Sedan andra världskrigets slut har republiken Kina
(Taiwan) med sina drygt 20 miljoner invånare utvecklats till
en betydande industrination. Tillväxten har ökat kraftigt
varje år. Taiwan är en av världens främsta exportnationer,
före Sverige och långt före Kommunist-Kina. BNP per
capita är i nivå med den i flera europeiska länder,
inflationen är låg liksom arbetslösheten (ca 2 procent 1991),
handelsöverskottet är stort men sjunker gradvis. En hög
valutareserv (ca 425 miljarder kronor) och frånvaron av
utlandsskuld gör Taiwan till en ekonomisk stormakt.
Taiwan är också politiskt stabilt och en demokrati. Vid
valen till nationalkongressen i december erhöll det
regerande Kuomintangpartiet ca 70 procent av rösterna.
Taiwan är av största intresse för Sverige. Investeringar
görs inte bara i USA (t ex 40 procent i McDonnell/Douglas
enligt pressuppgifter i december) utan också i Sverige.
Handelsutbytet är omfattande; volymen uppgår till 5--6
miljarder kronor årligen och ökar stadigt. Det är långt mer
än handelsutbytet med Kommunist-Kina. Taiwan är idag
Sveriges näst största handelspartner i Asien efter Japan.
Den svenska exporten till Taiwan har hittills avsatts
inom den privata sektorn. Flertalet större svenska
exportföretag finns representerade på Taiwan. Inom en rad
branscher har den svenska industrin en stark ställning.
Förhoppningsvis kan den befästas ytterligare. Den största
tillväxtpotentialen i republiken Kina under 1990-talet finns
emellertid inom dess statliga sektor. En sexårsplan omfattar
investeringar på totalt ca 3.000 miljarder kronor, varav en
tredjedel förväntas finansieras av den privata sektorn. Det
rör sig om energiförsörjning (bl a Taiwans fjärde
kärnkraftverk), stora miljövårdssatsningar (luft, vatten och
avfallshantering), transport och telekommunikation, där de
största satsningarna görs, bostäder och byggande samt
utvecklingsstöd för vissa industrigrenar. Detta ger goda
förutsättningar inte bara för svensk varuexport till Taiwan
utan också för industriellt samarbete inom en rad områden.
Detta ställer allt större krav på väl fungerande relationer
mellan Sverige och republiken Kina. De båda kinesiska
staterna har alltifrån begynnelsen förfäktat principen att
inte ha några diplomatiska relationer med ett land som
erkänt den motsatta parten. Då allt fler länder kom att ge
Kommunist-Kina sitt erkännande, innebar detta också att
republiken Kina (Taiwan) successivt förlorade många
diplomatiska kontakter. Detta skedde också för Sveriges
vidkommande, sedan kommunistregimen i Peking hade
erkänts.
Åtskilliga länder i Asien, Afrika och Latinamerika
föredrar dock i dag att ha diplomatiska relationer med
republiken Kina framför Kommunist-Kina, och de har
under senare år blivit allt fler. Möjligen kan ett av skälen i
några fall vara en förhoppning om att komma i åtnjutande
av den ganska omfattande u-hjälp som ges av Taiwan. För
många länder liksom för vänner till den kinesiska kulturen
har det dock efter det brutala förtrycket i Kommunist-Kina
tett sig betydligt rimligare att ha direkta kontakter i första
hand med den egentlige arvtagaren till den kinesiska
civilisationen, dvs. republiken Kina (Taiwan).
Då ett land erkänt den kommunistiska motparten, har
Taiwan tidigare alltid avbrutit de diplomatiska
förbindelserna med ifrågavarande stat. Detta gynnade inte
relationerna och ganska snart valde Taiwan i stället att
omvandla sin ambassad till ett handelskontor, som i
realiteten ombesörjer samma uppgifter som en ambassad,
viseringar m.m.
Sverige har alltså inte officiella diplomatiska relationer
med vår näst störste handelspartner i Asien. I stället har
kontakterna tidigare skötts av ett privatfinansierat
handelskontor i Taipei, som dock förra året har övertagits
av Exportrådet och därmed fått en önskad ''halvofficiell''
ställning. Republiken Kina har på ett motsvarande sätt en
representation i Sverige i Taipei Trade, Tourism &
Information Office.
I takt med Taiwans ekonomiska framgångar har kraven
på direkta myndighetskontakter med andra länder vuxit sig
allt starkare. Det förväntas, att andra länder inbjuder
taiwanesiska myndigheter och politiska befattningshavare
till överläggningar, samtidigt som officiella besök görs på
Taiwan av ledande politiker från andra länder. Sverige har
knappast befäst sin position i detta hänseende under de
socialdemokratiska regeringsåren. Det krävs också, att
viseringar för medborgare i republiken Kina, som önskar
besöka andra länder -- affärsmän men i ökande utsträckning
också turister -- utfärdas snabbt och effektivt. Sverige har
släpat efter ganska avsevärt i detta avseende.
Alla utländska representationskontor i Taiwan har fått
vissa privilegier. Detta gäller också det svenska kontoret i
Taipei. De får vissa lättnader, främst ekonomiska, och lätt
och smidig kontakt med myndigheterna i Taiwan. Kravet på
reciprocitet växer sig ganska naturligt allt starkare från
taiwanesisk sida.
Republiken Kinas kontor i Stockholm har hittills inte
fått likvärdiga villkor. Det är angeläget att uppnå en bättre
balans, vilket också kan gynna svenska intressen i Taiwan.
Det kan erinras om att andra länder, som erkänt
Kommunist-Kina samtidigt, låtit Taiwans handelskontor
behålla samma status som en ambassad, vilket inte minst
underlättar de kinesiska representanternas arbete.
Det skulle uppenbarligen främja relationerna mellan
våra båda länder, om Sverige beviljade Republiken Kinas
handelskontor samma status som en ambassad eller i varje
fall avsevärda lättnader på olika områden. Det vore en
good-will-gest, som ytterligare skulle fördjupa relationerna
mellan våra båda länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
relationerna till Republiken Kina (Taiwan).
Stockholm den 24 januari 1992
Birger Hagård (m)
Gullan Lindblad (m)
Margit Gennser (m)
Ulf Melin (m)
Hugo Hegeland (m)
Nic Grönvall (m)