Regeringen har i årets budgetproposition lyft fram nya
krav och förutsättningar för det internationella samarbetet.
I det sammanhanget konstateras att ''ett av de största
hindren för en fredlig utveckling är fattigdomen i världen
och klyftan mellan nord och syd. Avsaknaden av ekonomisk
tillväxt förstärker problemen''.
Vidare påpekas att en samsyn håller på att växa fram
internationellt på utvecklingsområdet. En allt större
enighet råder vad gäller de sociala sektorernas viktiga roll
för förändring av u-ländernas situation ekonomiskt,
politiskt och socialt. Människonära behov som utbildning,
hälsovård, rent vatten och en dräglig bostad ses som
centrala för ett lands utveckling. Ekonomisk tillväxt
förutsätter att analfabetismen trängs tillbaka, att det finns
fungerande skolor och universitet och att hälsovården når
alla.
I många länder i tredje världen avsätts stora andelar av
de nationella budgetarna till militära kostnader och
avbetalningar på skulder. Det blir inte mycket kvar till de
sociala sektorerna samtidigt som behoven inom dessa
områden ökar eftersom befolkningen i de fattiga länderna
ökar dramatiskt. Samtidigt kan konstateras att det just är
bristen på utbildning för kvinnor och bristande tillgång till
mödra- och barnavård som håller födelsetalet uppe på en
oacceptabelt hög nivå.
FN:s utvecklingsfond (UNDP) startade 1990 en årlig
rapportering om mänsklig utveckling, vilken haft betydelse
för en förändrad attityd inom världsbanken och
valutafonden. Tidigare anklagades de för att ställa krav
utan hänsyn till sociala konsekvenser, men nu ägnas stor
uppmärksamhet såväl åt fattigdomsbekämpning som åt
behov av ekonomiska och administrativa reformer. I deras
bedömningar ingår t.ex. hur stor del av landets budget som
avsätts för militära ändamål.
Enligt min mening bör Sverige inte exportera vapen till
de fattiga länderna och vi bör inte heller ge bistånd till u-
länder som väljer att använda stora delar av sina resurser till
militära ändamål.
Biståndsministern har i budgetpropositionen deklarerat
att det svenska biståndet tydligare än hittills ska inriktas på
åtgärder som främjar utvecklingen av demokrati och
mänskliga rättigheter. I detta sammanhang är det naturligt
och ofrånkomligt att väga in de militära kostnaderna.
Militären används ju bl.a. mot den egna befolkningen som
ett medel i förtrycket av mänskliga rättigheter.
Därför bör förutsättningen för svenskt bistånd vara att
mottagarlandet inte avsätter alltför stora andelar av
statsbudgeten till militära utgifter. En minskning av
militärutgifterna bör stimuleras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd och militära utgifter.
Stockholm den 23 januari 1992
Ingela Mårtensson (fp)