Prismål för portoavgifter för fack- och konsumentpressen
Under de senaste åren har stora förändringar skett när
det gäller distributionen av svenska tidningar och
tidskrifter. Ännu större förändringar är att vänta som en
följd av att Postverkets ställning och uppgifter förändras.
I dag distribueras en mycket liten del av dagstidningarna
av Postverket. Dagspressen har egen distribution och
dessutom finns konkurrerande företag.
När det gäller kommersiella veckotidningar säljs de i
huvudsak som lösnummer i kiosker och butiker medan
distributionen till hemmen spelar en mindre roll.
För adresserade medlemstidningar och andra
facktidningar, en tidningsgrupp som idag omfattar 300
miljoner tidningar per år, är dock distributionen till
bostäder och kontor praktiskt taget helt beroende av
Postverket. Med undantag för Stockholmsområdet, som
omfattar 12 procent av landets hushåll, finns heller inga
konkurrenter till Postverket, och därmed inga möjligheter
för dessa tidningar att pressa priserna på en fungerande
marknad.
Det är heller inte särskilt sannolikt att sådana väl
fungerande marknader vad gäller post- och
tidningsdistribution kan etableras mer än i just de större
städerna, alldeles oavsett vilka politiska ambitioner som blir
styrande när det gäller Postverket och dess
verksamhetsområden. Även om vi antar att City-Mail, som
har sådana planer, etablerar sig som en allvarlig konkurrent
till Postverket i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg
och Malmö, så kommer Postverket att finnas som ensam
distributör av denna fackoch organisationspress till 66
procent av landets hushåll.
Det bör också noteras att Postverket kräver ''trohet''
från sina kunder. Det innebär att man ställer som krav för
att åta sig distributionen i de områden där man är ensam på
''marknaden'', att man också får distributionen där det finns
alternativ.
Detta innebär i praktiken att Postverket kommer att ha
ett faktiskt monopol under överskådlig tid, detta alltså
oberoende av om man väljer att bibehålla
postverksamheten som ett samhällsägt servicemonopol med
en inbyggd subvention av icke lönsam post- och
tidningsdistribution i t.ex. glesbygden, eller om man väljer
att organisera om postverksamheten med sikte på, som det
uttrycks i den nyligen presenterade budgetpropositionen,
''marknadsmässiga villkor och en riktig prissättning''.
Den nämnda tidningsgruppen kommer, i vilket fall som
helst, att vara utlämnad åt ett faktiskt monopol utan
möjlighet att pressa priserna.
Det var mot den här bakgrunden, med insikt om detta
faktiskt existerande monopol, och med insikt om vilken
viktig demokratisk funktion dessa tidningar har, som
riksdagen 1991 fattade beslut om att ett s.k. prismål skulle
fastställas för vissa tidningar inom FKP-gruppen (Fack- och
konsumentpressens Postkommitté).
Det kan konstateras att Postverket, för de tidningar som
inte omfattas av prismålet, den 10 januari 1992 höjt priserna
med 10 procent. För kommande år har man krävt att
principerna i avtalen om distribution måste bygga på
prishöjningar baserade på konsumentprisindex plus fyra
procent.
För de berörda tidningarna och tidskrifterna är det av
avgörande betydelse att prisutvecklingen inte är för snabb.
Konsekvenserna av övriga prishöjningar är redan avsevärda
för kulturtidskrifter, religiösa, fackliga, politiska,
ekonomiska och andra tidskrifter av stor betydelse för en
levande samhällsdebatt och för uppdatering och förkovran
inom såväl bransch- som yrkesområden. Svårigheterna till
följd av fördyringarna har lett till minskade
utgivningsfrekvenser, nedläggningar och till att innehållet
tunnats ut och omfånget reducerats.
I Budgetpropositionen (1991/92:100 bilaga 7) hemställes
att riksdagen skall besluta om en avveckling av ordningen
med prismål för portoavgifter för tidningar befriade från
mervärdesskatt. Detta med hänvisning dels till att detta
prismål försvårar en övergång till ''marknadsmässiga villkor
och en riktig prissättning'', dels till att ''underskottet'' i
Postverkets tidningsrörelse ''svårligen kan minskas så länge
prismålet gäller''.
Men när det gäller distributionen av berörda tidningar
kommer, vilket understrukits i det tidigare resonemanget,
ett faktiskt monopol att existera för överskådlig tid, oavsett
sådana ambitioner att etablera marknadsmässiga lösningar.
Vad gäller resonemanget om underskott kan konstateras
att några inbesparingar för statsmakterna eller Postverket
inte redovisas i propositionen. Detta torde heller inte vara
möjligt att göra då basen för Postverkets debiteringar
riskerar att minska i än snabbare takt om prismålet
avskaffas och Postverkets regelsystem för prishöjningar får
genomföras. Detta genom att tidningar och tidskrifter slås
ut eller minskar sin utgivning som en följd av
prishöjningarna.
Någon kostnad är därför heller inte möjlig att redovisa
vad beträffar ett alternativ där man väljer att införa prismål
för alla tidningar inom FKP-gruppen. Det torde rent av
kunna vara så att detta skulle leda till det bästa ekonomiska
utfallet för Postverket.
Sammanfattningsvis talar starka argument för att
prismålet bibehålles.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa prismålet för
mervärdesskattebefriade tidningar inom Fack- och
konsumentpressens presskommitté (FKP-gruppen),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i övrigt i motionen anförts om prismålet.
Stockholm den 27 januari 1992
Bo Bernhardsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)