Norrlandsjordbrukets ställning vid ett EG-medlemskap
Frågor rörande internationella relationer på jordbrukets
och livsmedelshandelns område har för Sveriges
vidkommande legat inom ramen för förhandlingar i GATT.
I förhandlingarna om EES-avtalet ingick inte
jordbruket.
I relation till EG har förts bilaterala samtal endast med
avseende på smärre enskildheter.
Två omständigheter har nu skapat en annorlunda
situation.
För det första har förhandlingarna i GATT stupat på
EG:s motstånd. För det andra har Sveriges utgångsläge
förändrats genom ansökan om medlemskap i EG. Det nya
läget karakteriseras därför av flera allvarliga oklarheter.
Ett framtida svenskt medlemskap i EG måste rimligen
innebära att svensk jordbrukspolitik inrangeras i
Gemenskapens. Svenskt jordbruk måste i någon mening
komma i relation till CAP, EG:s system för
jordbruksreglering. Hur skall detta ske? Sverige är efter
lång tid och mycket politiskt arbete nu i färd med att
avreglera jordbruket. EG har inte förmått ta några verkliga
steg i sådan riktning. Hur skall dessa båda helt olika system
och former av policy kunna fogas samman? Att EG skulle
kunna inom överskådlig tid hinna ifatt Sverige vad gäller
avreglering, är en politiskt, föga realistisk tanke. Skall
Sverige då inrangeras i CAP och våra egna resultat mer eller
mindre uppges?
En annan fråga är gränsskyddet. En stor majoritet i
riksdagen var 1990 överens om att jordbrukets
marknadsanpassning måste ske med ett tills vidare
bibehållet, flexibelt gränsskydd. Om detta vid ett
medlemskap inte kan bibehållas, faller en av
förutsättningarna för den politiska uppgörelsen om
avreglering.
Det är mot denna oklara och komplicerade bakgrund
norrlandsjordbrukets situation kommer in. Uppgörelsen
om avregleringen innefattade som ytterligare en
förutsättning, att jordbruket i norra Sverige skulle erhålla
ett särskilt stöd. Det motiverades dels av
produktionsförhållandena, dels av att
livsmedelsproduktion i norr var av betydelse
regionalpolitiskt, miljöpolitiskt och för att minska
sårbarheten i den regionala försörjningen med
baslivsmedel.
Norrlandsstödets princip accepterades under GATT-
samtalen och inrangerades i de undantag från frihandeln,
som benämndes ''den gröna boxen''. När nu EG i praktiken
torpederat GATT-överenskommelsen, uppstår frågan vad
som sker med ''den gröna boxen''.
Slutligen är svenskt jordbruk underkastat strängare
föreskrifter, då det gäller kemikalieanvändning och
djurhållning än vad som gäller generellt inom EG. Dessa
nivåer är viktiga att slå vakt om. Även här har gränsskyddet
en funktion: avregleringen får inte kombineras med en så
hård och snabb prispress, att viktiga miljöpolitiska och
produktionsetiska mål måste uppges.
Det är uppenbart, att en svensk regering i detta något
egendomliga läge måste klargöra vad man egentligen syftar
till i EG-förhandlingarna. De förhandlingsansvariga måste
ges ett särskilt utarbetat mandat rörande
jordbruksområdet. Utgångspunkterna bör då varaatt
avregleringen av svenskt jordbruk inte får avbrytas eller
störas -- det är EG som bör avreglera, inte Sverige som bör
gå tillbaka till något regleringssystemeftersom
gränsskyddet skall ses i samband med
avregleringsprocessen bör det under övergångstiden inte
rubbas -- i annat fall måste någon kompensation ske
jordbruket i norra Sverige skall garanteras det särskilda
stöd, som nu ges och som förutsattes ingå i ''den gröna
boxen''.nivåerna beträffande miljökrav och djuretik
skall inte behöva sänkas för att uppnå konkurrenslikhet
Har man inte sådana utgångspunkter i förhandlingarna,
är det en uppenbar risk att två jordbrukspolitiska system
stöter ihop på ett sätt, som inte bara skadar
grundförutsättningarna för norra Sveriges lantbruk, utan
också skapar komplikationer både för förhandlingarna och
för den inrikespolitiska situationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär ett utarbetat förhandlingsprogram
inför ett medlemskap i EG för jordbrukssektorn i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige bör
ingå i de svenska förhandlingskraven,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förutsättningar bör skapas för att det svenska
jordbrukets miljömässiga och produktionsetiska nivåer kan
bibehållas.
Stockholm den 23 januari 1992
Margareta Winberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Berit Andnor (s)