Motion till riksdagen
1991/92:U315
av Birger Andersson och Birgitta Carlsson (c)

Utrikesförvaltningens kostnader


Antalet länder i världen har ökat under senare tid. Allt
tyder på att antalet ytterligare kommer att öka. Om Sverige
skall vara företrätt på hög diplomatisk nivå i många nya
länder kommer utrikesförvaltningens kostnader att
fortsätta att snabbt rusa i höjden. Kraftiga
kostnadsökningar inom utrikesförvaltningens
verksamhetsområde kan ej längre accepteras utan andra
lösningar måste prövas.
Sverige har som bekant ekonomiska problem. Även i
våra nordiska grannländer är det ekonomiska läget kärvt.
Därför är det i högsta grad önskvärt att utöka det nordiska
samarbetet bl.a. inom områden där det är möjligt att göra
besparingar. Stora besparingsmöjligheter bör kunna göras
inom utrikesdepartementets område. Genom ett ökat
samarbete borde det gå att minska kostnaderna inom
utrikesförvaltningen eller åtminstone kraftigt dämpa
kostnadsökningarna.
I bilaga 4 till regeringens budgetproposition 1992/93
äskas 1,425 miljarder till utrikesförvaltningen (A1). Två år
tidigare låg motsvarande anslagsframställan på 1,156
miljarder. Detta betyder en mycket kraftig kostnadsökning
mellan de två åren.
De nordiska länderna är ur befolkningssynpunkt små
länder. Genom Nordiska rådets verksamhet har efterhand
samarbetet stärkts mellan länderna. I väldigt många
internationella sammanhang redovisar de nordiska
länderna en gemensam uppfattning.
Från officiellt norskt håll har framförts tankegångar, som
innebär att man bör överväga gemensamma nordiska
ambassader.
Med hänsyn till det kärva ekonomiska läget är det
nödvändigt att vidtaga besparingar inom många områden.
Det är därför viktigt att en förutsättningslös genomgång
göres av utrikesförvaltningens kostnader med inriktning på
att sänka förvaltningens kostnader.
För att åstadkomma erforderliga besparingar bör
konkret samarbete inledas med övriga nordiska länder
innebärande bl.a.
1. Inga nya svenska utrikesrepresentationer bör öppnas
förrän en noggrann genomgång gjorts av
samarbetsmöjligheter med övriga nordiska länder.
Samarbetet bör vara både lokalmässigt och personellt. Det
lokalmässiga samarbetet kan innebära ett sammanförande
av de nordiska ländernas representationer i samma
byggnad, ett Nordens hus, för att minska lokalkostnaderna.
Det personella samarbetet bör innebära en gemensam
nordisk arbetsfördelning på alla nivåer för att minska
personalkostnaderna.
2. En systematisk genomgång bör göras i samarbete med
övriga intresserade nordiska länder av hela
utrikesrepresentationens nuvarande utlandsmyndigheter:
ambassader, delegationer, konsulat och
informationskontor. Genomgången bör inriktas på
lokalmässigt och personellt samarbete med övriga nordiska
länder, vilket efterhand kommer att kunna leda till stora
besparingar för de medverkande länderna.
Dessutom bör noggrant undersökas i vilken utsträckning
ett utvidgat samarbete personellt och lokalmässigt mellan
olika organ inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde i det internationella arbetet kan dämpa
kostnadsutvecklingen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgat nordiskt samarbete
både lokalmässigt och personellt på utrikesförvaltningens
verksamhetsområde.

Stockholm den 24 januari 1992

Birger Andersson (c)

Birgitta Carlsson (c)