I årets budgetproposition, bilaga 4, föreslår regeringen att ett nytt anslag, Samarbete med Central- och Östeuropa, inrättas. Under en treårsperiod anslås ca 3 000 miljoner kronor.
Denna inriktning är välmotiverad och glädjande. Behoven av insatser i de forna kommunistdiktaturerna är mycket stora. Näringslivet -- i den mån sådant i västerländsk mening förekommit -- ligger i spillror. Miljöförstöringen har fortgått länge med stora och svårreparerade skador på naturen som följd. Levnadsstandarden är låg och ekonomierna är körda i botten.
För att de nu fria länderna -- framför allt i vårt närområde kring Östersjön -- skall kunna länka in sin utveckling i en gynnsam riktning krävs omfattande hjälp utifrån. De insatser Sverige härvid kan göra kommer i betydande grad att underlätta denna utveckling.
I budgetpropositionen anförs: ''Verksamheten kan avse utbildningsområdet, hälso- och sjukvårdssektorn, jordbruksområdet, miljöområdet, kulturområdet, rättsväsendet, näringslivet, administrationen, den kommunala demokratin och förvaltningen m.m.''
Vidare heter det: ''I anslutning till det tekniska samarbetet kan stöd även utgå till finansiering av viktiga insatsvaror, teknisk utrustning m.m.'', och ''Det är uppenbart att behoven av kapital för investeringar i industri, infrastruktur och miljöförbättringar i Central- och Östeuropa framöver kommer att vara mycket stora''.
Inriktningen på dessa satsningar rör områden där vårt land har en hög kompetens och ett stort tekniskt kunnande. När det exempelvis gäller miljö- och reningsteknik intar Sverige en framskjuten ställning internationellt. Detta kunnande bör tas till vara vid utformningen av Sveriges hjälpinsatser på berörda områden.
Samtidigt måste erinras om att lågkonjunkturen i Sverige slår hårt mot många branscher och har lett till att arbetslösheten ligger på en hög nivå. Tillväxten i Sveriges ekonomi är för närvarande obefintlig.
Mot denna bakgrund måste varje statlig utgift noga prövas och de insatser som exempelvis görs i biståndsarbetet måste vara så effektiva som möjligt. Kan insatser göras i de länder som behöver hjälp samtidigt som svenska företag kan få ökad sysselsättning bör denna möjlighet tas till vara.
I Kalmar och Kronobergs län -- liksom självfallet i landet i övrigt -- finns företag inom vatten- och luftreningsområdet som behärskar en avancerad teknik och som ligger långt framme inom sina respektive områden.
Eftersom behoven av just reningsanläggningar för utsläpp till vatten och luft är ett av de mest angelägna områdena i bland annat de baltiska länderna måste det vara viktigt att massiva hjälpinsatser kommer till stånd.
Vi anser mot denna bakgrund att det är naturligt att den kunskap och det kunnande som finns i miljöreningsföretag i Sverige och exempelvis Kalmar län tas till vara vid utformningen av hjälpen till främst de baltiska länderna genom så kallat bundet bistånd. Svenska företag bör -- i samarbete med mottagarlandet -- få disponera delar av ovan nämnda anslag genom att bygga reningsanläggningar för luft- och vattenutsläpp i Central- och Östeuropa, och då främst i Baltikum.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsinsatser på miljöteknikområdet.
Stockholm den 16 januari 1992 Bertil Danielsson (m) Leif Carlson (m)