Krig dödar människor och lemlästar dem fysiskt och
psykiskt. Detta är de grundläggande skälen för vår avsky
mot krig. Men krig medför också stora skador på miljön.
Det gäller allt från användning av övningsfält till regelrätta
krigshandlingar.
Det moderna konventionella kriget har genom
vapenutvecklingen blivit allt mer förstörande. Dagens
konventionella krig slår naturen i spillror och lämnar den
förödd och oanvändbar för lång tid framöver.
Brända jorden
Den ''brända jordens taktik'' har vi sett tidigare i
historien från Karl XII till Napoleon och Hitler. Stora
områden i Vietnam förstördes av USA som vräkte ut
fenoxisyror för att hindra fienden från att gömma sig, röra
sig fritt eller skaffa livsmedel och andra förnödenheter. De
förstörda skogarna har aldrig växt upp igen. Och genom att
fenoxisyrorna innehöll dioxiner fick de också många
fosterskador som följd. 14 miljoner ton högexplosiva
bomber och granater utplånade eller skadade stora arealer.
100 000 hektar skog förvandlades till kraterområden och
fem miljoner hektar utsattes för splitter från granater.
Matjord och skog motsvarande 325 000 hektar schaktades
bort med jättelika landröjningstraktorer.
Atomvinter
Ett kärnvapenkrig är sannolikt den största
miljökatastrof som kan drabba oss. Följderna av ett
kärnvapenkrig är så omfattande att de blir närmast
ofattbara. Radioaktivitet skulle spridas över stora områden.
Kärnexplosioner skulle bilda väldiga mängder kväveoxider
som förändrar de kemiska reaktionerna i atmosfären.
Explosionerna skulle också orsaka eldsvådor över enorma
områden och röken och sotet skulle stanna kvar i månader.
Gas- och oljekällor som antändes skulle ytterligare öka
mängden partiklar i atmosfären. Ett kärnvapenkrig skulle
skada ozonskiktet. Allt detta skulle leda till stora
klimatförändringar, t ex den s k ''nuclear winter''. På
färskvattnet och havet skulle skadorna bli oöverblickbara.
Regnvattnet skulle bli ett dödligt gift. Av de få djur som
skulle komma att frodas är många sådana som vi nu
betraktar som skadegörare.
Resursförbrukare
Militären är en enorm förbrukare av naturresurser och
råvaror, inte minst olja. Den förbrukar också landområden
för militära övningar eller för provsprängningar. I USA är
200 000 kvadratkilometer avsatta för militära ändamål. I det
gamla Sovjet var denna areal minst lika stor. I Filippinerna
tar USA med sina militära baser så mycket land i anspråk
att det är landets största ägare av jordbruksmark.
Även i Sverige
Också i Sverige skapar de militära aktiviteterna
miljöproblem. Det kan vara allt från utsläpp från
militärflygplan till problemen med omhändertagandet av
gammal ammunition. Också i Sverige använder militären
stora mängder naturresurser och stora landområden. Den
militära verksamheten är inte underkastad samma
miljörestriktioner, kontrollsystem och miljöavgifter som
motsvarande civila verksamhet. Det är naturligtvis
angeläget att det svenska förvaret systematiskt och
konsekvent inlemmas i miljöarbetet.
Ökenkriget
Man börjar nu allt tydligare se effekterna på miljön efter
kriget i Irak. Oljekällorna som sattes i brand utvecklade ett
väldigt sotmoln som påverkade ljus och temperatur. I
Kuwait var det så mörkt under rökmolnet att det inte gick
att läsa utomhus ens mitt på dagen. Sotmolnet fördes med
vinden till grannländerna Bahrain och Saudiarabien och
medförde att medeltemperaturen sjönk tre grader i
Bahrain. I staden Dahran i Saudiarabien -- 40--50 mil från
källorna -- sjönk högsta dagstemperaturen med 12 grader.
Sotet från bränderna har lagt sig över marken. När
sotmolnet nu försvunnit tar den mörka marken upp mer
värme än tidigare och effekten blir en förhöjd temperatur
i området. Förutom sot fanns i röken även oförbränd olja.
Fåglar fick så mycket på sig av den oljan att de inte kunde
flyga. De kunde bara sitta och vänta på döden. Naturligtvis
fick sotet också hälsoeffekter på människorna.
En annan följd av kriget i Irak är att stora områden i
öknen körts sönder med tunga fordon, vilket medför att den
lösa sanden under jordskorpan släpps fri och börjar driva
som flygsand eller som sanddyner. Dessutom är 80--90
procent av landet otillgängligt på grund av minering och
ammunitionsdepåer som lämnats kvar i skyttegravarna. När
skyttegravarna blåst igen blir ammunitionen kvar.
Ytterligare effekter av kriget är oljespillet i havet och det
medvetna utsläppet från oljekällor, då ca en miljon ton olja
på kort tid rann ut i havet.
Ny konvention?
Kanske är det dags att helt demilitarisera de regioner i
världen där ekosystemen är särskilt ömtåliga. Kriget i Irak
aktualiserar en konvention som reglerar vad som måste
fredas för miljöns skull i händelse av en konflikt. Dit hör
både oljekällor och kärnkraftverk. Kanske går det att skapa
ny Genèvekonvention innehållande regler för att förebygga
allvarliga miljöeffekter i samband med krigshandlingar.
Debatt nödvändig
Men konventioner är naturligtvis inga absoluta
garantier. Vi måste också samla information och öka
debatten kring de ohyggliga effekter som ett modernt krig
har på miljön. Informationen kring freds- och
nedrustningsfrågorna -- och inte minst de som gäller
sambandet mellan krig och miljö--förtjänar starkt
samhälleligt stöd.
Ny säkerhet
Naturresurs- och miljöfrågorna kommer att spela roll i
framtida bedömningar av olika länders ''säkerhet''. Det
medför att man i ökad utsträckning måste diskutera hur
pengar satsade på militären skapar säkerhet jämfört med
satsningar på naturresurshushållning och miljövård.
Sannolikt får vi nya säkerhetspolitiska bedömningar -- 1990-
talet kan bli den tid då vi i grunden förändrar de
traditionella uppfattningarna om nationell säkerhet.
Det militära hotet mot miljön är ytterligare ett starkt
argument i fredsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krig och miljö.