Det är stor skillnad på resurstillgångarna på respektive
sida om Östersjön. I Baltikum är behoven enorma av både
kunskap, mat och material. Vi i Sverige har däremot ett
överflöd på det mesta. Detta gäller även åkermark,
jordbruksmaskiner och brödsäd. Samtidigt är Sverige i full
färd med att minska åkerarealen, vilket sker genom att
staten betalar bönderna per hektar igenlagd åkermark.
Detta är ett resultat av att vi har varit för produktiva inom
jordbrukssektorn som medfört att det inte längre finns
avsättning för produkterna.
Öppna landskap med hjälp av baltåkrar i Sverige
Jordbruket i Baltikum kollektiviserades under Stalins
skräckvälde på 1940- och 50-talen. De väl fungerande
familjejordbruken slogs sönder och ersattes av
kollektivjordbruk. Effektiviteten i dessa jordbruk är låg och
kunskaperna hos jordbrukarna föråldrade.
Vi måste hjälpa baltiska bönder att genom vårt
kunnande snabbare och effektivare kunna bygga upp ett
modernt jordbruk.
Detta skulle kunna organiseras på följande sätt:
1. Inbjud baltiska bönder att komma över till Sverige i
god tid inför vårbruket och låt dem bruka jorden med hjälp
av maskiner som finns på våra bondekooperativa
maskinstationer.
2. Uppmuntra svenska lantbrukare att gå in i en
lärarroll. Dessa tillför de baltiska bönderna sitt kunnande
om ett modernt jordbruks alla aspekter.
3. Det statliga nedläggningsbidraget bör utgå till dessa
baltåkrar. Den föreslagna fonden för kunskapsöverföring
kan bistå utgifter för utsäde, gödningsämnen, maskinhyror
och lärararvoden till de svenska bönder som ställer upp.
När de baltiska bönderna reser hem har de med sig sin
skörd och nya kunskaper om modernt jordbruk. Vårt öppna
svenska landskap får vi dessutom möjlighet att behålla
genom ett sådant initiativ.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om baltisk användning av svensk
åkermark.
Stockholm den 23 januari 1992
Erling Bager (fp)
Elver Jonsson (fp)