I flera europeiska länder har kooperationen spelat och spelar en viktig roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen. Kooperativa företag har bildats när marknadskrafter och det offentliga inte kunnat tillgodose människornas behov av ekonomisk hushållning, trygghet och omsorg.
Kooperationen finns representerad i många olika sektorer, men följer gemensamma principer om demokrati, solidaritet och social rättvisa.
Kooperationen arbetar inom marknadsekonomin men skall i första hand tillgodose sina medlemmars intressen. Dessa intressen är också samhällsmål. Det är ett tredje alternativ vid sidan av privat och offentligt och bidrar därvid till mångfald och ökad konkurrens.
Konsumentkooperationen skall tillgodose sina medlemmars intressen av ekonomisk hushållning och bra produkter. De ömsesidiga försäkringsbolagen skall se till att alla medborgare kan få bra och billiga försäkringar och en kompletterande social trygghet, bostadskooperationen skall skapa en god bostadsmiljö med medlemsinflytande. Arbetskooperativ och jordbrukskooperation skapar sysselsättning och inkomster åt sina medlemmar.
Kooperationens betydelsefulla samhällsroll har erkänts inom EG. I officiell EG-terminologi talar man om den ''sociala ekonomin'', som täcker kooperation, ömsesidiga sjukkassor (i några europeiska länder) och folkrörelser i allmänhet. I detta begrepp sammanfattas de ekonomiska och samhälleliga mål som är kooperationens uppdrag.
Vid toppmötet i Maastricht bekräftade EG den stora roll man tillmäter den sociala ekonomin genom ett särskilt protokoll vilket understryker att EG för att uppfylla Romfördragets sociala mål skall samarbete med folkrörelser som har verksamhet inom den sociala sektorn.
Inom EG-kommissionen finns en avdelning som är ansvarig för kooperation och övriga delar av den sociala ekonomin. Dess uppgift är att se till att kooperationens intressen kan hävdas när EG:s inre marknad förverkligas och att de kooperativa företagen inte diskrimineras i förhållande till de privata på den stora marknaden. Bl.a. går man igenom alla direktiv och andra EG-regler för att rensa bort för kooperationen diskriminerande bestämmelser så att kooperationen kan bibehålla sin särart och klara den hårdnande konkurrensen på icke diskriminerande villkor på 1990-talet. Detta innebär också att särskilda regler i vissa fall kommer att gälla för kooperationen.
Vi anser det väsentligt att den svenska regeringen noggrant följer detta arbete inom EG-kommissionen och föreslår anpassning av svensk lagstiftning samtidigt som den kan bibehålla sin särart.
Mycket betydelsefull i detta sammanhang är EG:s nyligen föreslagna stadga om de europeiska kooperativa företagen. Stadgan är en parallell till de s.k. europabolagen d.v.s. för aktiebolag som vill samarbeta över gränserna.
Den europeiska kooperativa stadgan stadfäster de kooperativa principerna inom EG, vilket därmed enligt vår uppfattning också bör påverka den svenska lagstiftningen.
EG-kommissionen ger också ekonomiskt stöd till kooperativ forskning och ett antal projekt som de europeiska kooperativa organisationerna vill genomföra. Det finns även möjligheter för svensk kooperation att ingå som samarbetspartner i en del av dessa projekt.
Inom det av regeringen tillsatta kooperativa rådet bör man ta upp frågan om hur samarbetet med EG- kommissionen redan i dag kan inledas.
Stödet till kooperationen inom EG finns tvärs över de politiska blockgränserna. Kooperationens grundläggande värden om demokrati och solidaritet omfattas av de flesta politiska partier. Det är emellertid i första hand de två dominerande partigrupperingarna inom EG, kristdemokraterna och socialdemokraterna, som drivit de kooperativa frågorna.
Kooperationen och den sociala ekonomin uppfyller inom sig de mål om ''sociala och ekonomiska framsteg'' som traktaten baserar sig på, vilket innebär att de kooperativa företagen kan räkna med fortsatt stöd inom EG. Dessutom svarar den ''sociala ekonomin'' mot en betydelsefull princip som skrevs in i den nya traktaten, nämligen subsidiaritetsprincipen, d.v.s. att besluten skall fattas så nära de enskilda medborgarna som möjligt.
Mot bakgrund av ovanstående finns det all anledning att Sverige vid ett medlemskap tillhör de länder som går i spetsen för att ytterligare förstärka den sociala ekonomins -- och därmed också kooperationens roll -- inom EG. Denna har varit en betydelsefull del av det svenska samhällsbygget och kommer också att kunna bli det inom EG.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma den kooperativa sektorn i de förestående förhandlingarna om medlemskap i EG.
Stockholm den 21 januari 1992 Nils T Svensson (s) Reynoldh Furustrand (s) Berit Löfstedt (s) Yvonne Sandberg-Fries (s) Lena Boström (s) Sigrid Bolkéus (s)