Vid de utgrävningar som engelsmännen gjorde i det
forna tvåflodslandet Mesopotamien, fann man att det hade
funnits ett folk där, som varken var kurder eller araber.
Detta folk kallades syrier och anses av assyrierna vara
ursprungsfolket i Mesopotamien.
Om man kallar sig för assyrier eller syrian har att göra
med nationalistisk, politisk och religiös uppfattning om
tillhörighet.
Under första världskriget, före det ottomanska väldets
sammanbrott, förde ottomanerna ett utrotningskrig mot
egna minoriteter. Det folkmord som begicks 1915 riktade
sig mot armenierna, men kom även att omfatta den
assyriska befolkningen och ca en halv miljon assyrier
dödades. Hundratusentals tvångsdeporterades till
Grekland, Syrien och Libanon.
Vid de statsbildningar och de nya gränsdragningar som
blev följden av fredsfördraget i Lausanne 1923 kom även
assyrier/syrianer att splittras under olika länders
herravälde. Assyrier/syrianer har liksom andra minoriteter
behandlats olika beroende av den politik som respektive
länder fört i minoritetsfrågor.
Förhållandet i Turkiet
Majoritetsbefolkningen i de sydöstra provinserna av
Turkiet är kurder, ca 12 miljoner. Men även minoriteter som
assyrier, kaldéer m fl finns i området. Kurderna har sedan
1920-talet gjort uppror mot den turkiska regimen. Andra i
området bosatta minoriteter har i varierande omfattning
deltagit i upproret. På 20-talet tvångsdeporterades 700 000
människor, majoriteten kurder men även assyrier och
armenier ingick, till Konya, en provins i södra Turkiet. Ca
60 000 dog under deportationen.
I den turkiska författningen blev vissa minoriteter
erkända. Dessa minoriteter är judar, armenier och greker.
Assyrier, kaldéer, kurder m.fl. fick inte denna status.
Assyrierna kunde fram till för ca 8--10 år sedan undervisa på
sitt språk i sina kyrkor och ha en viss frihet för sitt kulturella
utövande. Turkiets redan tidigare restriktiva
minoritetspolitik har hårdnat under det senaste decenniet.
I de sydöstra provinserna råder undantagslagar alltsedan
den senaste militärkuppen i början av 80-talet. Detta
medför att det är nationella säkerhetsrådet och inte regering
och parlament som bestämmer över militär och
säkerhetspolis i området. Det är även militärrådet som
beslutar om undantagslagarnas utformning och hur lagarna
tillämpas. Provinserna är även ekonomiskt eftersatta, något
som hela områdets befolkning drabbas av.
Det nu pågående inbördeskriget, som främst gäller
kurdernas självständighetssträvanden, drabbar många av
civilbefolkningen i området och många oskyldiga dödas.
Särskilt svårt ur religiös diskrimineringsvinkel är det för de
kristna minoriteterna och kurder som utövar yezidi,
kurdernas ursprungliga religion. Turkiet är medlem i
Europarådet och ESK (Europeiska säkerhetskonferensen).
Sverige bör i dessa organ arbeta för att Turkiet ska följa sina
åtaganden i mänskliga rättighetsfrågor.
Förhållandet i Irak
I Irak kallar folkgruppen sig för syrianer och tillhör en
annan kyrka än de turkiska assyrierna. Syrianerna i Irak
lever inom samma områden som kurderna. Syrianerna har
därför drabbats på samma sätt som kurderna av
Saddamregimens förföljelser, deportationer och
byförstöring. Av de 4 500 byar som Saddam förstörde
mellan åren 1975 och 1988 var flera hundra syrianska byar.
Syrianerna har nu ett eget parti, som ingår i den kurdiska
fronten. I det planerade framtida parlamentet i Kurdistan
Irak skall, enligt de regler som nu finns skrivna, syrianerna
garanteras representation även om deras parti inte kommer
upp till den sjuprocentsgräns som är bestämd.
Förhållandet i Syrien
Generellt kan sägas att assyrier/syrianer har haft en
starkare ställning och bättre förhållanden i Syrien än i Iran
och Turkiet. Som en följd av den feodala samhällsstruktur,
som alla folk i området levt under, har en del stammar och
släkter kommit att ansluta sig till olika motståndsrörelser i
Syrien och Libanon. Flertalet assyrier, som kommit som
flyktingar till Sverige, är människor som först flytt från
Turkiet till Syrien eller Libanon. De har där anslutit sig till
vänsterpartier som är förbjudna, har fått problem och åter
tvingats fly. Men i Syrien finns även åtskilliga assyrier som
har höga poster inom militär, polis och i statsapparaten i
övrigt.
Förhållandet i Iran
Det fundamentalistiska Iran tillåter inga andra religioner
än islam. Iran erkänner inte heller egna minoriteter. Iran är
ett land och alla är lika under Allah, är grunden i dess
författning. Därmed ses alla avvikande religionsyttringar
och alla krav om respekt för annan etnisk och kulturell
tillhörighet som ett hot mot landet. Assyrier/ syrianer har
därför en mycket svår situation i Iran.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma
assyrier/syrianers situation i Turkiet.
Stockholm den 27 januari 1992
Berith Eriksson (v)
Johan Lönnroth (v)