Situationen för befolkningen i Irak blir alltmer outhärdlig på grund av såväl den irakiska regimens politik som tillämpningen av de FN-sanktioner vilka också vårt land medverkar i.
Det finns en rad rapporter om en kraftigt ökad barnadödlighet och undernäring. På grund av brist på medicin och teknisk utrustning ökar dödligheten i sjukdomar som diabetes, infektioner och diarréer. Insulin och antibiotika finns i mycket liten utsträckning. I brist på mat slaktas djurbesättningar som skulle bidra till framtida livsmedelsförsörjning. Sönderbombade avloppssystem och vattenverk leder till att epidemier sprids.
Den irakiska civilbefolkningen -- särskilt barnen -- drabbas orimligt hårt av FN-sanktionerna. Risken är att denna politik snarare stärker Saddam Husseins regim istället för att försvaga den. Den irakiska civilbefolkningen har små möjligheter att påverka regimens politik.
Det är utomordentligt angeläget att vårt land ökar de humanitära insatserna. Dessa insatser måste i första hand komma barnen i Irak till godo.
Samtidigt har Irak stora resurser låsta utomlands men kan inte använda dem på grund av sanktionerna.
Alla utvägar måste prövas för att undgå att irakiska myndigheter själva ska kontrollera leveranser av mat och medicin. Det är emellertid inte möjligt att genom humanitära aktioner lösa problemen för ett land med 18 miljoner invånare.
Det bör övervägas att -- för att undvika en fullständig katastrof -- ge Irak tillstånd att exportera olja och för inkomsterna dels betala av på sitt krigsskadestånd och dels köpa medicin och baslivsmedel. För att ha en acceptabel garanti för att hjälpen får en humanitär inriktning skulle en av Irak och FN godtagbar övervakning ordnas.
I första hand bör prövas om FN:s barnfond UNICEF kan fylla en sådan funktion. Om detta misslyckas bör den svenska regeringen på diplomatisk väg söka finna andra kanaler, t.ex. genom länder som inte stött någon sida i kriget mellan Irak och den av FN sanktionerade alliansen och som har båda parters förtroende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade humanitära katastrofinsatser till civilbefolkningen i Irak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att till skydd av civilbefolkningen lätta på eller förändra sanktionerna mot Irak.
Stockholm den 27 januari 1992 Bengt Hurtig (v) Hans Göran Franck (s)