av Ingvar Björk och Börje Nilsson för Riksfärdtjänsten (s)
Riksfärdtjänsten ska ses som en del i en större
trafikpolitisk satsning, vars syfte är att göra det möjligt för
personer med funktionshinder att kunna resa på samma
villkor som alla andra medborgare. Det vill säga till samma
kostnad som 2:a klass järnväg, oberoende av om man på
grund av funktionshinder tvingas använda annat och för
resenären kostsammare färdmedel.
I regeringens proposition sägs att dessa grundläggande
principer för Riksfärdtjänsten ska stå fast. Efter
nedläggningen av Transportrådet ska huvudmannaskapet
under 1992 åvila en tillfällig myndighet ''Styrelsen för
Riksfärdtjänst''. Därefter ska verksamheten överföras till
kommunerna, som handhar den administrativa
verksamheten.
Personer med funktionsnedsättningar har svårare att
färdas, men har precis samma behov som alla andra att resa.
Riksfärdtjänsten ska underlätta detta resande.
Det är av stor betydelse att resurserna finns samlade hos
en central myndighet, för att inte funktionshindrades resor
ska vara beroende av enskilda kommuners ekonomi. Ett
sådant organ behövs också för övergripande planering och
tillsyn av verksamheten. Det är därför av stor vikt att
styrelsen för Riksfärdtjänst permanentas som central
myndighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att styrelsen för Riksfärdtjänst
permanentas som central myndighet för riksfärdtjänsten.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingvar Björk (s)
Börje Nilsson (s)