För alla baltvänner har det varit ett år då vi har slitits
mellan hopp och förtvivlan. Det nattsvarta januari med
morden i Vilnius och Riga. De svarta baskrarnas härjande
med gränsstationerna. De fasansfulla morden i
Medininkiai. Kuppen i Moskva som ledde till en
militärockupation av de baltiska staterna. Frigörelsen då
kuppen misslyckas. Allt gick rasande fort. Sverige erkände
Litauen. I september blev Litauen medlem i FN och andra
viktiga internationella organ.
Samtidigt har ekonomin stadigt försämrats. Förtroendet
för rubeln som betalningsmedel saknas med all rätt.
Produktionen i omvärlden har sjunkit. Importen
försvårades; måste betalas med hårdvaluta, vilket man
saknar. Den minskade tillgången på olja medför kallare
bostäder, neddragningar i industrin samt sämre
kommunikationer. Bristen på mediciner är mycket allvarlig.
Bristen på fodersäd hotar kreatursstockens storlek och
därmed framtida produktion.
Det råder ingen tvekan om att litauerna nu har en hård
vinter men de lever i en fri stat och de kan därmed själva i
högre grad än tidigare påverka sin framtid. Men utan hjälp
från omvärlden går det inte att omvandla nuvarande hårt
nedslitna struktur till en modern stat inom för medborgarna
rimliga tider. Västvärlden måste snabbt finna lämpliga
former för hjälp till självhjälp. En inte helt enkel process.
Det är därför mycket glädjande och nödvändigt med den
ökning av biståndet till Central- och Östeuropa som
regeringen föreslår i budgetpropositionen. Regeringen
understyrker bl.a. vikten av kunskapsöverföring med
prioritet till bl.a. Litauen. Dessutom talar man om behov av
extraordinära finansiella insatser till de baltiska staterna.
Jag föreslår i denna motion ett antal åtgärder för att öka
stödet till Litauen. Dessa åtgärder bör finansieras inom
ramen för det bistånd som regeringen har föreslagit till de
baltiska länderna.
Demokratisk utveckling
Världens ögon följer noga utvecklingen i Litauen. Vi
påminns ständigt om händelserna under mellankrigstiden
då statens demokratiska period blev kort. Signalerna under
hösten om ett stärkande av den partipolitiska verksamheten
och ett därpå följande nyval under 1992 lät mycket lovande.
I svåra tider krävs naturligtvis en kraftfull ledning men den
måste vara grundad på folkets fria val i det nu rådande
politiska läget. De svenska politiska partierna bör få större
möjligheter till att lämna mer stöd till sina systerpartier. För
detta behöver de politiska partierna stöd av staten.
Infrastrukturinvesteringar
Stora investeringar måste ske i infrastrukturen i form av
utbyggnad av vägnät (Via Baltica), internationella
flygplatser och nya telekommunikationer.
Företrädare för Litauens regering och centrala
transportmyndigheter har gett uttryck för att en
färjeförbindelse med Sverige är ett av de mest angelägna
projekten för att utveckla handel, turism och övriga sociala
kontakter. Som mest lämplig anses en förbindelse mellan
Klaipeda, som är Litauens stora hamnstad, och Karlskrona.
Förutom att Karlskrona är den stad i Sverige som ligger
närmast Klaipeda, är de båda städerna vänorter med
mycket goda kontakter. I båda städerna finns väl
fungerande färjelägen med möjlighet till järnvägs- och
biltransporter. Sedan september 1991 trafikeras linjen
Karlskrona--Gdynia sex gånger/vecka. Det är möjligt att
denna verksamhet kan utvecklas att även omfatta Litauen.
Södra Sverige
Då det gäller Litauen har det hittills bästa samarbetet
mellan våra länder skapats i södra Sverige, då främst i
Skåne, Blekinge och Småland. Genom bl.a.
vänortssamarbetet har många kontakter knutits över
Östersjön. Det är ett nödvändigt samarbete även från
svensk sida. Det finns mycken outnyttjad
utbildningskapacitet och även stort industriellt kunnande
inom liten och medelstor företagsamhet, som bör utnyttjas
för Litauens räkning samtidigt som den egna verksamheten
skulle stimuleras och utvecklas. Jag vill uppmana
regeringen att låta sydöstra Sverige genom de olika
länsstyrelserna, landstingen och vänortskommunerna
utnyttja och fördela betydande delar av ett kommande
bistånd. Närheten till den regionala, geografiska
verkligheten samt den ömsesidiga nyttan kommer att
innebära stor effekt av satsade medel. Låt t.ex.
Kristianstads län svara för utbildning inom trädgårds- och
jordbruksområdet, Blekinge med Karlskrona svara för
hälso- och sjukvården och Småland med bl.a. Växjö svara
för utbildning i marknadsekonomi och
småföretagarverksamhet. Inrätta ett näringslivskontor i
Växjö, Kristianstad eller Karlskrona för att underlätta
handeln. Genom det regionala perspektivet finns unika
möjligheter till dubbel hjälp till självhjälp. Detta bör också
ses som en satsning mot ett integrerat Europa där även
Litauen ingår som en länk i ett allt viktigare nordeuropeiskt
handelsområde kring Östersjön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat stöd till Sveriges politiska
partier för att stifta systerpartier i Litauen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Litauen
med bl.a. färjelinje Klaipeda--Karlskrona,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade möjligheter till kontakt
mellan södra Sverige och Litauen.
Stockholm den 24 januari 1992
Charlotte Branting (fp)
1 Yrkande 1 hänvisat till KU