Kunskaps- och utbildningsbistånd till Baltikum och Östeuropa
Västvärlden -- och inte minst Sverige -- har med glädje
och tillfredsställelse hälsat den snabba och positiva
frihetsomvandlingen i Baltikum och det forna
Sovjetunionen. Även om de första stapplande stegen på den
mödosamma vägen mot demokrati och marknadsekonomi
också gör dessa samhällen särskilt utsatta och sårbara, råder
det väl inget tvivel om att kompassriktningen för
folkflertalet i dessa länder pekar mot en ökad frihet och
respekt för mänskliga rättigheter, ett vidgat
självbestämmande och en liberaliserad ekonomi.
Men det är ett gigantiskt samhällsbygge som förestår där
dessa länder torde behöva all den hjälp till självhjälp som
västvärlden kan vara beredd att bistå med inom de mest
skiftande samhällsområden. På Sverige och de övriga
nordiska grannländerna vilar naturligt nog ett särskilt
ansvar tills vi finns med där vi kan göra största och bästa
nyttan. Speciellt viktigt är det nog därvidlag att inte
''pracka'' på andra just våra lösningar utan snarare med
lyhördhet för deras erfarenheter, kunskaper och behov
hålla fram vårt sätt att lösa vissa frågor som ett av
flera tänkbara alternativ. Valet av reformvägar och
reformeringstakt måste förbli deras egen rätt att avgöra.
Sveriges bistånd till dessa länder blir givetvis av såväl
materiell som intellektuell natur. Näringslivet är redan i full
färd med att bygga upp kontakter för industriproduktion
och handelsutbyte. Organisationer kan bidra med
kunskaper om nätverksuppbyggnad. Kommuner och
landsting etablerar vänortsutbyten och kan även förmedla
t.ex. förvaltningsrättslig kunskap, för att nu ange några
exempel.
Den borgerliga regeringen har reserverat 3 miljarder
kronor, utöver den ''ordinarie'' biståndsbudgeten, för
samarbete med Central- och Östeuropa under den närmaste
treårsperioden. Därav planeras ett direkt bilateralt stöd till
Estland, Lettland och Litauen. Kunskapsöverföring är då
en prioriterad biståndsform, där vi kan anses ha goda
förutsättningar att göra betydande insatser. Inte minst gäller
det inom de tekniska naturvetenskapliga, medicinska och
juridiska ämnesområdena.
Sedan flera år pågår på flera håll i vårt land ett sådant
utbildnings- och erfarenhetsutbyte inom hälso- och
sjukvården med de baltiska staterna. Svenska läkare åker
över för att t.ex. undervisa och instruera i kirurgi, medicin
etc. Eller omvänt baltiska läkare och annan vårdpersonal
kommer hit till svenska sjukhus för att studera och lära av
våra erfarenheter. Ett stort ömsesidigt intresse finns för den
här verksamheten men den kräver mera resurser för att bli
ännu effektivare.
Enligt en tidningsuppgift har nyligen en Hälso- och
sjukvårdens Östeuropakommitté bildats för hjälp till
utbildning av baltiska läkare och sjuksköterskor i Sverige
som är här för att skaffa sig en högre kompetens att
återvända med till sina respektive hemländer. Kommitténs
uppgift är givetvis också att utan onödig byråkrati hjälpa till
med att utbilda sjukvårdspersonal i bl.a. Baltikum.
Det är angeläget att ur det speciella biståndsanslaget för
samarbete med Central- och Östeuropa avsätta en generös
del till denna form av medicinskt kunskaps- och
utbildningsbistånd bl.a. till de baltiska staterna där redan
visst sådant samarbete är etablerat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kunskaps- och
utbildningsbistånd inom hälso- och sjukvårdssektorn till
bl.a. de baltiska staterna.