När det talas om mänskliga rättigheter är det förvånande
att situationen för kvinnorna i världen inte berörs i någon
större utsträckning. Bland argumenten mot att kvinnans
situation inte tas upp när mänskliga rättigheter diskuteras
finns argumentet att kvinnorna utgör en del av
mänskligheten och att de därför naturligt omfattas av
begreppet mänskliga rättigheter. Det går att förstå det
synsättet, men det är svårt att acceptera det.
Det diskuteras i bl a internationella sammanhang att
tiden nu är mogen för att vidga begreppet mänskliga
rättigheter, så att det får en fördjupad dimension inom de
ekonomiska, sociala och kulturella områdena. Det skulle
också kunna inkludera kvinnans situation i världen.
Enligt FNs barnfond UNICEF kan den höga dödlighet
och sociala utfrysning som miljontals flickor i framförallt
Asien, Afrika och Mellanöstern utsätts för jämföras med
apartheid.
Kvinnlig avkomma betraktas som en ekonomisk börda i
outvecklade områden, då en dotter innebär att föräldrarna
måste betala en ansenlig hemgift. En son betraktas som en
bättre arbetare och en trygghet för ålderdomen.
I Indien utförs miljontals aborter varje år när gravida
kvinnor genom fosterdiagnostik får besked om att de väntar
en dotter. Om en dotter föds blir modern omedelbart gravid
igen i hopp om att få en son. När det blir hungersnöd får
pojkarna den mat som finns medan flickorna får gå med
tomma magar. Det leder till att en miljon småflickor dör
varje år i Bangladesh, Indien och Pakistan.
Flickorna sätts i arbete tidigt och får ofta utföra tunga
sysslor inom jordbruket. I Indien och Pakistan hyrs de ut till
mattvävare, i Afrika som hembiträden och barnpassare och
i Filippinerna till hallickar. Andra går ett hårt öde till mötes,
när de förlovas bort i utbyte mot pengar eller varor.
Pojkar får bättre utbildning och medicinsk vård än
flickor. I exempelvis Pakistan är antalet läskunniga flickor
mindre än två procent.
Enligt UNICEF tillämpas i åtminstone 25 afrikanska
länder omskärelse av flickor med katastrofala medicinska
följder. De flickor som överlever till vuxen ålder
diskrimineras och har begränsade eller obefintliga lagliga
rättigheter.
Den största andelen av världens fattiga utgörs av
kvinnor. Den största andelen av världens flyktingar utgörs
av kvinnor. Kvinnor får överallt i världen tidigt lära sig att
vara tåliga. Men denna tålighet skall inte tas som intäkt för
att kvinnors mänskliga rättigheter är tillgodosedda eller på
den nivå som männen har i respektive länder och
situationer.
Kvinnorna i världen är så utsatta att deras situation,
liksom barnens, måste lyftas fram på ett speciellt sätt.
Kvinnans situation handlar inte bara om jämställdhet utan
också om en djupare dimension i synen på människan, på
människovärdet generellt sett och på hur den enskilda
människan upplever sitt eget värde och sin integritet.
FN kommer att anordna ett flertal världskonferenser
under de närmaste åren. Dessa konferenser ger en
möjlighet att lyfta fram kvinnans situation i världen.
I många länder står kvinnan för försörjningen av
familjen. Det är hon som får se till att familjen får mat och
annan försörjning. Ofta kommer hon då på ett realistiskt
sätt i kontakt med skadeverkningarna på miljön. Bl a
därför är det viktigt att man på FNs miljökonferens i
Rio 1992 tar till vara kvinnors erfarenheter när det gäller att
utnyttja miljön för sin egen och för familjens överlevnad.
Det är en mänsklig rättighet att få påverka med de
kunskaper och erfarenheter som man har. Världen har inte
heller råd att på olika nivåer inte ta tillvara kvinnors
kunskaper.
Det går inte att behandla frågan om mänskliga
rättigheter utan att speciellt lyfta in kvinnans situation i det
begreppet och de sammanhangen. Det måste finnas en
balans mellan mäns och kvinnors rättigheter. Vid FNs
konferens om mänskliga rättigheter 1993 måste situationen
för kvinnorna i världen integreras och särskilt belysas i de
frågor som skall behandlas.
FNs beslut om att ordna en världskonferens 1995 om
kvinnor, jämställdhet och fred måste ges publicitet och
resurser i samma omfattning som FNs övriga
världskonferenser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begreppet mänskliga rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FN:s miljökonferens i Rio 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FN:s konferens 1993 om
mänskliga rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FNs konferens 1995 om kvinnor,
jämställdhet och fred.
Stockholm den 21 januari 1992
Margareta Viklund (kds)