I dagens Sverige som enligt allmän uppfattning skall avbyråkratiseras och göras enklare att leva i, har postverket gått in för att krångla till det för medborgarna. Det jag närmast avser är det portosystem, som från årsskiftet gäller för organisationer.
Tidigare har gällt att organisationer som skaffat ett s.k. abonnemangskort för sina försändelser fått tillämpa ett lägre porto än vad som gäller för privatpost.
Det nya systemet innebär enligt den information som gått ut från postverket: Breven skall märkas med avsändare och ett ''B''. Breven skall frankeras med ekonomibrevporto à 4:60 (tidigare 2:40). Breven skall räknas och antalet skall fyllas i på en följesedel. Brev och följesedel skall lämnas in på postkontoret tillsammans med abonnemangskortet. Efter kvartalsvis redovisning av följesedlarna skall det överskjutande beloppet (skillnaden mellan 4:60 och 2:30) betalas tillbaka.
Det är ingen överdrift att påstå att systemet medför ett högst betydande merarbete för föreningarna, förutom att de måste ''låna ut'' avsevärda belopp till postverket under några månader.
Andra affärsdrivande verk brukar anpassa sin verksamhet utifrån kundernas behov och önskemål. Det borde gälla också postverket.
Jag är medveten om att postverket är ett affärsdrivande verk, som endast skall målstyras men som i övrigt fattar egna beslut om verksamheten. Målstyrningen innebär emellertid att regering och riksdag sätter upp mål för servicenivå, kvalitet och lönsamhet.
Enligt min mening innebär det ovan beskrivna systemet ett avsteg från en acceptabel servicenivå, vilket bör påtalas av riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en serviceförsämring som den som postverket genomfört inte överensstämmer med de mål riksdagen angett.
Stockholm den 27 januari 1992 Rosa Östh (c)