Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Härnösands
kommun belyste i en särskild studie ''Isbrytare mot norr''
(dec 1990) två decenniers aktivitet med funktionella och
regionalpolitiska ambitioner kring isbrytarverksamheten. I
studien föreslogs en omstationering till Härnösand av
''Atleklassens'' tre isbrytare, alternativt två av dem.
Lösningen är en parallell till den omstationering från
Stockholm till Karlskrona som skedde sommaren 1990
beträffande isbrytarna Tor och Njord. Studien föranledde
motioner till riksdagen 1991, vilka avslogs.
Skäl för en omstationering finns under flera avsnitt i den
nämnda studien. Här hänvisas till behandlingen av länets
situation 1991, förslag som utgått från länsnivån,
riksdagsbehandlingen genom åren, säkerhetspolitiska
synpunkter, beredskapsaspekter militärt och civilt,
näringslivets syn etc. I avsnittet om Härnösands särskilda
förutsättningar som stationeringsort för isbrytare ges
ytterligare belysning av skälen.
En analys av särskilt fördelaktiga funktions- och
kostnadsskäl för en omstationering kan sammanfattas enligt
följande: Närhet till verksamhetsområdet. Hög
beredskap. Korta gångsträckor. Beredskapslagring av
bränsle i hamncisterner. Förtöjning inom bevakat
område. Tillgång till verkstäder nära
förtöjningsplatsen. Tillgång till utbildningsresurser nära
förtöjningsplatsen.
Isbrytarstationeringen vid Stadsgården i Stockholm har
skett i konkurrens med annat kajutnyttjande. I detta läge
har som nämnts en utflyttning skett av två isbrytare till
Karlskrona. Ytterligare efterfrågan på kajutrymmen finns.
Mot detta skall ställas de utomordentliga och
ekonomiskt gynnsamma hamnmöjligheter som finns i
Härnösand, mitt i hjärtat av operationsområdet. Där kan
tillgångar disponeras som för närvarande inte har alternativ
användning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om isbrytarnas stationering.