På samma sätt som i övriga Öst- och Centraleuropa är
uppvaknandet av den folkliga kampen i f.d. Sovjetunionen
mot det politiska systemet nära förknippat med protester
mot miljöförstöring. Redan på 60-talet tog ekologiskt
intresserade studenter och forskare upp kampen för
naturreservat och bevarande av biologisk mångfald.
Författare och intellektuella inledde en proteströrelse för
att rädda Bajkalsjön och tog upp debatten om förslagen att
vända de sibiriska floderna för att klara behoven av
konstbevattning. Efter Tjernobylkatastrofen fick
miljörörelsen förstärkt kraft särskilt i Ukraina och
Vitryssland. Tiotusentals människor gick ut i
demonstrationer mot kärnkraftverk, luftföroreningar och
föroreningar av vattendrag. Rörelsen för glasnost och
perestrojka var förbunden med miljökampen. En viktig
kraft för att stödja utvecklingen mot demokrati och respekt
för mänskliga rättigheter är därför miljömedvetandet och
miljörörelsen i flera av OSS-staterna.
Den kris som nu utvecklas i såväl Baltikum som de
nuvarande OSS-staterna präglas av den kaosartade
övergången till marknadsekonomi under då och då
uppblossande nationella motsättningar, auktoritära och
rasistiska strömningar. Minoriteter kommer i kläm.
Kvinnorna får på sina håll en mer underordnad ställning.
De som trodde att den politiska friheten av sig själv skulle
leda till snabbt välstånd, nya kylskåp och flotta bilar men
istället fick arbetslöshet och hyperinflation kan snabbt dras
in i extrema politiska rörelser. Den tidigare miljörörelsen
och andra demokratiska rörelser har tvingats i bakgrunden.
Om inte demokratins krafter kan hävda sig finns en risk för
förlust av de framgångar som de demokratiska krafterna
erövrat.
Det finns också en risk att man förkastar det som trots
allt haft vissa fördelar i dessa stater. I dessa länder finns t.ex.
ett kollektivtrafiksystem med tågtrafik, spårvagnar och
trådbussar som gör att behovet av privata bilar borde kunna
hållas nere i storstäderna om kollektivtrafiken upprustas.
På grund av bristen på förpackningar produceras betydligt
mindre hushållsavfall än i västliga industriländer. Retur-
och återvinningssystem borde där kunna införas eller
återinföras där de funnits utan att gå vägen över vår köp-
och slängkultur. Politiker i västvärlden har också en
skyldighet att förhindra en västlig ekologisk kolonialism
genom att flytta verksamhet till öst som inte klarar våra
miljökrav.
I den stalinistiska utvecklingsoptimismen ingick
storslagna projekt som skulle ställa naturen i människans
tjänst. Det vore en tragedi om denna tradition nu förs över
på storslagna marknadsekonomiska projekt.
Vi välkomnar det höjda anslaget för
Östeuropasamarbetet men vill förorda att fördelningen
tydligare inriktas på stöd till folkrörelser, en demokratisk
utveckling och mellanfolkligt samarbete som kan engagera
en bred allmänhet och svenska folkrörelser.
Lån och bidragsverksamhet
De nya samarbetsländerna i öst borde ha möjligheter att
lära av de misstag som gjorts i marknadsekonomierna i väst.
Genom att bibehålla och utveckla sin kollektivtrafik, nyttja
sin rika tillgångar på biobränsle och möjligheter att
massproducera vind- och vågenergiteknik skulle miljöfällor
kunna undvikas. När kärnkraften måste stängas och
utvinningen av fossila bränslen minskas borde det finnas
avsevärda möjligheter att gå över till hållbar
energiförsörjning. När gamla industrier avvecklas måste
den ur miljösynvinkel bästa tekniken bli ersättningen. När
Sverige medverkar till bistånd och långivning från
internationella biståndsorgan måste
miljökonsekvensbeskrivningar vara ett villkor innan lån
eller bidrag beviljas.
Det är viktigt att samarbetet med alla stater i Öst- och
Centraleuropa präglas av just samarbete och inte av
förnedrande välgörenhetsfilosofi. Särskilt OSS-staternas
omfattande potential av råvaror och energi bör kunna vara
grund för att en stor del av det stöd som nu ges sker i form
av långsiktiga lån med till en början förmånliga villkor. En
generös långivning får inte förknippas med krav på en sådan
marknadsanpassning att befolkningsgrupper drabbas av
långvarig arbetslöshet och utslagning och att Östeuropa
utvecklas till Västeuropas efterblivna bakgård som tidvis
försörjs med katastrofbistånd. Låneverksamheten bör av
dessa skäl styras till större del genom t.ex. Nordiska
investeringsbanken och präglas av socialt ansvar.
Forskningssamarbete
Många forskare i Öst- och Centraleuropa har vunnit
internationellt erkännande och respekt på olika områden.
Erfarenhet från avancerad teknik och stora
forskningsresurser finns också inom rymd- och
militärindustri. Nedrustningsprocessen bör leda till att delar
av dessa resurser kan friställas och användas för det civila
samhället. Forskningssamarbete om miljön, jordens
resurser och åtgärder mot skadlig radioaktivitet bör kunna
utvecklas ytterligare.
Närområde och perifera områden. Radioaktiv smitta
Det är naturligt att vi känner oro och har ett egenintresse
av att miljöinsatser görs i vårt närområde runt Östersjön.
Men samtidigt måste vi hålla dörren öppen för insatser i
längre bort liggande OSS-stater där både de ekonomiska
och miljömässiga problemen kan vara större och där
speciella insatser kan behöva göras.
Den nonchalanta behandlingen av strålningsriskerna har
lett till radioaktiv nersmittning på flera håll. Det är alltså
inte bara Ukraina och Vitryssland som drabbats. Även
befolkningen i Kazakstan och i Semipalatinskområdet har
utsatts för radioaktiv nedsmutsning till följd av
kärnvapenprov.
I vårt närområde Murmanskregionen lagras enligt
uppgift kärnkraftreaktorer från uttjänta ubåtar och ett
kärnkraftverk uppvisar brister avseende säkerheten.
Kärnkraftavfall kan ha dumpats på havsbottnen. Skadorna
på mark och skog runt stora industrianläggningar på
Kolahalvön är väl kända. Det är ett internationellt intresse
att risken för utsläpp av radioaktiv smitta på
Nordkalottområdet hålls på lägsta möjliga nivå. Vi
understryker vikten av att regeringen ägnar
uppmärksamhet åt dessa problem.
Stöd till folkrörelser
De utbildnings- och informationsinsatser som
genomförts inom ramen för miljardprogrammet för
Östeuropa har i hög grad riktats till högre tjänstemän och
makthavare. Företagsledning, företagsutveckling, statsrätt,
skatteförvaltning och effektivitet i offentlig verksamhet är
några av rubrikerna på genomförda BITS-kurser i
samarbetet med f.d. Sovjetunionen.
På grund av den politiska turbulensen finns risk att
makthavare som utbildas fort försvinner från scenen. En del
av den gamla nomenklaturan dyker upp i nya skepnader.
Det är givetvis viktigt att den ovan beskrivna
utbildningen bedrivs men en större del borde styras över för
att stärka uppkomsten av genuint folkliga organisationer
som i framtiden kan bära upp ett demokratiskt system. Från
det gamla systemet bär stora grupper med sig passivitet och
ovilja att ta initiativ och ansvar. Sådana attityder hotar
möjligheterna till förnyelse och utveckling.
Ett viktigt led i stödet till Östeuropa och särskilt OSS-
staterna är att stärka samarbetet med våra egna
folkrörelser. Stöd till teknisk utrustning som kopiatorer,
faxapparater och persondatorer kan vara en del i arbetet att
stärka nya folkrörelser. Stipendier till utbildning vid t.ex.
folkhögskolor kan vara en annan del.
Lågutbildade och kvinnor måste också få del av
resurserna. Säsongsarbete och praktikantplatser kan
användas för att sprida kunskaper om såväl föreningsliv som
teknik. Kurser och information om arbetsplatsdemokrati
och facklig kamp är viktiga. Självständiga fria
fackföreningar måste stödjas.
Svårigheterna med maffian som lägger beslag på
livsmedelshjälp borde kunna bekämpas med uppbyggande
av okorrumperade frivilligorganisationer som tar ansvar för
livsmedelsdistribution i vissa fall.
En större del av resurserna bör användas för stimulans
av folkrörelsesamarbetet och nya folkrörelser.
Kommunalt vänortsutbyte
Många kommuner i vårt land har utvecklat
vänortssamarbete med kommuner i f.d. Sovjetunionen och
övriga Östeuropa. Detta samarbete bör ges ett generöst
stöd. I samarbetet mellan kommuner ges befolkningen från
båda parter möjlighet att träffas och lära av varandras
erfarenhet. Besöksutbyte mellan skolor och sjukhus och
olika verksamhetsgrenar inom kommuner är en viktig
verksamhet liksom information om hur det partipolitiska
systemet fungerar. Vattenverk, reningsverk, sopstationer
och hamnar kan vara lämpliga besöksobjekt. Ibland kan vi
behöva lära av deras erfarenheter t.ex. på kulturområdet. I
vårt land är det för den framtida förståelsen viktigt att
många svenskar lär sig mer om deras egna upplevelser av
krig och förtryck.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om låneverksamhet till Östeuropa
under socialt ansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöinriktning av lån och
bidragsverksamhet till Östeuropa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöproblemen i
Murmanskregionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkrörelseinriktningen av
samarbetet med Öst- och Centraleuropa,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det kommunala vänortsutbytet
med Östeuropa.
Stockholm den 25 januari 1992
Bengt Hurtig (v)
Bertil Måbrink (v)
Gudrun Schyman (v)
Jan Jennehag (v)