Inlandsbanan
Riksdagen uttalade 1988 att Inlandsbanan ''har ett klart samhällsintresse''. Utvecklingen har visat att riksdagen inte kan frånhända sig detta samhällsintresse.
Banan har en särställning. Det klara samhällsintresset bygger på banans 105-milasträcka genom flera län där befolkningen har en stark vilja att hålla sin bygd levande och kombinera utnyttjandet av banan med satsningar på turism och annan näringsverksamhet.
I väntan på hur regeringens förhandlare för Inlandsbanan skulle ''pröva hur trafiken kunde utvecklas i former som främjar en ökad turisttrafik'' anslogs för budgetåret 1990/91 56 miljoner kronor för driften av banan. Samtidigt beslöts att den totala anslagsramen för den interregionala trafiken efter viss uppräkning skulle ligga till grund för upphandlingen av trafiken även 1991/92.
Förhandlaren skulle alltså visa hur utvecklingen av trafiken på Inlandsbanan kunde utvecklas.
I förslaget till budget för år 1991/92 förklarade emellertid regeringen att anslaget till Inlandsbanan inte rymdes inom medelsramen. Istället föreslogs att länshuvudmännen skulle ta över trafiken för ett mycket lägre belopp.
Genom ett arbetsmarknadspolitiskt beslut räddades så trafiken över sommaren 1991. I prop 1991/92:25 föreslår nu regeringen att medel för sysselsättningsbefrämjande åtgärder används för att ge rådrum för att pröva den framtida trafiken på Inlandsbanan. Detta förslag måste ses som en seger för den opinion som drivit kravet på en utveckling av Inlandsbanan och måste tillstyrkas.
Inlandsbanan måste ses som en del av ett framtida såväl nationellt som internationellt transportsystem. Förändringarna i synen på järnvägen som transportmedel och internationaliseringen på Nordkalotten kan mycket väl leda till att andra möjligheter för trafik på Inlandsbanan öppnas. Nu förs diskussioner mellan järnvägsintressen i Norge och St Petersburg om järnvägstrafik mellan St Petersburg och Narvik för att ge Ryssland tillgång till en isfri hamn. Mellan Finland och Ryssland förs också diskussioner om återuppbyggande av banan Salla--Kandalaksja och ökad trafik på den tredje banan mellan länderna. Dessa diskussioner kan i sin tur föra med sig att behovet av såväl person- som godstransporter genom Sverige ökar, vilket kan ha konsekvenser för Inlandsbanan.
Det är vidare möjligt att inlandskommunerna i sina kontakter ute i Europa kan upptäcka nya möjligheter att förstärka turistnäringen och persontrafiken på banan. I framtiden skulle driften av banan kunna klaras av ett särskilt bolag bildat av inlandskommunerna, SJ och kanske något europeiskt baserat turistföretag. Det är vår bedömning att det i nuvarande skede är samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt oklokt att lägga ned trafiken. Utredaren måste ta hänsyn till den utvecklingsmöjlighet som banan på lång sikt har.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inlandsbanans utvecklingsmöjligheter på lång sikt.
Stockholm den 20 november 1991 Bengt Hurtig (v) John Andersson (v)