I regeringens proposition l99l/92:l00 Bilaga 4 föreslår
föredragande statsråd ''att biståndsramen för budgetåret
l992/93 fastställs till l4 460 milj. kronor, vilket motsvarar en
procent av den beräknade bruttonationalinkomsten för
kalenderåret l992''(s l05).
Enligt vår uppfattning bör detta bistånd också utgöra en
procent av alla de tjänster och varor som Sveriges arbetande
folk kommer att producera under l992. Vi anser också att
det bör vara givaren som bestämmer gåvans innehåll och
inte mottagaren. Vidare att givaren skall skänka av det han
eller hon har inte av det man inte har. Det innebär att vi
anser att det så kallade bundna biståndets andel av vårt
totala bistånd skall öka.
En del av vårt bistånd är oundvikligen obundet,
nämligen den del som utgörs av vårt bidrag till olika
internationella organisationer. Men därutöver skall vi inte
ge till exempel dollar eller D-mark som vi inte har utan som
vi tvingas låna upp på den internationella valutamarknaden
varigenom vi ytterligare ökar vår utlandsskuld. Denna
upplåning framgår av vår negativa betalningsbalans med
utlandet, vilket i realiteten innebär att svenska folket inte
alls ger en procent av vad vi kommer att producera under
l992 utan blott en del och låter framtida generationer betala
den återstående delen. Det är inte något utslag av ideell
verksamhet att låta framtida generationer betala vad vi i dag
anslår i bistånd till främmande länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att andelen bundet bistånd av vårt
totala anslag till biståndsram för budgetåret l992/93 ökas.
Stockholm den 15 januari l992
Hugo Hegeland (m)
Filip Fridolfsson (m)