De baltiska staterna står i dag inför enorma ekonomiska
och politiska svårigheter. Bristen på mat, energi och
förnödenheter är uppenbar. Mycket tyder på att situationen
håller på att förvärras.
Länderna saknar tillförlitliga penning- och banksystem.
Kunskapen om de spelregler och institutioner som krävs för
en fungerande marknadsekonomi är rudimentär på alla
nivåer. Risken är stor att myndigheterna vidtar desperata
åtgärder som försvårar eller förlänger övergången till en
marknadsekonomi. Biståndet från väst, inte minst från
Sverige, är svårt att överföra på ett effektivt sätt i dagens
ekonomiska kaos.
Ett fundamentalt ekonomiskt problem för dagens
baltiska stater är frånvaron av trovärdiga valutor och stabila
monetära system som kan garantera fullständig
konvertibilitet för lokala valutor. En valutareform är den
reform som de nya staterna måste genomföra med det
snaraste och är en förutsättning för övriga steg mot
marknadsekonomi.
2. Fördelarna med en konvertibel valuta
En konvertibel lokal valuta medför en rad positiva
konsekvenser:
Extern konvertibilitet: För det första är en
valutareform en förutsättning för en meningsfull
prisreform. Varje baltisk stat får ungefär de prisrelationer
internt som råder på världsmarknaden. Dessa prissignaler
är nödvändiga som vägledning för den inhemska ekonomin,
för var dess komparativa fördelar m.m. ligger. I annat fall
hotar färden mot marknadsekonomin att sluta halvvägs.
Intern konvertibilitet: För det andra leder en
effektiv och trovärdig inhemsk valuta till att utbudet av
varor och tjänster i varje baltisk stat ökar. Lagerhållning av
bristvaror blir inte längre lönsam. Den inhemska
varuproduktionen och varuutbudet ökar. Brister och köer
kommer att försvinna. Detta är en erfarenhet som gjordes
vid den valutareform som genomfördes i Västtyskland efter
andra världskriget. Samma effekter skulle uppnås i dagens
Baltikum.
Kapitalflöde och utländska investeringar: För det
tredje skulle Baltikum öppnas mot omvärlden och
kunna engagera sig i världshandeln. Ett kapitalinflöde, dvs.
utländska investeringar, skulle snabbt kunna komma till
stånd med en konvertibel valuta. Den finansiella sektorn i
Baltikum, i dag helt rudimentär, skulle fås att blomstra
genom en konvertibel valuta.
Arbetskraftsflöde: För det fjärde, ett inflöde av
utländska investeringar skulle omedelbart motverka
tendenser till utflyttning av arbetskraft. Om inte den
ekonomiska tillväxten skjuter fart i Baltikum kommer
emigrationen ut ur området att öka snabbt. Detta kommer
i sin tur att ställa stora krav på ett land som Sverige att
öppna sina gränser.
Biståndets effektivitet: För det femte bör
upprättande av en konvertibel valuta betraktas som en
central förutsättning för framgångsrikt bistånd till
Baltikum. Bistånd till ett Baltikum som saknar ett
fungerande monetärt system riskerar att bli närmast
bortkastat och kan i värsta fall riskera att försvinna i det
svarta hål som skapats av det socialistiska systemet.
3. Tre av multieuropeiskt konsortium upprättade och
ecu-anknutna sedelfonder
En fullständig konvertibel och trovärdig inhemsk valuta
kan snabbt komma till stånd genom upprättandet av en
sedelfond, ett s.k. currency board, en för varje baltisk stat
och i samverkan mellan flera hårdvalutaländer, som EG-
länderna och de nordiska. Denna lösning framstår i dag som
den mest lovande vägen att på kort tid dra upp Baltikum
ur ruinerna av Sovjetekonomin och ge länderna ekonomisk
tillväxt och låg inflation.
Sedelfonder som lösning är ett beprövat sätt att erbjuda
en konvertibel valuta i en kaotisk miljö. I ett sådant system
finns ingen centralbank. Istället ger sedelfonden, i mån av
efterfrågan, ut sedlar och mynt vilka är konvertibla mot
utländsk valuta. Fondens tillgångar består av utländska
räntebärande värdepapper av hög kvalitet. Tillgångarna
skall motsvara 100 procent av värdet av fondens mynt och
sedlar i cirkulation. Sedelfonden accepterar inte
insättningar. Dess inkomster består av skillnaden mellan
avkastningen på värdepappersinnehavet och kostnaderna
för att upprätthålla sedlar och mynt i cirkulation. Fonden
har ingen möjlighet att bedriva traditionell penningpolitik.
Detta är i själva verket en viktig poäng med sedelfonden;
den står fri från direkta påtryckningar från olika
särintressen.
Historien är rik på exempel med framgångsrika
''currency boards''. Mer än sextio länder, framför allt
tidigare brittiska kolonier, har använt sig av systemet. Dessa
har kunnat bibehålla konvertibilitet till en oförändrad
växelkurs. I ekonomier som använder sedelfonder
underlättades kapital- och bytesbalanstransaktioner. Dessa
länder upplevde nämligen samma relativt låga ränte- och
inflationsnivåer som registrerades i de ekonomier till vars
valuta de var knuta via fonderna.
Med den koloniala frigörelsen kom nya centralbanker
att ersätta sedelfonder. Resultatet blev inflation, dvs. att
den inhemska valutan sjönk kraftigt i värde. I dag existerar
valutafonder i snabbväxande ekonomier som Hong Kong
och Singapore, där de alltfort fungerar med framgång.
4. Förslag till tre baltiska sedelfonder
En sedelfond kan etableras på så kort tid som några
månader. En sedelfond är enkel att administrera. Systemet
har visat sig tillförlitligt i de länder där det används.
Mot denna bakgrund menar vi att Sverige bör ta initiativ
till ett samarbete med tunga EG-länder (Tyskland!) och
övriga nordiska länder för att etablera bl.a. en del av
svenskt östbistånd och för att etablera tre ecu-anknutna
sedelfonder. För Estlands del har 600 miljoner kr angetts
som ett riktmärke, men en lägre summa kan vara tillfyllest.
För de tre baltiska staterna kan sammanlagt 1,2 till 2
miljarder kr krävas för de tre sedelfonderna. Denna summa
utgör fondens kapital. Sedlar och mynt i varje nationell
valuta trycks till ett värde som maximalt motsvarar
fondernas storlek.
De nya valutorna, som således backas upp till 100
procent av fondens tillgångar i hårdvalutastatspapper, sätts
i cirkulation genom att varje estnisk, lettisk och litauisk
medborgare tilldelas ett visst belopp i hårdvaluta,
förslagsvis tyska mark (DM). (Här finns ett antal rimliga
arrangemang för att sätta en ny valuta i cirkulation.)
Valutan skall sedan vara fullständigt konvertibel mot nya
lokala valutor. Sedelfonden skall ha växlingskontor i varje
baltisk stat och svara för ut- och inväxling av sedelfondens
valuta.
En viktig avvägning -- som kräver noggrann analys -- är
att fixera den nya valutans inväxlingskurs gentemot en
hårdvaluta -- dvs. i detta fall ecu. Kursen får inte sättas
högre än att ländernas produktion blir konkurrenskraftig på
världsmarknaden. Bättre alltså att gå alltför lågt än
tvärtom. Om kursen skulle komma att ligga allför högt kan
arbetslöshet och bristfällig konkurrenskraft skapas för en
längre tid.
Det utlänska biståndsåtagandet är klart begränsat till
fondernas storlek; en knallhård budgetrestriktion. Vidare
underlättas valutareformerna om alla hårdvalutaländer
öppnar sina ekonomier för baltisk export.
Sedelfonden bör ledas av en styrelse med representanter
för hårdvalutaländerna (Tyskland/EG, de nordiska) och
representanter för de baltiska staterna, utsedda av
respektive baltiskt lands regering och hårdvalutaländernas
centralbanker. Ett sådant arrangemang kan skapa
trovärdighet för den valuta som sedelfonden emitterar i
varje baltisk stat.
5. Vad är alternativet?
Lösningen med en sedelfond skall jämföras med de två
(sämre) alternativ som står till buds. Det första är att
etablera en lokal centralbank som ger ut egna sedlar.
Problemet med denna lösning är att en ny lokal centralbank
saknar trovärdighet beträffande inflation och återhållsam
penningmängdsexpansion. Den kan förväntas skapa hög
inflation eftersom den kommer att vara utsatt för starkt
politiskt tryck. Så har fallet blivit i en rad östeuropeiska
länder och i Latinamerika. Vidare saknas de finansiella
marknader och den kunskap som är förutsättningar för att
bedriva centralbankspolitik. Trovärdighetsproblemet bör
kunna lösas med en sedelfond.
Det andra alternativet är att låta utländska valutor som
dollarn och den finska marken, som redan i dag används i
Baltikum, bli betalningsmedel och värdebevarare i det
framtida Baltikum. En sådan lösning representerar
emellertid en omvänd form av u-hjälp: Ett fattigt land ger
upp resurser för att kunna använda utländska sedlar. Ecu-
anknutna, multieuropeiskt upprättade sedelfonder skulle
innebära att varje baltisk stat kan använda egna sedlar i den
inhemska cirkulationen utan att behöva ''importera''
utländsk valuta.
En valutareform byggd på en sedelfond har fördelen att
den relativt snabbt kan genomföras, att den är enkel att
administrera och att den ger valutastabilitet. Ett sådant
valutasystem är överlägset till buds stående (två)
alternativ. Den vore ett viktigt steg för att påskynda
Baltikums marsch mot marknadsekonomi och demokrati.
Här finns ett unikt utrymme för en konstruktiv svensk och
nordisk insats -- ett nytänkande som kan lägga grunden till
Baltikums välfärd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd för inrättandet av ett
multieuropeiskt konsortium som lägger upp ecu-anknutna
sedelfonder i Baltikum.
Stockholm den 27 januari 1992
Carl B Hamilton (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Olle Schmidt (fp)
Christer Lindblom (fp)
Charlotte Branting (fp)