I samband med riksdagens behandling 1980 av frågan om ny regionindelning för den högspecialiserade sjukvården, beslöts att ge regeringen tillkänna följande yttrande (SOU 1980/81:6): ''Om Jämtlands län skall tillföras Umeåregionen är det nödvändigt att länets invånare får försäkran om att kommunikationsfrågan löses. En självklar förutsättning för en utökning av Umeåregionen med Jämtlands län är att resemöjligheterna förbättras för patienter från länet som skall få regionsjukvård i Umeå. Snabba och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och Umeå.''
Genom skrivelser och uppvaktningar av företrädare för dåvarande regionsjukvårdsnämnden och sedermera samverkansnämnden för norra sjukvårdsregionen m.fl. under åren 1982 till 1985 ställdes krav på minst två dubbelturer per dag med flyg mellan Östersund och Umeå med angivande av lämplig uppläggning och minimistandard (motsvarande lägst SF 340-typ).
I en skrivelse till samverkansnämnden den 9 januari 1985 angående förbindelserna mellan Umeå och Östersund sade dåvarande kommunikationsministern Curt Boström: ''Jag vill också stryka under att Linjeflyg -- som också nämns av samverkansnämnden -- fr.o.m. april nästa år i samband med att det nya flygplanet Saab Fairchild SF-340 tas i trafik väsentligt kommer att förbättra trafiken mellan Östersund och Umeå. Då kommer denna sträcka att trafikeras med tre turer i vardera riktningen. Goda förutsättningar kommer således att finnas för sjukvårdspatienter att ta sig från Östersund till Umeå.''
Genom en förändring av sjukreseförordningen har utöver patienter från Jämtlands län även patienter från Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner i Norrbotten haft rätt att flyga till Umeå.
Från 1991 har en drastisk försämring skett av turtätheten på Norrlandsflyget. Detta gäller särskilt förbindelsen Östersund--Umeå som numera bara betjänas av en tur i vardera riktningen mot tidigare tre. Det alternativ som härutöver bjuds är att flyga via Arlanda vilket av såväl patienter som andra resenärer uppfattats som ett oacceptabelt alternativ. Dels tar det längre tid, dels innebär det besvärliga omstigningar och väntan inte minst för äldre och handikappade patienter. För icke sjukresenärer innebär det dessutom en väsentlig kostnadsökning. Även på förbindelsen Umeå--Kiruna är turtätheten otillräcklig.
Kraftiga reaktioner har också kommit från enskilda patienter som redan drabbats och från läkare på region- och länssjukhusen som sett vilka konsekvenser indragningarna av Norrlandsflyget lett till.
De redovisade flygförbindelserna inom norra sjukvårdsregionen uppfyller inte de av riksdagen angivna kraven på snabba och bra kommunikationer. Det gäller särskilt förbindelsen Östersund--Umeå men även andra förbindelser.
Från och med 1 januari 1992 har landstingen övertagit huvudmannaskapet för alla sjukresor från försäkringskassan. Avsikten var att bättre anpassa ersättningssystemen för sjukresorna till skiftande förutsättningar vad gäller geografiska förhållanden, transportsystem, sjukvårdens organisation m m. De genomförda försämringarna av flygkommunikationerna försvårar sjukresorna och landstingens möjligheter att erbjuda bra och snabba förbindelser mellan hemorten och regionsjukhuset.
Årligen är det omkring 21 000 patienter från Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län som besöker regionsjukhuset i Umeå. Till detta kommer anhörigas, läkarkonsulters och övrigas resor i regionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder så att riksdagens tidigare uttalade krav på snabba och bra flygförbindelser för regionvårdspatienter i norra sjukvårdsregionen tillgodoses.
Stockholm den 27 januari 1992 Mats Lindberg (s) Monica Öhman (s) Berit Andnor (s) Britta Sundin (s)