I det tidigare Sovjetunionens nya stater råder en akut
matvarubrist som bland annat har sin grund i brist på
inhemska råvaror, undermåliga distributionsvägar och
också den turbulens som sönderfallet av det gamla
samhället har medfört. Folken lider nöd och de nya
makthavarna ber omvärlden om hjälp.
Sverige har bra kvoter av sill/strömming och skarpsill i
Östersjön. Svenska fiskare har svårt att utnyttja denna
tillgång, då avsättningen är dålig och priserna låga. Under
den senaste 10-årsperioden har en del av fångsten kunnat
exporteras till Sovjet och sill/strömmingen har även kunnat
bytas mot torsk som har god avsättning och betingar bättre
priser. Detta utbyte har varit till gagn för bägge parter.
Sovjet har därigenom kunnat fylla en del av sitt behov av
föda, samtidigt som svenska fiskare kunnat bedriva ett
lönsamt torskfiske i sovjetisk zon.
Efter de baltiska staternas frigörelse har Sverige inte
längre denna möjlighet till fiskeutbyte med Sovjet. Svenskt
fiske har dock fortsatt kapacitet för att fiska upp kvoterna i
Östersjön. Problemet är att få avsättning för fisken,
eftersom de nya staterna inte har betalningsmedel. Det är
därför angeläget att söka finna lösningar som både ger de
tidigare sovjetiska medborgarna möjlighet till att fortsatt få
tillgång till proteinrik värdefull föda och också ger de
svenska fiskarna fortsatt möjlighet till att under rimliga
ekonomiska villkor utnyttja kvoterna av sill/strömming och
skarpsill i Östersjön.
Det skulle således dels vara en humanitär gärning -- att
hjälpa människor som lider brist på föda och kanske av den
orsaken tvingas lämna sina hemländer -- dels vara av godo
för en svensk näring om vi ekonomiskt kunde stödja detta,
att med biståndsmedel stödja ett fiskeprojekt med den
inriktning som redovisats i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till fiskeprojekt i syfte att
lindra bristen på föda i de nya staterna på andra sidan
Östersjön.