Vi lever i en dramatisk tid i mänsklighetens historia.
Hoten mot miljön, förgiftningen av jord, luft och vatten,
kastar mörka skuggor över framtiden. Den massiva
upplagringen av nukleära och konventionella vapen hotar
vår överlevnad. Skuldkrisen gör världsekonomin explosiv.
Klyftan mellan syd och nord vidgas. Vi konfronteras av ett
utbrett våld i öppna och dolda konflikter och ett stigande
antal kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter.
Diktaturer härskar fortfarande i flera nationer i Afrika,
Asien och Latinamerika. Väpnade konflikter utbryter till
följd av religiösa, politiska, sociala eller etniska
förhållanden. Den senaste tidens utveckling i Europa inger
farhågor för framtiden.
Samtidigt iakttar vi ett växande ömsesidigt beroende i
världsamhället. Krisen i världen drabbar oss alla oavsett
nationsgränser, t.ex. u-länders skuldkris drabbar också i-
länder. Krisen visar bl.a. på behovet av ett vidgat
säkerhetsbegrepp. Detta bekräftades redan vid FN-
konferensen om sambandet mellan nedrustning och
utveckling 1987.
Säkerhet har inte bara militära utan också ekonomiska,
sociala, humanitära, ekologiska och mänskliga
rättighetsaspekter. Förbättrad säkerhet kan å ena sidan
skapa villkor som gynnar nedrustning och å andra sidan
erbjuda den miljö och den tillförsikt som behövs för ett
framgångsrikt utvecklingsarbete.
Den globala krisen visar också på behovet av nya
strategier och strukturer för gemensam säkerhet, som kan
utgöra ett värn för alla folk och nationer, små och stora,
svaga och starka.
Länder och folk är beredda till stora uppoffringar -- det
gäller såväl ekonomiska som personliga resurser -- i
säkerhetens namn. Genom historien har sådana
ansträngningar varit till övervägande del militära och
maktpolitiska. För att kunna gå in i en ny era av gemensamt
arbete för gemensam säkerhet måste stora ansträngningar
göras för omfattande och ingripande icke-militära insatser.
Under senare tid har vi sett hisnande exempel på hur
människor i olika delar av världen utmanat den militära
maktapparaten med ickevåldsliga metoder i kampen för
sina fri- och rättigheter. Vi har sett Berlinmuren falla och vi
har sett ickevåldet i funktion i Latinamerika, i Filippinerna,
i Sydafrika, i Öst- och Centraleuropa -- senast i samband
med kuppförsöket i dåvarande Sovjetunionen.
Det finns också en rad exempel som visar att det är
möjligt för människor från andra nationer att ge viktiga
bidrag i konflikter, kriser och våldssituationer i olika delar
av världen -- lokala, nationella och internationella.
FNs fredsbevarande styrkor har beskrivits som det
viktigaste bidraget till internationell kontroll av konflikter
sedan andra världskriget.
Peace Brigade International är en internationell
organisation som sänder ut team som fungerar som skydd
och ickevåldslivvakter för människor i kampen för
mänskliga rättigheter, vid repatriering av flyktingar etc.
Witness for Peace i USA består av nordamerikaner som
arbetat som fredsskapande styrkor till skydd för
befolkningen i Nicaragua. Kväkarna (Vännernas samfund)
har bedrivit medlingsverksamhet i decennier. Freds- och
konfliktforskare, verksamma vid fredsinstitut och
universitet, har medverkat i fredsförhandlingar i
konfliktområden.
Mycket återstår dock att göra för att tillförsäkra jordens
folk ett skydd för liv och säkerhet, grundläggande fri- och
rättigheter och en fredlig samexistens. Det är därför
naturligt att förslag har väckts på många håll i världen att
organisera särskilda ickemilitära fredsstyrkor, som ett
komplement till FNs fredsbevarande styrkor.
Ett förslag till global fredstjänst (arbetsnamn) har
diskuterats på internationella konferenser och seminarier
och har bl.a. fått ett starkt stöd inom Kyrkornas Världsråd.
Människor som går in i global fredstjänst skall få en
gedigen utbildning och träning i bl.a. ickevåld och
konfliktlösning för att kunnafrämja mänskliga
rättigheter och skydda miljönslå vakt om och utveckla
barns rättigheterlära ut metoder och strategier för aktivt
ickevåldbistå dem som hotas av kidnappning, tortyr eller
mordbistå flyktingar, t.ex. då de återvänder till sina
hemländerövervaka demokratiska processer, däribland
valmedla i konfliktsituationerövervaka situationer där
ett lands oberoende hotasmedverka i ett lands
civilmotståndsbaserade försvardokumentera och
rapportera om situationer i vilka de tjänstgör
I Sverige ser allt fler fredstjänsten som ett möjligt
komplement till militärtjänsten.
På sikt planeras en ettårig utbildning. De som genomgått
den kommer inte bara att vara förberedda för viss
tjänstgöring en kortare period. De kommer också att ha fått
beredskap för att hantera konflikter i vardagen -- i familjen,
i skolan, på arbetsplatsen, etc.
En kortare pilotkurs planeras för sommaren 1992 av en
arbetsgrupp med representanter från bl.a. Svenska
Ekumeniska Nämnden, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd
och ekumeniska institut och kyrkor i Sydafrika. Ärkebiskop
Desmond Tutu har vädjat om hjälp i form av
ickevåldsstyrkor som skulle kunna stödja övergången till ett
demokratiskt, rättvist och försonat Sydafrika: ''global
fredstjänst förtjänar stöd från alla som älskar denna planet,
vårt hem, och vet att vi är skapade för att leva i ömsesidigt
beroende av varandra.''
Global fredstjänst behöver konkretiseras och prövas.
Den kräver en internationell läroplan, en noggrann
uppläggning av längre och kortare utbildning, träning och
praktik. Den kräver nationell och internationell
samordning, organisation och strategi, men den får inte bli
en stor administrativ apparat.
Förenta Nationernas främsta uppgifter är att ''rädda
kommande släktled undan krigets gissel'', att ''upprätthålla
internationell fred och säkerhet'' och att bilägga tvister med
fredliga medel. FN-stadgan vittnar om en internationell
uppslutning kring ickevåldsprincipen. Under hösten 1991
antog generalförsamlingen en resolution som bekräftar en
växande roll för det internationella samfundet då det gäller
nödsituationer av olika slag.
En fredlig och rättfärdig världsordning kan inte
förverkligas utan ett starkare och mer effektivt och
självständigt FN. FN-stadgan ger också utrymme för att
skapa system för gemensam säkerhet med fredliga medel,
t.ex. kapitel VI om fredlig lösning av tvister.
Det är därför naturligt att global fredstjänst på sikt ställs
under FNs beskydd. Robert Muller, f.d. biträdande
generalsekreterare i FN har exempelvis skrivit ett förslag till
en Världsfredstjänst (World Peace Service), med inriktning
och uppgifter som global fredstjänst, med
ickevåldsprincipen som grund, under FNs beskydd. Han
uttrycker en förhoppning att en eller flera regeringar skall
lägga fram ett förslag i FNs generalförsamling, som
anmodar generalsekreteraren att lägga fram en detaljerad
plan för en sådan fredstjänst.
Mot denna bakgrund kan vi konstatera att ett
internationellt samarbete omkring utveckling och
samordning av en global fredstjänst (Global Peace Service
eller World Peace Service, namnet är mindre viktigt) ligger
i alla länders intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för en FN-studie om
möjligheterna att utveckla en global fredstjänst baserad på
principen om ickevåld.
Stockholm den 24 januari 1992
Karl-Erik Svartberg (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingela Mårtensson (fp)
Birgitta Hambraeus (c)
Margareta Viklund (kds)
Gudrun Schyman (v)