Vänersjöfarten transporterar runt 3,5 miljoner ton gods
per år. Det är ansenliga volymer -- väsentligt mer än SJ:s
totala godsvolymer i Vänerregionen. Flera stora
exportföretag är starkt knutna till Vänersjöfarten. Den har
vidare stor betydelse för den exportinriktade och starkt
konkurrensutsatta skogsindustrin i främst norra
Vänerregionen och för jordbruket/jordbruksindustrin i
Skaraborgs län. Vänersjöfarten har vidare en central roll för
oljetransporterna till främst Värmland och stora delar av
Bergslagsregionen.
I september förra året presenterade den utredningsman
som tillsattes av förra regeringen i mars 1991 sina förslag
angående Vänersjöfartens framtid.
I utredningen konstaterades Vänersjöfartens stora
betydelse för transportförsörjningen i regionen. Såväl
järnvägen som vägnätet är redan nu hårt belastade och
skulle få svårt att svälja de ökade transportvolymer som
skulle bli resultatet om Vänersjöfarten lades ner. Dessutom
skulle de negativa miljökonsekvenserna bli stora.
Om Vänersjöfarten ska kunna fortsätta måste dock
konkurrenskraften öka och kostnaderna sänkas.
Utredningen redovisar två huvudförslag: Hamnarna i
Vänern föreslås gå samman i ett bolag, ''Vänerhamn AB''.
Härigenom kan resurserna utnyttjas bättre och kostnaderna
sänkas. Möjligheterna att utveckla nya transportupplägg
ökar och marknadsföringen blir slagkraftigare.
Avgiftssystemet bör ändras, bl a så att Trollhätte kanalverk
självt får besluta om avgifter för utrikes gods. Härigenom
blir avgiftssystemet mer marknadsanpassat och incitament
skapas för ökad trafik och högre intäkter.
Det finns inga förslag med anledning av detta i
budgetpropositionen. I stället avser
kommunikationsministern att tillsätta en ny utredning som
skall undersöka alternativ till sjötransporterna. Detta
riskerar att skapa osäkerhet i stället för utveckling.
Den känsliga miljön i Västsverige tål inte de ytterligare
påfrestningar som en överföring av Vänersjöfartens
transportvolymer till landtransport skulle medföra.
Utsläppen av kväveoxider, kolväten och koldioxid skulle
fördubblas. Det troliga är att transporterna i så fall skulle
ske på landsväg med denna miljöbelastning och slitage på
vägarna som följd. Dessutom skulle en miljon ton
oljeprodukter -- d v s stora mängder farligt gods -- föras över
till landsvägen.
Närmandet till Europa motiverar också fortsatt och
utvecklad Vänersjöfart. Enligt utredningen kan man räkna
med betydande problem för det svenska näringslivets
landsvägstransporter till och genom Tyskland under 90-
talet. Sannolikt kommer de inre vattenvägarna i Europa att
få ökad betydelse som transportleder och här finns
möjligheter att koppla samman kanaltrafik och kustsjöfart.
Genom utredningen, där vänerintressenterna med starkt
inslag från näringslivet medverkat med insatser och stort
engagemang, har framtidstron för Vänersjöfarten ökat.
Inom Vänerregionen har man med kraft börjat omsätta
utredningens intentioner. Det gäller exempelvis samordnad
hamnorganisation och översyn av kostnaderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av Vänersjöfarten.
Stockholm den 27 januari 1992
Marianne Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Bengt Kindbom (c)