Kvinnans situation i många fattiga länder är betydligt
mer utsatt än mannens. Kvinnor utgör halva
mänskligheten, förfogar över en tiondel av världens
inkomster, äger mindre än en hundradel av världens
rikedomar samt svarar för två tredjedelar av alla
arbetstimmar i världen. -- Kvinna i u-land är den fattigaste
bland fattiga. Ofta fokuseras uppmärksamheten på den
afrikanska kvinnans situation, men situationen i Asien och
vissa andra delar av världen ter sig inte mycket bättre för
kvinnorna.
Männen har nåtts av biståndet
Ända sedan 60-talet har vissa biståndsprojekt inriktats
på kvinnor. 1979 började SIDA ge direkt stöd till
kvinnoorganisationer i programländerna och mot slutet av
70-talet igångsattes också en rad speciella kvinnoprojekt i
syfte att öka kvinnornas försörjningsmöjligheter.
Sedan 1985 har SIDA ett särskilt handlingsprogram för
ett kvinnoinriktat bistånd. Ett viktigt syfte med detta
program är att främja kvinnornas deltagande i
biståndsprojekten på samma villkor som männens. Det
svenska biståndsarbetet har bl.a. varit inriktat på att stärka
kvinnans roll i ekonomin och synliggöra kvinnornas roll i
utvecklingen.
Med tanke på allt arbete, alla goda ambitioner och alla
pengar som lagts ned i biståndsarbetet kan det synas litet
dystert när SIDA i sin informationsskrift ''Väga lika tungt''
(1990) säger: ''Låt oss från början säga som det är: det
svenska biståndet till tredje världen har i huvudsak nått
män. Kvinnorna har gynnats i betydligt mindre
utsträckning. Det har inte varit avsikten, precis. Men som
man brukar säga, det bara blev så.''
Varför blev det så?
I biståndssammanhang talar man ofta om att ''den lokala
befolkningen'' bör involveras i projekten, men man har ofta
glömt att detta kan betyda helt olika saker för de män resp.
kvinnor som berörs. Inte sällan har biståndsprojekten fört
med sig ett betydligt större merarbete för kvinnorna än för
männen. Det finns dessvärre exempel på att vissa projekt
t.o.m. försämrat kvinnornas situation avsevärt fast detta
naturligtvis inte var meningen. Trädplanteringsprojekt har
t.ex. helt kommit att åvila kvinnorna, trots att de egentligen
inte hade tid med dessa. Storskalighet inom jordbruket har
gjort kvinnornas arbete tyngre och när den tidigare
självägda jorden arrenderats ut har kvinnorna blivit utan
den inkomst de tidigare haft av sina odlingar -- och ännu
mer beroende av männen.
En annan orsak är enligt SIDA att biståndshantering och
beslutsfattande dominerats av män, både i tredje världen
och i Sverige. Därför har kvinnornas behov och åsikter inte
lyfts fram tillräckligt.
Kvinnornas ställning måste stärkas
Kvinnorna i u-land har både en produktiv och en
reproduktiv roll. Hon föder och föder upp barnen. Därtill
svarar hon för nästan allt hushållsarbete. I stora delar av
tredje världen utför kvinnan den större delen av allt
jordbruksarbete och är ansvarig för hela familjens
livsmedelsförsörjning.
Förbättringar för u-ländernas kvinnor måste därför utgå
från att förbättra kvinnornas situation. När kvinnor får
utbildning och hälso- och sjukvård får även barnen det
bättre. Hjälp till kvinnorna blir därför hjälp till en majoritet
bland befolkningen. Det är därför viktigt att biståndet
verkligen når kvinnorna!
Budgetpropositionen understryker också det
kvinnoinriktade biståndets betydelse för kvinnorna i de
fattiga länderna:
Kvinnans roll i utvecklingen är inte endast en fråga om
jämställdhet och rättvisa. Det finns t.ex. ett fastställt
samband mellan kvinnors utbildning och
befolkningstillväxt -- bättre utbildade kvinnor föder ofta
färre barn. Vidare är kvinnor i minst lika hög utsträckning
som män delaktiga i produktionen. Ofta rör sig emellertid
kvinnors arbete om produktion för självhushåll eller den
informella marknaden, vilket bidrar till att göra detta
mindre synligt än mäns. Betydelsen är dock inte alls
mindre. Tvärtom är denna typ av produktion avgörande för
fattiga hushålls försörjning och möjligheter att förbättra sin
situation.
Ett kvinnoperspektiv bör finnas med i hela
programcykeln -- från planering och genomförande till
uppföljning och utvärdering enligt SIDAs
handlingsprogram.
Det svenska biståndets effekter har analyserats, bl.a.
genom en översyn av kvinnors roll i det bilaterala och
multilaterala biståndet (1990). Några enkla lösningar för
hur kvinnorna skall kunna gynnas mera av biståndet finns
inte. Bland de frågor som förts fram är att det tekniska
biståndet bättre bör kunna komma kvinnorna till del, t.ex.
genom samarbete mellan BITS (Beredningen för
Internationellt Tekniskt-ekonomiskt Samarbete) och
Swedfund (The Swedish Fund for Industrial Cooperation
with Developing Countries). Ett utbyte av erfarenheter
mellan BITS, SIDA och SAREC (Swedish Agency for
Research Cooperation with Developing Countries) anses
vara en framåtsyftande idé. Det har också förts fram att
svenska ambassader i u-länder bör kunna informera om
Sveriges syn på kvinnobistånd och därmed uppmuntra
kvinnliga företagare i landet.
SARECs särskilda mandat för kvinnoforskning anses
vara en bra lösning så länge kvinnoforskningen befinner sig
i ett uppbyggnadsskede.
Kvinnorna har länge betraktats som en viktig målgrupp
i biståndsarbetet. Tendensen har tidigare varit att betrakta
kvinnorna som en grupp för sig och därför lättast att gynna
genom särskilda projekt. SIDAs ambition synes nu vara att
biståndsplaneringen ska ske utifrån ökad
''könsrollsmedvetenhet'' (''gender awareness''), d.v.s. med
hänsynstagande till hur både män och kvinnor involveras
och påverkas av ett biståndsprojekt.
Det är vår förhoppning att denna bedömning är den
rätta -- efter mer än 20 år!
Vi vill understryka vikten av att bidragsmottagarna
stimuleras till att engagera kvinnor i ledningen av de
grupper som arbetar med våra biståndsmedel.
Organisationernas roll
Organisationerna har spelat och kommer att spela en
mycket stor roll i biståndsarbetet. Intresset för
kvinnoinriktad verksamhet torde vara stort inom de flesta
organisationer. Ett projekt som förtjänar att nämnas är
t.ex. Rädda Barnens medsyster-projekt. Vilka speciella mål
som generellt uppnåtts speciellt för kvinnornas del är dock
svårt att säga. Den gjorda översynen har ej heller kunnat
dra några slutsatser i detta hänseende.
De svenska kvinnoorganisationerna är ofta engagerade i
olika ''kvinnoprojekt'' i tredje världen. För de politiska
kvinnoförbunden är det en självklarhet att engagera sig i
arbetet för våra medsystrar i u-land.
Det är viktigt att kvinnoorganisationerna i tredje
världen, som spelar en avgörande roll när det gäller att
stärka kvinnans ställning, även fortsättningsvis får stöd för
sin verksamhet.
FN:s generalförsamling har beslutat att en ny
världskvinnokonferens skall äga rum år 1995. Vi förutsätter
att de politiska kvinnoorganisationerna blir involverade i
förberedelsearbetet för denna viktiga konferens.
Viktiga åtgärder
Utifrån kvinnornas situation vill vi särskilt understryka
följande viktiga faktorer:Stöd för en demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter
Hänsynstagande till mottagarlandets traditioner och
möjlighet för mottagarna att påverka biståndets
utformningTillgång till god utbildningDelaktighet i
teknisk och ekonomisk utvecklingMöjligheter för
kvinnor att försörja sig såväl inom den formella som
informella sektornSatsningar på landsbygdsutveckling
och möjlighet för kvinnor att äga mark liksom möjligheten
till jordbruksrådgivning för kvinnorMöjligheter till
människovärdiga bostäder, hälsovård och frivillig
familjeplaneringDirektstöd till kvinnoorganisationer,
som arbetar för att stärka fattiga av båda könenFortsatt
stöd till kvinnoforskning
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att u-landsbiståndet skall inriktas på att stödja kvinnornas
ställning i enlighet med vad som anförts i motionen.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de politiska
kvinnoorganisationerna bör ges en viktig roll i
förberedelsearbetet för FN:s kvinnokonferens år 1995.
Stockholm den 24 januari 1992
Gullan Lindblad (m)
Barbro Westerholm (fp)
Karin Starrin (c)
Margareta Viklund (kds)