Under de senaste åren har intresset för samarbete mellan
Östersjöländerna ökat påtagligt i hela regionen. Det har
som bakgrund tre olika skäl:
1. Under flera decennier har Östersjön utgjort ett hinder
för kommunikation genom olika slags gränser. Här har gått
handelsgränser genom EG, EFTA och SEV liksom militära
gränser mellan Warszawapakten och NATO, politiska
gränser genom östblockets olika hindrande regler etc. När
nu de flesta av dessa gränser och murar rivits och raserats
har stora uppdämda behov av kontakter uttryckts. En
efterfrågan har snabbt skapats på såväl politiskt,
ekonomiskt som kulturellt samarbete.
2. Inom EG planeras systematiskt för en långsiktig
utveckling av infrastrukturen som bygger på en regional
samverkan. Det gäller såväl de expansiva urbaniserade
regionerna i Mellaneuropa som de fattigare eller industriellt
eftersatta områdena särskilt i Sydeuropa vilka får regionalt
stöd. I de s.k. kunskapskorridorerna i ungefärlig riktning
London, Frankfurt, Stuttgart, Lyon till Milano och från
Milano över Montpellier till Barcelona görs stora
investeringar såväl samhälleliga som privata i moderna
transportsystem, i intellektuell och kommersiell
kommunikation, forskning m.m. I debatten har allt oftare
hävdats att de nordliga områdena i Europa, kring
Östersjön, som inte omfattas av EGs planering riskerar att
marginaliseras i denna utveckling om man inte inom
regionen själv tar ansvar för betydande investeringar i
infrastruktur, i form av transportsystem, andra
kommunikationer och ekonomiskt samarbete.
3. Östersjön hotas starkt av de många olika
miljöföroreningar som förs ut i havet genom industriella
centra och jordbruk till alla länder, men särskilt från de
östra och södra regionerna. Skador på sälstammen,
minskande fiskbestånd, för dålig syresättning i delar av
havet och en rad andra fenomen har starkt oroat politiker,
miljöforskare och allmänhet runt havet. En insikt sprids
alltmer om att kraftfull samverkan mellan alla länder är
nödvändig för att rädda Östersjön. Miljöinsatser både
nationellt och på nordiskt plan liksom den svensk-polska
regeringskonferensen i Ronneby ger uttryck för
engagemanget för att bevara Östersjön som ett levande hav.
Förutsättningar för och inriktning av samarbete
Förutsättningen för att skapa en stark Östersjöregion i
framtiden är i vissa avseenden god. Här finns ett väl
utvecklat universitets- och högskolenät, en sofistikerad
industri -- särskilt på transport- och
kommunikationsområdet -- en hög folkbildning, och en
forskning med väl utbyggda nätverk. De rika
råvarutillgångarna i de nordiska länderna genomgår en
långt gången förädling i industrin som bidrar till ett
ekonomiskt välstånd här. Det gäller livsmedel i Danmark,
kemi i Norge, sofistikerade verkstadsprodukter och
specialstål i Sverige, pappersindustrin i Sverige och Finland
etc. Särskilt inom de medicinska och biotekniska
forskningsområdena finns en betydande kompetens.
De stora ekonomiska resurser som nu satsas på
miljörening genom bistånd till Östeuropa bör också kunna
leda till en teknologisk utveckling där industrin kring
Östersjöområdet till följd av en kompetent upphandling
och ökande efterfrågan borde kunna utvecklas till att bli
världsledande i miljöteknik.
Samtidigt är problemen i regionen uppenbara. Ett
sådant är stora avstånd och små befolkningar -- med
undantag för S:t Petersburg-området. Ett annat är risken
för att en minskad efterfrågan på våra produkter kan
komma att leda till att regionen liksom under tidigare
historiska perioder åter blir mer råvaruberoende. Det
avgörande hotet mot regionens framtid ligger emellertid i
faran för att de gamla politiska och militära gränserna i
Östersjön ersätts av en ny fattigdomsgräns. Så kommer att
ske om inte den politiska och ekonomiska och utvecklingen
i Ryssland, de baltiska staterna och Polen, går i riktning mot
modernisering och demokrati.
Ett samarbete i Östersjöregionen har de senaste åren
byggts upp med många olika krafter på en rad områden. Ett
samarbete mellan universiteten har resulterat i Baltic Sea
University där tusentals studenter i regionen kan ta del av
föreläsningar via TV från något av universiteten. På
kulturområdet spelar Ars Baltica med
utställningsverksamhet och kulturella initiativ en viktig roll.
Under våren 1992 kommer de svenska och ryska
författarförbunden att gemensamt besöka en rad
Östersjöstäder med båt, sprida litteraturupplevelser och
diskutera förlagssamverkan. På turistområdet har the Baltic
Tourist Association ett viktigt samarbete och öppnar
regionen på ett nytt sätt för medborgarna.
Handelskammarsamarbetet är väsentligt liksom starkt
ökande privata näringslivskontakter med de länder kring
Östersjön med vilka nya handelsmöjligheter har öppnats.
Kommuner runt Östersjön samarbetar i en ny organisation.
Det politiska samarbetet mellan Östersjöregionens
länder har bl.a. tagit sig uttryck i den tidigare nämnda
svensk-polska regeringskonferensen i Ronneby om
Östersjöns miljö. Till 1992 planeras i Polen en
transportministerkonferens för hela regionen.
Östersjöråd
Från en rad håll har man föreslagit att samarbetet på
politisk nivå borde formaliseras i ett Östersjöråd. Idéer om
hur ett sådant skulle kunna utvecklas har förts fram av
regeringen i Schleswig-Holstein och bearbetats vid
symposier som bl.a. den tidigare svenska regeringen tagit
initiativ till. Samtliga socialdemokratiska partier runt
Östersjön har uttalat sig för inrättande av ett Östersjöråd.
Ministerpresidenten i Schleswig-Holstein har inbjudit
länderna runt Östersjön till informella samtal om hur ett
sådant skulle kunna bildas. Den finska regeringen har
uttryckt intresse i samma riktning. Tysklands och Danmarks
utrikesministrar har inbjudit till ett möte i Köpenhamn
våren 1992 för att diskutera motsvarande frågor.
Europarådets ekonomiska utskott kommer att diskutera
Östersjösamarbetet vid ett möte i Stockholm och Tallinn
våren 1992.
Den finska riksdagen tog 1991 initiativ till en
parlamentarikerkonferens omfattande alla Östersjöns
länder. Ytterligare sådana konferenser planeras för
framtiden. Det Nordiska Rådet har inbjudit de baltiska
ländernas presidenter till överläggningar m.m.
Den nya svenska regeringen har emellertid hittills visat
ett relativt förstrött intresse för att fördjupa samarbetet
inom hela Östersjöregionen. Detta är inte tillfredsställande,
särskilt som Sverige är den i särklass största Östersjöstaten
med självklara egna intressen av hur ett samarbete bör
komma att gestaltas.
Tiden är nu gynnsam för att ta initiativ för att politiskt
fördjupa Östersjösamarbetet. De hårda blockeringar som
tidigare funnits mellan Moskva och Baltikum och som
försvårat ett deltagande av representanter för hela regionen
har nu fallit bort. Den tidigare svenska regeringen stod
därför i begrepp att hösten 1991 inbjuda till ett informellt
möte för att diskutera upprättande av ett Östersjöråd med
alla regioner i området
Former för samarbete
De initiativ som nu vidareförs av andra länder i regionen
går i huvudsak ut på ett flexibelt och pragmatiskt samarbete
mellan regeringar utan en tyngande byråkratisk apparat där
det för tillfället inbjudande landet svarar för nödvändiga
sekretariatsfunktioner.
Regeringssamarbetet i ett Östersjöråd kan omfatta
allmänpolitiska frågor, liksom ekonomiska. Det gäller bl.a.
frågan om mobilisering av resurser i regionen för
infrastrukturinvesteringar. Såväl den nordiska
investeringsbanken, en framtida baltisk investeringsbank
liksom den europeiska utvecklingsbanken kan komma att
ha en roll här.
En viktig uppgift för det politiska samarbetet är vidare
att göra miljöinsatserna kring Östersjön förpliktande och
skapa förutsättningar för ett än mer utvecklat nätverk
mellan forskare i universitet och högskolor liksom samlade
insatser för att åstadkomma moderna och snabba
transportsystem. Det gäller också att skapa nya praktiska
förutsättningar för samarbete mellan folkrörelser i hela
regionen, fackliga organisationer liksom för
kultursamarbetet.
I samband med möten med regeringsföreträdare i ett
Östersjöråd bör också bredare kontakter stimuleras genom
olika ekonomiska, kulturella och fackliga nätverk liksom
folkrörelser i övrigt, som har exemplifierats ovan,
förslagsvis genom temainriktade symposier kring
exempelvis miljö, kommunikation, kultur,
forskningssamverkan och liknande. På motsvarande sätt
bör informella parlamentarikerkonferenser kunna hållas i
samband med Östersjörådets möten.
Östersjörådet bör bestå av representanter för nationella,
såväl som delstatliga regeringar runt Östersjön allt efter
preferenser i de ingående länderna. Rådet bör ha som
uppgift att stimulera och skapa förutsättningar för
samarbete på olika områden. Några särskilda
beslutsbefogenheter bör inte tilläggas rådet i ett första
skede. Däremot bör ett förpliktande samarbete
åstadkommas genom särskilda regeringskonferenser i
speciella frågor. Det gäller exempelvis miljöområdet.
Inför den intensifiering av Östersjösamarbetet som kan
förväntas under år 1992 och med de initiativ som planeras i
olika delar av regionen är det enligt motionärernas mening
viktigt att den svenska regeringen fullföljer det arbete som
inletts av den tidigare socialdemokratiska regeringen
genom att aktivt delta med svenska initiativ för att
åstadkomma en fördjupning av Östersjösamarbetet genom
upprättande av ett Östersjöråd.
Östersjösamarbetet är inte endast ett samarbete mellan
länder. För många av de politiska områden som nämnts i
denna motion gäller att de sträcker sig utöver traditionella
mellanstatliga kontakter. De innefattar i stället
transnationella regionala projekt. Organiseringen av
Östersjösamarbete måste ta hänsyn härtill.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildandet av ett Östersjöråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fördjupning av
Östersjösamarbetet.
Stockholm den 20 januari 1992
Perre Schori (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Viola Furubjelke (s)
Kristina Svensson (s)
Berndt Ekholm (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Hans Göran Franck (s)
Lena Boström (s)
Sonia Karlsson (s)
Stig Alemyr (s)
Sture Ericson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)