Viss omläggning av u-landsbiståndet

Forskningen har under senare år kunnat dokumentera
institutionernas viktiga roll när det gäller
utvecklingsprocesser. Denna nya kunskap avspeglas inte i
utformningen av svensk biståndspolitik, där subsidier till
mottagarländernas regeringar fortfarande utgör det
dominerande inslaget. Att beteckna subsidier från en
regering till en annan som ''bistånd'' har visat sig få olyckliga
konsekvenser. Ett dylikt bistånd uppmuntrar ett
improduktivt beteende i mottagarländerna och tenderar att
permanenta strukturer som bromsar utvecklingen.

En större del av biståndet bör således utnyttjas för
institutionsbyggande när det gäller forskning, undervisning
och teknikutveckling. I motioner till tidigare riksmöten har
vi föreslagit att organisationen Appropriate Technology
Sweden skulle få statsanslag för att bygga upp sin
verksamhet. Utrikesutskottet och riksdagen har avvisat
dessa förslag.

Vi har i de tidigare motionerna, t.ex. i 1989/90:U306,
utförligt redovisat syftet med den verksamhet som AT-
organisationen avsett att bedriva och som vi ansett vara av
stort intresse.

Här vill vi endast upprepa att det gäller en effektivisering
av u-landsbiståndet genom framtagning och överföring av
teknik som är anpassad till den miljö där tekniken skall
användas. För att framgångsrika utvecklingsprocesser skall
kunna komma till stånd, krävs det en enkel, vardagsnära
teknik.

Det är omvittnat av många att storskaliga lösningar och
överföring av tekniska hjälpmedel som utgår från och är
anpassade till de förhållanden som råder i i-länderna inte
ger de resultat som man avsett och hoppats på.

Det är således enligt vår mening angeläget att utveckla
och stödja seriösa och väl underbyggda initiativ som kan ge
u-landsbiståndet en sådan utformning att det blir till
varaktig hjälp för de människor som på det lokala planet i
praktisk verksamhet skall omsätta de hjälpinsatser som
görs.

En förutsättning för detta är att tekniken är anpassad till
de förhållanden som råder vad gäller t.ex. kunskap och
utbildning, tillgång till verkstäder för reparationer etc. Den
s.k. informella sektor som finns i u-länder -- bönder,
hantverkare, småföretagare -- måste kunna hantera och
vidareutveckla de hjälpmedel som i-länder bidrar med.

För att u-landsbiståndet i ökad grad skall kunna få den
inriktning som här angetts måste det i givarlandet finnas
något organ som har kompetens och särskild uppgift att
verka för detta. Det kan nämnas att i England, Holland och
Schweiz finns AT-organisationer av det slag som förordats
här.

Vi anser det således angeläget att det också i vårt land
skapas en organisation av samma slag och att denna
finansieras från biståndsanslaget. AT-organisationen bör få
formen av en stiftelse i vars styrelse kan ingå representanter
för universiteten, näringslivet och frivilliga organisationer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen fattar ett principbeslut om ett svenskt
deltagande i SATIS-nätverket.

Stockholm den 24 januari 1992

Rune Rydén (m)

Bertil Fiskesjö (c)