Brottsligheten i Baltikum har under senare år fått en
större spridning. Delvis kan detta förklaras med att
brottsligheten tidigare tystats ner, detta som ett led i den
kommunistiska propagandan. Centralmakten hade intresse
av att ge sken av att i ett kommunistiskt samhälle finns ingen
brottslighet. Brottslighet skulle sålunda vara ett problem
för kapitalistiska länder.
Denna politik i de f.d. kommuniststyrda samhällena fick
till konsekvens att ordinarie polisverksamhet enligt
västerländsk modell som skall skydda enskilda mot olika
typer av brott inte gavs ett skäligt utrymme i samhället. Den
hemliga säkerhetspolisen (KGB) fick desto större utrymme
för utveckling och specialisering. Säkerhetspolisens arbete
syftar som bekant till att övervaka människor och
identifiera samhällsfarliga moment, inte att skydda mot
enskild brottslighet.
Ett syfte med att hålla tillbaka den civila polisen var
dessutom att den inte skulle utgöra ett hot mot ''samhällets
säkerhet''.
Resultatet av denna politik kan vi nu se i en alltmer
uppdagad brottslighet i bl.a. Baltikum. Invånarna känner
en stor osäkerhet och otrygghet då många drabbas av
övergrepp från brottsliga ligor. Dessa ligor kommer ofta
från olika håll från det forna Sovjetunionen då det är
allmänt känt att de baltiska huvudstäderna ofta besöks av
västerlänningar samt att baltiska medborgare relativt ofta
besöker något av de nordiska länderna. Det finns sålunda
mycket för brottslingarna att hämta i Baltikum. Därför är
det inte heller ovanligt att turister blir utsatta för brott.
Det är viktigt att de baltiska staterna får möjlighet att
bygga upp en civil polisorganisation av västmodell. De
behöver en poliskår som ges kompetens för en aktiv
brottsbekämpning. Detta skulle öka invånarnas trygghet.
Inom ramen för det omfattande stöd som Sverige nu
kommer att ge de baltiska länderna bör Sverige också
medverka bl.a. genom att söka ortssamarbete med den
civila polisen i dessa länder för ömsesidigt utbyte och
information om vårt polisväsende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till de civila
polisorganisationerna i Baltikum.
Stockholm den 27 januari 1992
Erling Bager (fp)
Elver Jonsson (fp)