Fredagen den 24 maj 1991 befriades Eritreas huvudstad
Asmara och dagen därpå flydde de etiopiska styrkorna i
Assab över gränsen till Djibuti. Efter mer än trettio års
kamp hade eritreanerna med egna krafter befriat sitt land.
Enligt den fredsplan som den eritreanska befrielserörelsen
presenterade redan 1980 ska det eritreanska folket få
möjlighet att bestämma sitt eget öde genom en FN-
övervakad folkomröstning. Den kommer att äga rum 1992,
sedan en noggrann folkräkning genomförts. En provisorisk
regering styr Eritrea tills folkomröstningen genomförts.
Kriget har kostat Eritrea och dess folk ohyggliga offer.
50 000 befrielsekämpar och 100 000-tals civila har dödats. I
Eritrea finns idag ca. 50 000 föräldralösa barn. En miljon av
en befolkning på 3,5 miljoner har tvingats fly.
Huvudstaden Asmara är oskadd, men de områden, som
varit befriade länge är hårt drabbade av de urskiljningslösa
etiopiska bombningarna. Särskilt gäller detta den viktiga
hamnstaden Massawa. Jordbruk har varit omöjligt i stora
områden under kriget och när bönderna nu återvänder
skadas de ofta av kvarlämnade minor. Mer än tre
fjärdedelar av all boskap har förlorats, och bristen på
dragdjur är ett allvarligt problem.
Till detta skall läggas otillräckliga regn under 1991 och
svåra angrepp av skadeinsekter. Detta gör att ca. 80 %
av befolkningen är beroende av livsmedelshjälp
utifrån.
Etiopien har varit programland för svenskt bistånd
sedan mitten av 1950-talet. Fram till 1990 utgjorde det
sammanlagda svenska biståndet till Etiopien 2,4 miljarder
kronor. Samtidigt har svenska regeringar under alla år lojalt
stött Etiopiens territoriella anspråk på Eritrea. Så sent som
den 15 januari 1991 förklarade dåvarande utrikesministern
Sten Andersson: ''Sverige erkänner Etiopiens territoriella
integritet.'' Det innebar ett erkännande av
Mengisturegimens anspråk på Eritrea.
Sveriges stöd till Mengistu Haile Mariams regim har
hjälpt till att hålla den vid liv och förlängt lidandet för
Eritreas folk. ''Det är en realitet att för varje krona vi fått
har en birr lösgjorts till kriget,'' uttalade chefen för SIDAs
biståndskontor i Addis Abeba i SIDA-rapport 6, 1991.
Genom denna politik har Sverige ådragit sig en
fruktansvärd moralisk skuld till det eritreanska folket. Det
är hög tid att Sverige betalar av denna skuld.
Den 14 november 1990 uttalade den svenska riksdagen
för första gången: ''Principen om självbestämmande för
Eritrea är politiskt och folkrättsligt välgrundad.'' Riksdagen
uttalade sig också för en internationellt övervakad
folkomröstning. Uttalandet var enhälligt.
Idag styrs Eritrea av sin egen provisoriska regering och
förbereder den internationellt övervakade
folkomröstningen. Nu är det hög tid för Sveriges regering
att erkänna Eritreas rätt till självbestämmande och etablera
officiella relationer till Eritreas provisoriska regering för att
på den grunden inleda samarbete och konstruktiva svenska
biståndsinsatser.
Men Sverige dröjer. Vid en konferens om Eritrea,
arrangerad av Life and Peace Institute i Uppsala den 21
oktober 1991, beskrev UDs representant Ann Wilkens
Sveriges relationer till Eritrea som ''at best undefined''.
I Eritrea är man förbryllad och besviken över den
svenska hållningen. Ett intensivt och entusiastiskt
återuppbyggnadsarbete har inletts, men det hämmas av
brist på material och maskiner inom nästan alla områden
och av den nästan fullständiga bristen på pengar. Ett nära
samarbete har etablerats mellan regeringarna i Eritrea och
Etiopien om handel och transporter, hamnar,
oljeraffinaderier och livsmedelstransporter. Detta
samarbete hämmas också av bristen på fordon och pengar.
Man frågar sig: ''Var finns det svenska biståndet nu?''
Det är nu det behövs! Avkastningen i form av mänsklig
välfärd skulle idag bli mångdubbelt större än den var på de
2,4 miljarder kronor, som utbetalades till de
odemokratiska, chauvinistiska regimerna i Etiopien fram
till 1990.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt erkännande av Eritreas
rätt till självbestämmande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att etablera officiella relationer
med den provisoriska regeringen i Eritrea,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i samarbete med eritreanska
myndigheter bidra till Eritreas återuppbyggande.