Eritrea har förlorat många ungdomar under det 30 år långa befrielsekriget. 100 000-tals unga har engagerat sig i befrielsekriget. 50 000 har stupat i striderna.
Många har flytt utomlands undan den etiopiska ockupationsmakten. Många familjer har sänt sina döttrar utomlands för att slippa se dem våldförda av etiopiska officerare och soldater.
Därför saknar Eritrea i dag välutbildade människor som kan delta i återuppbyggnadsarbetet.
Bristen på utbildade lärare är stor. F.d. EPLF-soldater gör viktiga insatser i grundskolan genom att lära de små barnen att läsa och skriva, men för de äldre barnen behövs utbildade lärare snarast.
Situationen är densamma i den högre utbildningen. Bristen på välutbildade lärare är stor både i ''highschools'' och på universitetet i Asmara.
Återuppbyggnaden av landet kommer att kräva många tekniker med god utbildning. Det gäller vattenförsörjning, jordbruksutveckling, transportsystemet, industriutveckling och många andra områden. Få eritreaner har kunnat få teknisk utbildning under de 16 åren av etiopisk ockupation.
Bristen på sjukvårdspersonal är akut. Både läkare och annan expertis saknas liksom utbildade sjuksköterskor. Det gäller också socialvården som måste ta sig an bl.a. 50 000 föräldralösa barn och drygt 10 000 handikappade -- de flesta skadade i kriget. I dag sköts barnhem o.d. av EPLF- soldater som arbetar frivilligt för att ge barnen en så trygg uppväxt det är möjligt.
Eritrea behöver snar hjälp av välutbildade människor för att komma över krigets följder.
I bl.a. Europa och USA bor många eritreaner som har både de specialkunskaper Eritrea behöver och kunskaper om landets språk och kultur. De kan bli en viktig tillgång i återuppbyggnadsarbetet.
Många eritreaner i exil vill hjälpa till och med stöd från de länder där de nu bor kan de bli en viktig del av utvecklingsarbetet. Att underlätta för eritreaner att återvända hem är en viktig insats för återuppbyggandet av landet.
Sverige bör snarast göra det möjligt för ett antal eritreaner att med ersättning återvända till Eritrea. Stödet bör avse resekostnader för återflyttning för eritreaner i Sverige, men också insatser för att börja en ny tillvaro i sitt gamla hemland och då avse flyktingar från såväl Sverige som andra länder. Stödet till återflyttande chilenare kan utgöra modell för en sådan Eritrea-insats och avse såväl stöd över arbetsmarknadsbudgeten som biståndsbudgeten. Det är viktigt att möjligheten att komma tillbaka till Sverige finns kvar.
Sverige bör dessutom ta upp frågan med andra länder dit många eritreaner flytt, för att få en så massiv insats som möjligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för återvändande eritreaner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontakter med andra regeringar för gemensamma internationella insatser.
Stockholm den 16 januari 1992 Eva Johansson (s) Inga-Britt Johansson (s) Viola Furubjelke (s) Kent Carlsson (s) Lena Hjelm-Wallén (s)