I regeringens proposition 1991/92:100, bilaga 4, föreslås att anslagen till information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. ska minskas med 2 miljoner kronor. Förra året utgick 26 miljoner till dessa ändamål. Regeringens förslag innebär alltså en anslagsminskning med nära 8%.
Den motivering som anges är obegriplig. Utrikesministern skriver: ''De senaste årens utveckling i Europa och Sovjetunionen har förändrat förutsättningarna för säkerhets- och nedrustningspolitiken. Utvecklingen ger anledning till nya överväganden också vad avser fredsbefrämjande insatser.'' På vilket sätt utvecklingen i vår omvärld gör det självklart att minska satsningarna på information och studier om fred och nedrustning förklaras inte.
De slutsatser som dras vad gäller det militära försvaret, att anslagen måste öka, förefaller vara svårförenliga med slutsatsen att debatt, forskning och information från folkrörelser och fredsorganisationer inte längre är lika angeläget.
En kunnig allmänhet och en fri debatt är avgörande för att det ska bli bra beslut om den svenska säkerhets-, freds- och nedrustningspolitiken. En sådan fri debatt är i sin tur helt avhängig av att alla parter ges ekonomiska möjligheter att bedriva forskning, studier och opinionsbildning. Det är detta som motiverat anslaget till information och som rimligen också borde fortsätta att motivera det.
Vänsterpartiet anser att anslagen ska ökas till information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m., inte minskas. Målet ska vara att minst en promille av försvarsbudgeten ska gå till sådant arbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m., utrikesdepartementet, F 3 för budgetåret 1992/93 och i framtiden fastställs till 1 av den årliga försvarsbudgeten,
2. att riksdagen till Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. för budgetåret 1992/93 anslår 23 982 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således totalt 60 982 000 kr.
Stockholm den 24 januari 1992 Gudrun Schyman (v) Bengt Hurtig (v) Jan Jennehag (v) Bertil Måbrink (v) Björn Samuelson (v)