Vid branden ombord på färjan ''Scandinavian Star'' den
7 april 1990 omkom 156 människor. Av dessa var det endast
9 som dog av brännskador. De övriga dog av
cyanväteförgiftning, möjligen i kombination med påverkan
av koloxid. En del hade tecken på akut lungödem från
saltsyra, som bildas vid brand i vissa plaster.
Utredningen om branden visar att koncentrationen av
cyanväte var dödande efter en kort vistelse i gasfyllda delar
av färjan.
Brinnande plast och tyg gav dessutom en
ogenomtränglig rök, som gjorde det svårt för passagerare
att orientera sig i fartyget. Detta gjorde att de flesta dog
långt från brandhärden. De giftiga gaserna och svårighet att
orientera sig, gjorde flykten mot övre däck omöjlig för
många.
Efter olyckan på ''Scandinavian Star'' vidtogs en rad
åtgärder för att höja brandsäkerheten på färjor i
skandinavisk trafik. De flesta åtgärderna gäller teknisk
utrustning på färjorna, t.ex. automatisk
sprinkleranläggning, rökdetektorer och
säkerhetsutbildningen för besättningen, organisationen
ombord m.m.
Dessa åtgärder kan förvisso avsevärt höja säkerheten
ombord. Det kommer tyvärr ändå att inträffa bränder på
passagerarfartyg. För att passagerarna ändå skall ha en
rimlig chans att överleva, bör enligt min mening hytterna
nere i fartyget vara försedda med personlig
skyddsutrustning i form av skyddsmasker, som är så gjorda
att de klarar giftiga gaser i minst 5--10 minuter. Detta
fordrar att de utrustas med små behållare med syre eller
komprimerad luft.
Vissa svenska rederier har anskaffat kolfiltermasker till
sina färjor. De kan höja skyddsnivån något men ger endast
skydd i ett par minuter mot cyanvätegas. Detta är
otillräckligt.
Det är därför viktigt att regeringen tar initiativ till en
förbättring av den personliga skyddsutrustningen ombord
på färjor i skandinavisk trafik i enlighet med motionens
förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personlig skyddsutrustning på
färjor i skandinavisk trafik.