I januari 1992 hade jordens befolkning ökat till 5 437 000 000
människor. Beräkningar visar att minst en miljard av
dessa lever i absolut fattigdom. Trots en samlad
världsopinion för alla barns rätt till hälsa och överlevnad
dör årligen 14 miljoner barn av undernäring och ohälsa. Det
kan tyckas vara ofattbart att vi inom de närmaste 30 åren
fram till år 2020 väntas vara ytterligare tre miljarder
människor på jorden och att 95% av denna ökning kommer
att tillfalla u-länderna.
Vi vill i den här motionen:uppmärksamma
befolkningsproblemenkomma med förslag till åtgärder
som Sverige kan vidtaäven i detta sammanhang slå fast
de liberala värderingarna humanism och solidaritet
illustrera nya dimensioner och nya metoder för att det
svenska biståndet skall verka effektivt inom
befolkningsområdet
Stora möjligheter till framgång
Jordens befolkningsökning upplevs ibland som
okontrollerbar och hopplös. Mot denna pessimistiska bild
skall ställas de betydande framsteg som faktiskt gjorts i u-
länder, där man satsat på familjeplanering under de senaste
decennierna.
Under 1990-talet kommer vi dock att leva med
paradoxen att även om varje kvinna i tredje världen i
genomsnitt föder färre antal barn än tidigare är det helt
enkelt fler kvinnor som föder barn. Under detta decennium
kommer det att ske en ökning med 31% av antalet kvinnor
i fruktsam ålder. Följden blir att den totala ökningen av
människor blir ungefär 80--90 miljoner varje år. Det är
detsamma som om vi fick ett nytt Mexico varje år.
nÅrlig befolkningsökning, 1950--2050.
Källa: Population reference Bureau
Afrika är den kontinent som mycket sent startat arbetet
med familjeplanering. Men i många afrikanska länder har
man börja känna optimism då man sett att det är möjligt att
på mycket kort tid förändra ökningstakten. I Kenya har
man mellan 1984 och 1989 lyckats få ner det antal barn en
kvinna föder under sin fruktsamma period av livet
(fruktsamhetstalet) från 8 till 6,7 barn och i Botswana från
6,5 barn till 5,0 barn under en fyraårsperiod (1984--88).
Under 1980-talet var social marknadsföring av
preventivmedel något som introducerades i ett stort antal
länder, vilket har medfört en ökad tillgång av sådana till
stora delar av jordens befolkning. I östra Asien (Taiwan,
Sydkorea, och Hongkong) och i Thailand har man nått
nivåer som är jämförbara med Europa.
Man brukar jämföra de 58 år som det tog USA att
minska sitt fruktsamhetstal från 6 barn till 3,5 barn med de
23 år det tog Indonesien att göra detsamma, Colombia 15
år, Thailand 8 år och Kina 7 år.
nTrender i preventivmedelsanvändningen i olika regioner
i tredje världen, 1960--1990
Källa: Population Reference Bureau
Problem och lösningar
Eftersom befolkningsökning är beroende av väldigt
många faktorer, som ofta samverkar med varandra, är det
omöjligt att peka på någon enstaka metod för att komma till
rätta med problemen. Vi vill här lyfta fram ett antal
åtgärder och förslag, som vi vet spelar en väsentlig roll.
I u-länder måste politiker och opinionsbildare få
kunskap om befolkningsökningens konsekvenser. Ibland
kan det finnas anledning att överväga lagar som hindrar
människor att gifta sig allt för långt ner i åldrarna. (I
Etiopien är den legala åldersgränsen för äktenskap 12 år.)
Inte sällan kan det uppstå konflikter mellan å ena sidan
radikala krav på upplysning om familjeplanering och
tillgång till preventivmedel och å andra sidan både
kulturella och religiösa värderingar. Detta måste lösas från
land till land och på ett sätt som inte motverkar
familjeplaneringens syften.
Dessutom måste man satsa på informationsverksamhet
bland ungdomar, såväl män som kvinnor, om att
preventivmedel finns och möjliggöra en kontinuerlig
tillgång till dessa. Kvinnor får idag i bästa fall råd genom
bybarnmorskor och genom barna- och mödravård. För
tonåringar och män fordras andra kanaler, exempelvis
genom skolor, universitet, arbetsplatser och
militäranläggningar.
Vi vill poängtera att en stärkt social ställning för
kvinnorna i kombination med en stärkt utbildningsnivå har
en central betydelse i sammanhanget.
Vi vet genom det stora antal undersökningar som gjorts
i u-länderna (World Fertility Studies, Contra-ceptive
Prevalence Studies och nu senast Demographic Health
Surveys) att kvinnor önskar skaffa färre antal barn än
tidigare.
Andelen kvinnor i tredje världen som önskar skaffa färre
barn än tidigare ökar.
Källa: Family Helth International
Biståndet
Allmänt
U-länderna står idag för 80 procent av kostnaderna för
sina familjeplaneringsinsatser. För att nå ut till alla par i
barnafödande ålder, som finns i u-länderna, måste man
fördubbla sina insatser.
Av Sveriges samlade biståndsmedel går ungefär två
procent till verksamhet relaterad till befolkningsutveckling,
varav den största delen används multilateralt.
Det är viktigt att öka kunskapen om befolkningsfrågor
hos alla som på ett eller annat sätt är engagerade i
biståndsarbete. I Storbritannien har nyligen ODA
(Overseas Development Administration) genomfört kurser
för sina handläggare för att på så sätt uppmärksamma
befolkningsfrågorna hos en bred och betydelsefull grupp.
Någon liknande satsning skulle kunna göras genom SIDA.
Mer bistånd till enskilda initiativ
En erfarenhet från många u-länder är att de enskilda
initiativen (organisationer och företag) ofta kompletterar
det statliga familjeplaneringsprogrammet på ett mycket
betydelsefullt sätt. Sverige skulle kunna öka stödet till
enskilda initiativ i u-länderna inom ramen för Särskilda
program.
Det amerikanska biståndsorganet USAID ger bidrag till
fler än 1 300 enskilda projekt som är inriktade på
befolkningsfrågor. Svenskt bistånd bör också ekonomiskt
kunna stödja internationella enskilda organisationer som
driver bra projekt inom familjeplaneringsområdet.
I u-länderna finns enskilda organisationer som arbetar
med ''Life education programs'' för ungdomar och sådana
som arbetar med sociala marknadsföringsprojekt. De
sistnämnda har varit mycket framgångsrika. Ett exempel på
deras lyckade verksamhet under 1980-talet är att antalet
försäljningsställen av preventivmedel i Nepal ökade från
100 till 8 300 på mindre än fem år.
Öka det bilaterala samarbetet med programländerna
Vårt bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan är
dock något eftersatt. Det är angeläget att satsningar inom
familjeplanering medvetet förs in i bilaterala förhandlingar
så att konkreta projekt kan igångsättas i våra
programländer. Samtliga programländer har en stor
befolkningsökning. Som exempel kan nämnas att Nicaragua
har den högsta årliga ökningstakten i Latinamerika (3,4%)
och att Kenya, Tanzania och Zambia har de högsta årliga
ökningstakterna i Afrika (3,7--3,8 %).
Vi
vet att dessa länder idag genomsyras av mycket stora
sociala, ekonomiska och även politiska problem. Genom ett
ökat bilateralt samarbete skulle vi kunna bidra med viktiga
insatser. Ett bilateralt samarbete innebär också att svensk
biståndspersonal engageras direkt i arbetet med
befolkningsfrågor och därmed ökas kunskaperna inom
detta område.
Global rättvisa
Befolkningsutvecklingen är en övergripande fråga som
det finns anledning att komma tillbaka till inom många
områden. Det är även en miljöfråga, en kvinnofråga och en
fråga om jordens resurser.
Anledningen till att en stor del av jordens befolkning
lever i fattigdom och misär är kanske inte att vi är för
många -- utan att jordens resurser fördelas på ett orättvist
sätt. För att garantera fler människor ett drägligare liv är det
viktigt att de rika länderna tillsammans stöder tredje
världen så att klyftorna kan minskas.
Varje människa som föds är unik och alla har lika rätt att
få sina grundläggande behov av mat, vatten, god miljö och
andlig frihet tillgodosedda. Människan får aldrig betraktas
som ett hot mot miljön, utan är en resurs för omgivningen.
Däremot kan svält, torka, krig etc. tvinga människor att
agera på ett sätt som skadar miljön.
Som liberaler arbetar vi för alla människors lika värde
och för solidaritet med dem som av slumpen råkat bli födda
i någon del av världen där välstånd och frihet inte råder.
Befolkningsfrågan angår alla och vi måste gemensamt dela
jordens resurser.
U-ländernas förmåga att öka sin ekonomiska tillväxt och
förbättra människornas livsvillkor är beroende av en rad
andra faktorer än familjeplanering. Demokrati och
marknadsekonomi är de samhällssystem som på bästa sätt
skapar välstånd även i tredje världen. Läskunnighet,
utbildning och hälsovård är självfallet avgörande för ett
lands utvecklingsnivå.
Detta uppmärksammades i samband med FN:s
läskunnighetsår 1990, där UNESCO, UNICEF, UNDP och
Världsbanken lade fram ett handlingsprogram för att
främja läskunnigheten. Målsättningen är att till år 2000
utrota analfabetismen i världen. Läskunnighet möjliggör
information och på så sätt främjas även familjeplanering.
Samtidigt måste man tyvärr konstatera att den snabba
befolkningsökningen, som till två tredjedelar sker i
städerna, är ett allvarligt hot mot möjligheterna till en
bärkraftig ekonomisk utveckling.
Sverige har en lång tradition och god kunskap inom
familjeplaneringens område. Insatser skall göras på bred
front. Vi välkomnar att regeringens budgetproposition för
1992/93 ger tydliga signaler om att befolkningsfrågan skall
tas på allvar. I propositionen har UNFPA (FN:s
befolkningsfond) och IPPF (Internationella
familjeplaneringsfederationen) fått ökade anslag. Man har
även betonat att det skall ske en ökning för delposten
Befolkningsfrågor inom Särskilda program.
Sverige bör spela en aktiv roll i befolkningsfrågan under
de kommande åren. Den svenska delegationen i FN:s miljö-
och utvecklingskonferens i Brasilien i juni 1992 bör
uppmanas att verka för att befolkningsfrågan får en allsidig
och befogad uppmärksamhet på konferensen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser för
information om familjeplanering i u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om
befolkningsfrågor hos biståndspersonal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till enskilda
initiativ inom befolkningsområdet, inom ramen för
Särskilda program,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett ökat bilateralt
samarbete med våra programländer beträffande
befolkningsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läskunnighetens betydelse för
familjeplaneringsprogrammens förverkligande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att befolkningsfrågan
uppmärksammas i FN:s konferens om miljö och utveckling
(UNCED).
Stockholm den 27 januari l992
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)