I flera regioner av vårt land finns det ambitioner att etablera nya universitet. Gemensamt för alla dessa universitetsprojekt är att det numera finns en betydande insikt om att forskning och utbildning är viktiga delar i ett lands och i en regions infrastruktur. Även i norra Sverige finns långt framskridna planer på att förstärka miljön för forskning och utbildning.
Vid högskolan i Luleå finns det ambitioner att få till stånd filosofiska fakulteter som kan komplettera den tekniska fakulteten. På så sätt skulle man kunna få benämningen universitet.
I södra Norrland har det under ett antal år bedrivits ett utredningsarbete vars slutpunkt skulle leda fram till ett universitet med högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund som hörnpelare. Detta nätverksuniversitet skulle enligt förslaget, forsknings- och utbildningsmässigt, vara av Luleås storlek, dvs. 100 professurer och ca 10 000 studenter.
Sannolikt måste det svenska FoU-systemet ytterligare förstärkas och byggas ut under det närmaste årtiondet för att vi skall vara internationellt konkurrenskraftiga. Men det är framförallt dimensionen ''excellens'' som får en allt större tyngd i den tilltagande konkurrensen, dvs. djup framför en ytterligare breddning.
Ytterligare en faktor, som ingående måste analyseras innan fortsatt utbyggnad av universitet görs, är vad den pågående integrationsprocessen i Europa kan komma att innebära för Sverige och olika regioner inom landet. Det finns för närvarande en tendens till en tydligare formering än vad den nuvarande länsindelningen ger uttryck för. Det är i detta perspektiv som också en utbyggnad av FoU- systemet måste ses.
De fyra nordligaste länen har endast 1 miljon invånare. Det är uppenbart att en sådan region inte på ett framgångsrikt sätt kan ha -- eller få -- underlag till tre universitet innefattande några internationellt konkurrenskraftiga ''centres of excellence''.
När det gäller universitetet i Umeå har det fått sin struktur given utgående ifrån den svenska välfärdsstatens utveckling alltifrån andra världskrigets slut. Uppbyggnaden av högskoleutbildningen i Norrland tog sin början med tandläkar- och läkarutbildning på 1950-talet och med socionomutbildning och lärarutbildning under 1960-talet. Filosofiska fakulteterna tillkom under senare hälften av 1960-talet. Genom universitetets regionala ansvarstagande för uppbyggnaden av högskoleverksamheten i Luleå och Sundsvall och en tilltagande decentralisering och distansutbildning under 1970-talet blev universitetet i Umeå hela Norrlands universitet. Detta universitetsengagemang har i sin tur bidragit till att högskoleregionindelningen blev som den blev fr.o.m. 1975 och att sjukvårdsregionindelningen 1980 följde den gränsdragningen. Även om högskoleregionindelningen delvis tonades ner under slutet av 1980-talet finns den ännu kvar när det gäller fakultetskollegiernas/nämndernas ansvarsområden.
Universitetet i Umeå har genom utbyggnaden av distansutbildningen och genom samverkan med Kiruna, Skellefteå, Örnsköldsvik och sju inlandskommuner skapat ett nätverk av lokala studiecentra, vilka bidragit till att utveckla regionens infrastruktur.
Mot bakgrund av ovanstående bör det därför, som ett alternativ till nya universitet, i varje fall i norra Sverige utredas huruvida möjligheten finns att Norrlands universitet i Umeå kunde bilda kärnan i ett norrländskt nätverkuniversitet med decentraliserade forsknings- och utbildningsenheter i Sundsvall/Härnösand och Östersund. En utgångspunkt i en sådan utredning borde vara att det till Sundsvall/Härnösand och till Östersund skall förläggas fasta forskartjänster som anknyter till programområden som präglar respektive högskoleenhet. Härigenom kan universitetet ansvara för att kvaliteten i verksamheten kan stärkas och upprätthållas. En utredning som här föreslås borde vara sammankopplad med frågor om den framtida regionindelningen av landet. Det är enligt min mening nödvändigt att tillse att de fyra nordligaste länen utbildnings- och forskningsmässigt hålls ihop i en region. Det är -- förutom en Botniabana -- en av de viktigaste grundförutsättningarna för att norra Sverige i framtiden kan vara en konkurrenskraftig region i ett nationellt och internationellt sammanhang.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av organisationen för forsknings- och utbildningssamordningen i Norrland.
Stockholm den 27 januari 1992 Ulla Orring (fp)