Antalet länder i världen har ökat under senare tid. Allt tyder på att antalet ytterligare kommer att öka. Om Sverige skall vara företrätt på hög diplomatisk nivå i många nya länder kommer utrikesförvaltningens kostnader att fortsätta att snabbt rusa i höjden. Kraftiga kostnadsökningar inom utrikesförvaltningens verksamhetsområde kan ej längre accepteras utan andra lösningar måste prövas.
Sverige har som bekant ekonomiska problem. Även i våra nordiska grannländer är det ekonomiska läget kärvt. Därför är det i högsta grad önskvärt att utöka det nordiska samarbetet bl.a. inom områden där det är möjligt att göra besparingar. Stora besparingsmöjligheter bör kunna göras inom utrikesdepartementets område. Genom ett ökat samarbete borde det gå att minska kostnaderna inom utrikesförvaltningen eller åtminstone kraftigt dämpa kostnadsökningarna.
I bilaga 4 till regeringens budgetproposition 1992/93 äskas 1,425 miljarder till utrikesförvaltningen (A1). Två år tidigare låg motsvarande anslagsframställan på 1,156 miljarder. Detta betyder en mycket kraftig kostnadsökning mellan de två åren.
De nordiska länderna är ur befolkningssynpunkt små länder. Genom Nordiska rådets verksamhet har efterhand samarbetet stärkts mellan länderna. I väldigt många internationella sammanhang redovisar de nordiska länderna en gemensam uppfattning.
Från officiellt norskt håll har framförts tankegångar, som innebär att man bör överväga gemensamma nordiska ambassader.
Med hänsyn till det kärva ekonomiska läget är det nödvändigt att vidtaga besparingar inom många områden. Det är därför viktigt att en förutsättningslös genomgång göres av utrikesförvaltningens kostnader med inriktning på att sänka förvaltningens kostnader.
För att åstadkomma erforderliga besparingar bör konkret samarbete inledas med övriga nordiska länder innebärande bl.a.
1. Inga nya svenska utrikesrepresentationer bör öppnas förrän en noggrann genomgång gjorts av samarbetsmöjligheter med övriga nordiska länder. Samarbetet bör vara både lokalmässigt och personellt. Det lokalmässiga samarbetet kan innebära ett sammanförande av de nordiska ländernas representationer i samma byggnad, ett Nordens hus, för att minska lokalkostnaderna. Det personella samarbetet bör innebära en gemensam nordisk arbetsfördelning på alla nivåer för att minska personalkostnaderna.
2. En systematisk genomgång bör göras i samarbete med övriga intresserade nordiska länder av hela utrikesrepresentationens nuvarande utlandsmyndigheter: ambassader, delegationer, konsulat och informationskontor. Genomgången bör inriktas på lokalmässigt och personellt samarbete med övriga nordiska länder, vilket efterhand kommer att kunna leda till stora besparingar för de medverkande länderna.
Dessutom bör noggrant undersökas i vilken utsträckning ett utvidgat samarbete personellt och lokalmässigt mellan olika organ inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i det internationella arbetet kan dämpa kostnadsutvecklingen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat nordiskt samarbete både lokalmässigt och personellt på utrikesförvaltningens verksamhetsområde.
Stockholm den 24 januari 1992 Birger Andersson (c) Birgitta Carlsson (c)