktas vid utvärderingen. Det räcker
inte att utbildning och forskning är högtstående sett ur ett
renodlat akademiskt perspektiv, utan högskolans
verksamhet måste i rimlig omfattning även vara
samhällsrelevant.
I detta perspektiv vill vi ställa frågan vilken speciell
kompetens t.ex. Vitterhetsakademien har att dra upp
riktlinjer för utvärdering av utbildning av jurister,
förskollärare, receptarier eller sjukgymnaster. Utbildning
och forskning inom dessa områden behöver också värderas
med den svenska rättsordningens, skolans och sjukvårdens
krav för ögonen.
Det finns också anledning att starkare lyfta fram det
studerandeperspektiv som helt tycks lysa med sin frånvaro i
propositionen. Studenterna måste ges möjligheter att vara
med och påverka hur utvärderingar av olika utbildningar
skall ske.
Det är för högskolans skull utomordentligt viktigt att
mångfalden av olika samhällsintressen vägs in i
utvärderingen. Den inskränkta syn som
utbildningsministern presenterar i propositionen är
härvidlag helt oacceptabel.
Av propositionen framgår också att utvärderingen
genom ett offentliggörande av skillnader i kvalitet t.ex. hos
en likartad utbildning inom flera högskolor är tänkt att
sporra de ansvariga ytterligare i deras ansträngningar att
åstadkomma bästa möjliga verksamhet. Detta låter sig
enkelt sägas, men någon tanke måste också ägnas
målsättningen om en hög och likvärdig kvalitet över hela
landet i högskoleverksamheten. Enligt vår upfattning får
detta mål inte överges.
Vi vill vidare framhålla allmäntillsynens
betydelse. Det nya styrsystemet lägger ansvaret för bl.a.
resursanvändning, uppläggning och planering lokalt på
högskolan. Ett målstyrt system måste enligt vår uppfattning
innehålla någon form av tillsynsfunktion som ger
möjligheter till sanktioner i den händelse förordningar inte
respekteras och uppsatta mål inte följs. Denna fråga har
man helt gått förbi i propositionen.
Förslagen i denna proposition innebär implicit att den
centrala antagningen slopas utan att något som helst motiv
för denna förändring redovisas i propositionen. Samtidigt
som regeringen i regeringsdeklarationen säger sig vilja slå
vakt om ''rättsstaten'' aviseras en förändring av
antagningsreglerna innebärande att staten i fortsättningen
inte skall garantera att alla studenter behandlas lika. Vi
anser det naturligt att förändringar görs i
antagningssystemet mot bakgrund av linjesystemets
upphävande 1993. Detta måste dock göras så att man slår
vakt om rättstryggheten och rättvisan för de studerande.
Under alla förhållanden är det helt oacceptabelt att
genomföra en så grundläggande förändring som den nu
föreslagna utan att närmare redovisa skälen härför.
2. Besvärsnämnd för högskolan
Förslaget att låta nuvarande besvärsnämnd för
högskoleutbildning svara för samtliga besvärsärenden inom
högskolan kan accepteras med tanke på att universitet och
högskolor själva kommer att besluta om att inrätta och
tillsätta tjänster som professorer från och med den 1 juli
1993.
3. Forskningsrådsnämnden
I propositionen föreslås även att
forskningsrådsnämnden, FRN, skall läggas ned. De
uppgifter och medel nämnden disponerar för forskningsstöd
skall fördelas mellan de övriga ämnesorienterade
forskningsråden. Nämndens medel för
forskningsinformation föreslås fördelas på dels högskolor
med fasta resurser för forskning, dels på den föreslagna
servicemyndigheten som skall ersätta UHÄ.
Forskningsrådsnämnden tillskapades som ett
komplement till forskningsråden efter en grundlig
utredning i Forskningsrådsutredningen 1975. FRN har som
en central uppgift att initiera och stödja samhällsrelevant
forskning och skall särskilt uppmärksamma behovet av
tvärvetenskaplig forskning. Det innebär att nämnden kan ta
sig an forskningsstöd till universiteten som är klart
problemorienterat och göra det utan begränsningar vad
gäller ämnen eller sektorsgränser. FRN är det enda
forskningsrådsorgan med en bred samhällsrepresentation.
Antalet forskningsråd som är helt forskarstyrda har nyligen
utökats och uppgår nu till sex.
Forskningsrådsnämnden arbetar inom sitt
forskningsstöd med ett flertal områden. Insatserna
underbyggs normalt av en beredning i särskilda
arbetsgrupper eller kommittéer med bred vetenskaplig
representation. Som exempel på insatsområden kan
nämnas: naturrerurser och miljö, teknik och samhälle samt
individ, samhälle och hälsa. Vidare arbetar FRN på
uppdrag av riksdag och regering med biblioteks- och
informationsvetenskaplig forskning. FRN stöder
ungdomsforskning genom bland annat stöd till ett antal
centrumbildningar i högskolan. Riksdagen har nyligen givit
FRN ett särskilt ansvar för kvinno- och
jämställdhetsforskning. FRN är vidare svenskt
medlemsorgan i det internationella tvärvetenskapliga
institutet i Laxenburg, Österrike. Tillsammans med
humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådet har
FRN även skapat ett internationellt uppmärksammat
kollegium för samhällsvetenskap beläget i Uppsala där
avancerad teoretisk forskning utförs av internationella och
svenska forskare.
FRN har också vissa andra samordningsuppgifter av för
forskningen väsentlig karaktär. Särskilt gäller detta
ansvaret för fördelning av medel till dyrbar vetenskaplig
utrustning. Detta görs i nära samarbete med berörda
forskningsråd och i nära anslutning till deras prioriteringar.
FRN har vidare ett internationellt uppmärksammat och
framgångsrikt program för forskningsinformation till
allmänheten.
Förslaget att lägga ner FRN är av en rad skäl
oacceptabelt. FRN är ett väl fungerande forskningsorgan
med hög kompetens och liten byråkrati, som genom en rad
initiativ fått i gång intressant och spännande forskning på
nya områden. FRN har vidare kraftigt bidragit till att öka
allmänhetens möjligheter att ta del av forskningsresultaten
och därmed till att stärka demokratin.
Det är vidare olyckligt att avskaffa det enda organ där
breda politiska och även fackliga samhällsintressen kan
komma i organiserad dialog med företrädare för samtliga
forskningsråd. För riksdagen är denna kontaktyta av
särskilt intresse.
Den uppgift som FRN väl fullgjort genom att skapa
förnyelse inom forskningsorganisationen och ta hand om
forskning som genom sin tvärvetenskapliga karaktär eller
av andra skäl riskerar att hamna mellan stolarna måste även
fortsättningsvis ha ett starkt stöd. På många av de områden
inom vilket FRN varit verksam skulle de strikt
ämnesorienterade forskningsråden ha mindre möjligheter
att ta ansvar och aktivt initiera forskning. En överföring av
ansvaret för dessa områden till de ämnesorienterade råden
skulle sannolikt medföra att de sammanhållna satsningarna
snart upphörde.
En nedläggning av FRN skulle vidare göra det svårt att i
framtiden hantera nytillkommande i riksdagen
identifierade forskningsområden av liknande karaktär.
Vidare skulle ett borttagande av de öronmärkta och
sammanhållna anslagen för dyrbar vetenskaplig utrustning
allvarligt skada den apparatberoende forskningen inom alla
områden. Från företrädare för forskningsråden har samfällt
framhållits att den form för fördelning av medel som FRN
utvecklat bör bibehållas.
Regeringens förslag om att lägga ner FRN är osedvanligt
illa underbyggt. Någon utredning eller närmare
överväganden presenteras inte och ingen diskussion har
förts med berörda kommittéer eller forskare. Förslaget
presenteras dessutom samtidigt som man i andra länder
överväger organisatoriska arrangemang liknande FRN och
ibland också med FRN som förebild.
Att genomföra regeringens förslag vore att ta flera steg
tillbaka i svensk forskningspolitik bl.a. genom att allvarligt
försämra villkoren för den breda tvärvetenskapen i landet.
Om någon förändring av FRNs arbetsuppgifter skall ske bör
detta ske i samband med att hela rådsorganisationen
samtidigt ses över vad avser arbetsfördelning och
organisatorisk struktur. Regeringens förslag att lägga ned
FRN är alltså dåligt motiverade och bör enligt vår mening
avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH)
och forskningsrådsnämnden (FRN).
Stockholm den 20 januari 1992
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Ingvar Johnsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Lena Öhrsvik (s)
Inger Hestvik (s)
Anders Nilsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrika Messing (s)