Den 29 april antog FNs säkerhetsråd resolution 690, där
en fredsplan för Västsahara fastställdes. Planen skall leda
fram till en folkomröstning, där det västsahariska folket
äntligen skall få utöva sin rätt till självbestämmande och
avgöra om Västsahara skall bli en självständig stat eller
integreras med Marocko.
Den 6 september 1991 infördes enligt fredsplanen
eldupphör mellan Marocko och den västsahariska
nationella befrielserörelsen Polisario.
I slutet av januari 1992 skulle folkomröstningen ha ägt
rum, men är uppskjuten tills vidare.
Det som har skett under hösten är bl.a.:
Den marockanska regeringen har på olika sätt saboterat
fredsplanen: FN-styrkorna (MINURSO) har inte fått
möjlighet att etablera sig i området enligt planen och har
följaktligen inte heller kontroll över området.
Marocko har under hösten startat en ny s.k. Grön
marsch, där ca 40 000
marockanska medborgare från södra Marocko förts
in i Västsahara. Ytterligare ca 130 000
personer väntar på att föras in. Marocko kräver, i
strid med fredsplanen, att de skall få delta i
folkomröstningen. Många av dem förses med falska
identitetshandlingar.
Enligt fredsplanen skall den spanska folkräkningen från
1974 utgöra grunden för röstlängden. Tillägg kan endast
göras efter individuell förfrågan från västsaharier och efter
MINURSO:s identifieringskommittés bedömning.
Någon reduktion av de marockanska trupperna från ca
200 000
man till 65 000
har inte ägt rum.
Den västsahariska befolkningen i ockuperat område har
utsatts för förföljelse och arresteringar, om de tagit kontakt
med FN-personal. Minst två personer uppges ha dött av
tortyr efter arresteringen.
Inga krigsfångar har utväxlats och inga civila fångar har
frigetts.
Varken observatörer eller journalister har fått tillstånd
att besöka Västsahara.
Den 31 december 1991 antog FNs säkerhetsråd
resolution 725, där den nye generalsekreteraren uppmanas
att inom två månader inkomma med en ny rapport om läget
i Västsahara.
Afrikas sista koloni har väntat länge på sin
självständighet. Det är av yttersta vikt att den fredsplan som
FNs säkerhetsråd beslutade om i april 1991 genomförs på
det sätt som är avsett och att inga ändringar görs.
För att fredsplanen skall kunna genomföras krävs bl.a.
att de tusentals marockanska medborgarna som förts in i
Västsahara omedelbart återvänder till Marocko. Det är den
spanska folkräkningen som skall utgöra grunden för
röstlängden.
Sverige måste i FN agera kraftfullt för att fredsplanen
inte förfuskas utan snarast genomförs i sin ursprungliga
form.
Sverige bör också sända observatörer till Västsahara för
att övervaka fredsprocessen.
Sverige bör också agera för att Marocko respekterar de
mänskliga rättigheterna. Marocko har från svensk sida
under åren beviljats både bilateralt bistånd samt u-
landskrediter. Sverige bör, liksom EG, inte längre ge
bistånd till Marocko. Europaparlamentet har i januari
förordat att allt stöd till Marocko tills vidare skall hållas
inne.
Sverige har sedan många år tillbaka lämnat katastrofstöd
till de västsahariska flyktingarna i Algeriet. Stödet
kanaliseras genom Rädda Barnen till Sahariska Röda
Halvmånen och tas om hand och distribueras på ett
föredömligt sätt. Detta har omvittnats av bl.a. SIDAs
personal.
Stödet till flyktingarna måste ökas, speciellt med tanke
på den svåra situationen i området.
Polisario är en av parterna i konflikten och erkänd av
FN. Sverige bör nu ge Polisario ett starkare stöd genom att
även i viss utsträckning kanalisera bistånd till
organisationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör agera för
genomförande av FN:s fredsplan samt att kommande
folkomröstning bevakas från svensk sida,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör agera för att få
Marocko att respektera de mänskliga rättigheterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör utöka det
humanitära biståndet väsentligt samt att även Polisario skall
kunna ha ett direkt ansvar för stödets hantering.
Stockholm den 22 januari 1992
Hans Göran Franck (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Bertil Måbrink (v)