I Sverige trycks årligen 15 miljoner telefonkataloger. För detta behövs 20 000 ton papper. För att framställa ett ton papper går det åt 10--12 normalstora träd. Det innebär att för att trycka 15 miljoner telefonkataloger går det åt minst 200 000 träd, under förutsättning att man ej använder returpapper.
För att minska resursslöseriet borde man kunna minska upplagan på telefonkatalogen. Troligen är det så att långt ifrån alla hushåll anser sig behöva ny katalog varje år. Man skulle enkelt kunna lösa detta genom att abonnenterna, exempelvis genom en enkel kryssmarkering på inbetalningskortet en gång per år markerar om de vill ha en ny telefonkatalog eller ej.
Vi är naturligtvis medvetna om att med ett strikt formalistiskt betraktelsesätt kan man hävda att detta ej är en fråga för riksdagen utan enbart för Televerkets styrelse. Vi menar dock, att just för att det handlar om hur naturresurser används får man inte vara så strikt formalistisk och därför anser vi att riksdagen bör kunna ha en uppfattning i frågan och dessutom uttala den.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska upplagan på telefonkatalogerna.
Stockholm den 24 januari 1992 Arne Kjörnsberg (s) Lahja Exner (s) Jan Fransson (s) Marianne Carlström (s) Ingegerd Sahlström (s) Berndt Ekholm (s)