071-linjen har av televerket upprättats som en servicelinje där information eller annan tjänst kan erhållas mot en avgift på 4.55--19.20 kr/min.
Tyvärr har en kategori tjänster, i media benämnd som ''snusknummer'', etablerats. Dessa tjänster har skapat problem och väckt starka protester.
Exempel på anklagelser som media rapporterat om är meningslöst pladder i avsikt att hålla kunden kvar så länge som möjligt på linjen samt otydlig kostnadsredovisning vid annonseringen.
Det heter visserligen att kunden själv väljer vad han eller hon vill lyssna på men i detta system finns inbyggt att kunden inte alltid är den som också betalar för tjänsten. Många företag och föräldrar har bittert erfarit att deras telefoner nyttjats för dessa, inte alltid så billiga tjänster.
Förutom att televerket är med och delar på vinsten från dessa samtal (42--55 % går till televerket) så måste den som vill slippa få sin telefon utnyttjad för dessa tjänster begära att få den bortkopplad. Man kan med fog undra om detta är den samhällsservice som televerket i vinstgivande syfte ska syssla med.
Sittande regering har för avsikt att i större utsträckning än tidigare låta medborgaren välja bland samhällets tjänster. Som exempel kan nämnas ökad valfrihet inom barnomsorgen och skolpeng till barnens utbildning. Samma valfrihet borde gälla anslutningen till 071-servicen.
Grundförutsättningen borde vara att ingen abonnent från början är ansluten till 071-linjen utan att den som vill ska anmäla detta varefter anslutning sker.
För att skilja vad många betecknar som oseriös service från seriös, så borde en kategoriindelning ske varefter kunden väljer vilken eller vilka kategorier som uppkoppling ska ske emot.
Med ett sådant förfarande minskar risken för att en abonnent får sin telefon utnyttjad för dyr service som inte efterfrågas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om televerkets 071-nummer.
Stockholm den 23 januari 1992 Lars Svensk (kds)