Länsstyrelsen i Västernorrland och Härnösands
kommun belyste i en särskild studie ''Isbrytare mot norr'' i
december 1990 två decenniers aktivitet med funktionella
och regionalpolitiska ambitioner kring
isbrytarverksamheten. I denna studie föreslogs
omstationering till Härnösand av ''Atleklassens'' tre
isbrytare, alternativt endast två av dem. Detta är en lösning
som på sikt kan gagna alla intressen, och kan sägas vara en
parallell till den omstationering av isbrytarna Tor och Njord
från Stockholm till Karlskrona som skedde sommaren 1990.
Den nämnda studien anger under flera avsnitt skäl som
talar för en omstationering till Härnösand. Jag vill bara här
hänvisa till avsnitten som behandlar länets situation 1991,
de olika förslag som utgått från länsnivån och
riksdagsbehandlingen därav genom åren,
säkerhetspolitiska synpunkter, militära och civila
beredskapsaspekter, näringslivets syn m m. I avsnittet om
Härnösands särskilda förutsättningar som stationeringsort
för isbrytare ges ytterligare belysning av skälen.
Ett försök till analys av vad som ur
isbrytarverksamhetens synvinkel kan te sig särskilt positivt
vad gäller funktion och kostnader vid en omstationering kan
sammanfattas i följande satser: närhet till
verksamhetsområdet hög beredskapsnivå korta
gångsträckor beredskapslagring av bränsle i
hamncisterner förtöjning inom bevakat område
verkstadsresurser nära förtöjningsplatsen
utbildningsresurser på stationeringsorten
Stationeringen av isbrytarna vid Stadsgården i
Stockholm har skett i konkurrens med andra
kajutnyttjanden. Denna konkurrens har varit en
påverkande faktor i beslutet om utflyttning av de två
isbrytarna till Karlskrona. Ytterligare efterfrågan på
kajutrymmen i Stockholm föreligger.
I motsats till situationen i Stockholm kan ställas
förhållandena i Härnösand, där det föreligger
utomordentliga och ekonomiskt gynnsamma möjligheter
till kajplats -- mitt i hjärtat av operationsområdet. Där kan
tillgångar disponeras som f.n. inte har någon alternativ
användning.
Jag vill också erinra om 1983 års utredning av professor
Åke E Andersson och docent Ingvar Holmberg, som bl.a
fann att en kostnadsminimering på lång sikt skulle bli
följden av en stationering vid Västernorrlands kust av de i
norr verksamma isbrytarna.
Många faktorer talar således för omstationering av de tre
statsisbrytarna -- alternativt två av dem -- från Stockholm
till Härnösand. En sådan åtgärd skulle, förutom av rent
ekonomiska skäl, även innebära en välkommen
utlokalisering av verksamhet som genererar arbetstillfällen.
Detta är något som verkligen är nödvändigt för
Västernorrlands län, vilket också påpekats i den motion om
behovet av samlade åtgärder för länet jag väckt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det lämpliga i en omstationering
av isbrytare till Härnösand.