I Europa pågår omvälvande förändringar just nu. De
västeuropeiska länderna håller på att lösa upp
nationsgränser och skapa en monetär och politisk union. I
centrala och östra Europa är tendensen den motsatta -- nya
stater bildas genom uppsplittring av den sovjetiska unionen
och den jugoslaviska federationen.
Genom den demokratisering som påbörjats inom det
forna östblocket har krav på mänskliga rättigheter, som
tidigare förtryckts, kommit i dagen. Det har resulterat i en
mängd konflikter mellan olika etniska grupper. Vissa har
lett till väpnat våld och det finns stora risker för att
regelrätta inbördeskrig bryter ut, t.ex. i Moldavien. Många
befarar att denna situation kan leda till att människor
tvingas på flykt och skapa massvandringar till väst. Om det
inte sker en stabilisering utan kaos och anarki breder ut sig,
så ges grogrund för att nya auktoritära regimer kommer att
uppstå.
Inom den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) har
minoritetsproblemen kommit att uppmärksammas allt mer.
Minoritetsgrupper finns i de allra flesta stater, men få vill
erkänna att det förekommer diskriminering. I demokratier
har hänsyn till minoriteters mänskliga rättigheter ökat i takt
med den demokratiska utvecklingen. Det finns erfarenheter
från dessa länder som borde kunna utnyttjas i de nya
staterna i Europa för att utvecklingen inte ska få en för oss
alla olycklig riktning.
Regeringen poängterar i utrikesdepartementets bilaga
till budgetpropositionen att ''Det är av ett betydande
utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige att det i
vår omgivning finns länder som präglas av stabil
demokrati''. Därför föreslår regeringen att Sverige kraftigt
ska förstärka samarbetet med regionen och aktivt försöka
främja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen.
Regeringen framhåller också att Sverige, liksom övriga
nordiska länder, av geografiska och historiska skäl har en
särskild roll att spela.
Jag delar helt och fullt regeringens bedömning. Min
förhoppning är att Sverige verkligen ska spela en aktiv roll
och utnyttja den good-will som vi har utomlands. Inte minst
viktigt är det att i dessa sammanhang stödja den
demokratiska utvecklingen och då även minoriteters
rättigheter.
Ett sätt att göra detta vore att utveckla en kunskapsbas
på detta område, som skulle användas både i förebyggande
syfte och för konfliktlösning. Det skulle kunna göras i ett
nordiskt samarbetsprojekt, där även forskare från de nya
staterna i vårt närområde deltar. En uppgift skulle vara att
samla in aktuella fakta från konfliktområden och analysera
bakomliggande faktorer. Denna kunskap bör sedan spridas
och diskuteras i olika fora, t.ex. seminarier i Norden och i
de länder som berörs. Även internationella konferenser
med politiker (parlamentariker) bör initieras. Experter från
Europarådet, ESK och FN bör knytas till projektet.
Raoul Wallenberg-institutet har på vetenskaplig grund
utvecklat kunskaper och erfarenheter i syfte att främja
mänskliga rättigheter. Det vore naturligt att utöka dess
verksamhetsfält till att även specialisera sig på minoriteters
rättigheter och metoder att lösa etniska konflikter med
fredliga medel. I uppdraget skulle också kunna ingå att
utveckla metoder för medling. Genom att utnyttja ett redan
etablerat institut skulle kostnaderna hållas nere samtidigt
som dess kunskaper och erfarenheter kan komplettera och
integreras i projektet.
Regeringen bör få i uppdrag att i enlighet med vad som
här anförts undersöka möjligheterna hur Sverige i
samarbete med internationella forskare skulle kunna
medverka till att lösa etniska konflikter på fredlig väg.
Kostnaderna för en sådan satsning skulle kunna bestridas
genom det särskilda anslag som regeringen inrättat för
samarbete med Central- och Östeuropa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etniska konflikter.
Stockholm den 27 januari 1992
Ingela Mårtensson (fp)