Utgångspunkten för den trafikpolitik som nu gäller är riksdagens trafikpolitiska beslut våren 1988.
I detta beslut lades grunden fast för trafikpolitiken på 1990-talet. Det övergripande målet för trafikpolitiken är att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Det trafikpolitiska målet har indelats i delmål som gäller tillgänglighet, effektivitet, säkerhet och regional balans samt god miljö och hushållning med naturresurser.
Trafikpolitikens inriktning skall präglas av valfrihet för konsumenterna, mindre detaljreglering, viss decentralisering samt av att konkurrens mellan olika trafikutövare och transportlösningar främjas. Samtidigt skall möjligheterna till samverkan mellan olika trafikgrenar och transportmedel tas till vara.
Bra kommunikationer är en förutsättning för en levande landsbygd. Bra kommunikationer behövs för att kunna resa till och från sitt arbete. Bra kommunikationer behövs för att kunna delta i utbildningar och olika kultur- och fritidssysselsättningar.
I dag finns inte dessa bra kommunikationer för många människor.
Ett bättre utbud av transporter måste till. En beställningstrafik som även länstrafiken (som numera bedriver den regionala trafiken) skulle svara för vore ett sätt att öka tillgängligheten av kollektiva transporter.
Jag anser att ett mera flexibelt trafiksystem måste prövas. Jag anser att ett län (gärna Värmland) på försök får bedriva beställningstrafik.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kollektiv beställningstrafik.
Stockholm den 17 januari 1992 Lisbeth Staaf-Igelström (s)