Den 13 augusti 1991 förliste motorsegelfartyget
''Gullmar'' av Stockholm i Atlanten utanför spanska kusten
på resa Gibraltar--Azorerna.
Orsaken till haveriet var förmodligen brustna nitar i
bottenbordläggningen under maskinrummet med svårt
läckage som följd. Innan skutan sjönk hann besättningen gå
i livbåtarna och räddas av ett tyskt lastfartyg.
Sjöfartsverket beviljade frihet från att avge
sjöförklaring. ''Gullmar'' var byggd av stål år 1913 och var
av Sjöfartsverket betecknad som fritidsmotorskepp
(charterseglare). Besättningen utgjordes av 12 personer.
1987 hade ''Gullmar'' varit ute på en världsomsegling.
Under denna tid hade hon ej varit torrsatt och som följd
därav varken bottenbesiktigats eller bottenbehandlats.
Ett 78-årigt fartyg, som inte underhållits på fyra år,
måste vara i dåligt skick.
Enligt den nuvarande sjölagen gäller olika bestämmelser
för olika slags fartyg beroende på nyttjandesättet. Fartyg
som ''Gullmar'' betecknas som lustfartyg. Då de dessutom
är under 100 bruttoton, medverkar dessa båda faktorer till
att de intar en särställning med lindrigare krav på
sjösäkerhet. Många fartyg av ''Gullmars'' typ seglar
omkring på världshaven med besättningar på 10--20
äventyrslystna ungdomar, som inte förstår vilka risker de
utsätter sig för.
Det är inte godtagbart att säkerhetsbestämmelserna är
så lätta att dessa fartygskategorier på detta sätt försummas.
Bestämmelserna bör skärpas så att de avser fartyg
förslagsvis ned till 20 bruttoton och omfattar kontroll av
sjövärdighet och tillsynskontroller och ansvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll av sjövärdighet hos
fartyg ner till 20 bruttoton.
Stockholm den 27 januari 1992
Rolf Clarkson (m)
Tom Heyman (m)