De höga resekostnaderna till och från Gotland har länge
utgjort ett stort problem för öns befolkning och näringsliv.
I en situation där konkurrensen alltmer framställs som den
undermedicin som skall lösa alla problem blir
gotlandstrafikens särställning än tydligare just genom
frånvaron av flera alternativ. För den som av tids-, familje-
och andra skäl kan utnyttja flygets rabatter maximalt kan
detta vara en möjlighet, för övriga återstår endast färjan.
Att den stadigt uppåtgående trenden i prissättningen för
färjepassagerare har brutits är givetvis mycket positivt. Det
är dock inte tillräckligt. Vi har länge hävdat att
gotlandsresorna är för dyra i förhållande till exempelvis
kostnaden för att ta sig till andra turistorter. Den särskilda
satsning regeringen föreslagit i budgetpropositionen på tio
miljoner ger inte stort utrymme för relativa prissänkningar.
Vår konkurrenssituation måste alltså förbättras genom
ytterligare satsningar.
I bil. 7 till budgetpropositionen skriver regeringen bl.a.
följande:
Genom att förbättra kommunikationsväsendet kan
näringslivets produktivitet och konkurrenskraft öka.
Utbyggnaden av infrastruktur har också betydelse för att
främja näringslivsutveckling och sysselsättning i alla delar
av landet.
Detta gäller givetvis även Gotland. I de satsningar som
görs på vägar och järnvägar i landet kommer Gotland alltid
i skymundan. Det faktum att vår vattenväg redan finns och
alltså inte behöver byggas gör att man lätt glömmer bort att
vägen också kräver investeringar i form av hamnar och
tonnage och att dessa i budgethänseende borde behandlas
på samma sätt som väg- och järnvägssatsningar i andra delar
av vårt land.
I sjöfartsverkets pågående översyn av gotlandstrafiken
kommer bl.a. konstruktionen av de statsmedel som går till
trafiken att ingå. Eftersom översynen har sin grund i de
motioner som bl.a. vi lade föregående riksmöte avstår vi
från att nu upprepa kraven.
En rent motsatt effekt till de infrastrukturella och
regionalpolitiska satsningar som regeringen säger sig vilja
göra får den föreslagna indragningen av
högstprisregleringen och Gotlandstillägget för
lastbilstransporterna. I likhet med RRV kan vi se
svårigheter i att följa upp systemet på ett tillfredsställande
sätt. Samma sak kan dock anföras beträffande ett
avskaffande. Om regeringens förslag går igenom och
fraktkostnaderna till följd därav höjs kraftigt lär det bli
mycket svårt att påvisa i vilken grad detta har sin grund i
avskaffad högstprisreglering och Gotlandstillägg. Vi kan
därför inte acceptera regeringens förslag om en avveckling
även om sjöfartsverket får i uppdrag att ''följa upp
prisutvecklingen''. Det sägs överhuvudtaget ingenting om
huruvida några åtgärder kommer att vidtas om det visar sig
att prisnivån för gotlandsfrakter förhöjs kraftigt. Då har
dessutom skadan redan skett och leverantörer och kunder
gått förlorade för Gotlands näringsliv.
Vi menar att underlaget för ett beslut om avskaffande är
otillräckligt och att regeringen har försummat att ta fram
alternativa förslag till utjämning av de merkostnader som
uppstår i gotlandstrafiken. Vi inser att de delvis kan vara
svåra att fastställa. Helt klart torde det dock vara att
merkostnader uppstår genom att lastbilar och chaufförer
måste invänta ordinarie färjas avgång. Under stora delar av
året förekommer endast en avgång per dygn vilket låser
aktuellt transportmedel väsentligt längre än den tid som går
åt till av- och pålastning.
Vi motsätter oss ett avskaffande av lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter så länge ett bättre system för att
kompensera fördyringarna i gotlandstrafiken inte framförs.
Då det är lastbilsföretagen själva som subventionerar
gotlandstrafiken genom en lagstödd omfördelning belastar
vårt förslag i denna del inte statsbudgeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av statliga insatser för
att sänka prisnivån i Gotlandstrafiken,
2. att riksdagen beslutar att avvisa regeringens förslag om
upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter.
Stockholm den 27 januari 1992
Ulla Pettersson (s)
Bengt Kronblad (s)
Eva Johansson (s)
Leo Persson (s)