Östtimor och Västpapua

Indonesien har trappat upp våldet mot befolkningen på
Östtimor. I slutet av förra året genomförde indonesisk
militär en massaker på civila, som deltog i ett fredligt
sorgetåg i Östtimors huvudstad Dili. Vittnen till detta illdåd
och påföljande övergrepp har därefter systematiskt
undanröjts. Vid ett flertal tillfällen har militären också
attackerat timoresiska kyrkor.

Sverige måste med kraft reagera på dessa grova brott
mot Östtimors befolkning. Sverige bör i FN ta initiativ till
att en oberoende kommission, med deltagande från
mänskliga rättighetsorganisationer såsom Amnesty
International, får i uppdrag att undersöka
omständigheterna kring dessa massakrer och andra brott
mot mänskliga rättigheter.

Indonesiens regering måste respektera de mänskliga
rättigheterna i Östtimor, dra bort sina väpnade styrkor från
territoriet och skapa politiska förutsättningar för en
folkomröstning om Östtimors framtid.

Innan dessa villkor är uppfyllda bör Sverige varken sälja
vapen eller ammunition till Indonesien. Dessutom bör
under nuvarande omständigheter inga bidrag eller u-
krediter lämnas till den indonesiska staten. Under
budgetåret 1990/91 betalades totalt ut 1,9 milj.kr. varav
närmare hälften i livsmedelsbistånd.

Den svenska regeringen bör också i FN och andra
internationella sammanhang verka för att en
folkomröstning verkligen kommer till stånd. FN har uttalat
att befolkningen i Östtimor själv ska få bestämma om sitt
eget öde.

Mot bakgrund av den allt allvarligare situationen i
Östtimor, bör FN i dag etablera en permanent närvaro i
territoriet, dels för att garantera den timoresiska
befolkningens liv och säkerhet, dels för att säkerställa
folkets rätt till självbestämmande.

Världssamhället reagerade med rätta på Iraks
ockupation av Kuwait. Nu måste man äntligen med kraft
agera för att få ett slut på Indonesiens ockupation av
Östtimor -- det bör dock inte ske med vapen utan med
fredliga medel.

Fram till 1962 tillhörde västra delen av Nya Guinea
Nederländerna. I New York beslöts då att området skulle
överföras till Indonesien trots befolkningens protester.
Sverige accepterade denna införlivning 1969. Det finns all
anledning för den svenska regeringen att överväga en
förändrad hållning i detta fall och ta upp frågan till
omprövning i FN.

I 25 år har det papuanska folket under ledning av
frihetsrörelsen OPM (Organisationen för ett fritt Papua)
kämpat för sin självständighet. Genom ett
transmigrationsprogram pågår i dag en utrotning av den
ursprungliga befolkningen. Folkförflyttningar av det här
slaget kan inte accepteras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien,

2. att riksdagen som sin mening ger regerigen till känna
vad i motionen anförts om bistånd eller u-krediter till
Indonesien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser av FN i Östtimor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkomröstning i Östtimor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västpapua.

Stockholm den 27 januari 1992

Ingela Mårtensson (fp)

Ingbritt Irhammar (c)